Frågor och Svar – Lagt kort ligger!

Sedan vi började skriva i vår blogg har vi fått massor av frågor kring vår flytt. Men även kring vår personliga orsak till flytten. Och, som vi gärna vill påpeka, samt göra klart är att vi vill utelämna frågor kring våra barn. Varför? Undrar ni kanske? Är inte era barn en del av er flytt?Svaret är enkelt i det fallet – Nej! Det är dom inte(!?)

Av den enkla anledningen att våra barn är vuxna idag och att vi inte har någon anledning att använda dom eller familjen annars i våra inlägg – Bloggen handlar om oss två vuxna som tog beslutet att ändra i vår vardag, och helt enkelt sadla om.

Detta innebar, för allas del, även att vi sadlade om från helg-föräldraskapet.

Men frågorna handlar inte bara om det, utan av lite mer privat karaktär. Och här är vi två helt klara över att vi delar med oss sånt vi känner är viktigt för er att veta om flytten. Saker vi vill att ni ska ta del av. Och, såklart! - Saker vi alla som älskar Kreta har gemensamt.

Vårt nya lilla kråkslott - Ensamma, helt öde och totalt Bara vi två!

-Men, inte kan man väl avsäga sig föräldraskapet?

-Eller strunta i att man har barn, och bara flytta sådär? Kan man det? – Varför?

Ja, frågorna har varit några till antalet, vissa har även varit speciella i sin utformning (och betoning). Men vi har valt att alltid hålla oss till två ting, och endast dessa – Kreta och Oss två personer.

-Såklart har vi inte avsagt oss föräldraskapet!

Våra barn har ingen betydelse för bloggen – innehållsmässigt.

Eller för att den ska fungera för delen heller. Om våra barn nu skulle varit mer inkorporerade i bloggen, skulle detta vara deras val helt ensamt och inte vårt. Men nu är det inte så, och det har sina egna förklaringar vilka inte har med bloggen och göra.

Många av våra läsare har egna bloggar och skriver mycket om sig själv.

Kanske även i sociala medier? Där man även valt att skriva om familj, barn och vardag på sitt sätt. Detta är såklart både kul och intressant att läsa och att ta del av. Men är inget vi har som poäng i vår blogg. Det kanske låter avskalat och en aning blekt av två personer som ska prata om sig själv?

Men, så är det. Och så förblir det.

Det vi tar upp nu och i framtiden - och eventuellt, väljer att ta med när det gäller våra barn och/eller oss som föräldrar. Är något vi tar då. Det kommer såklart den dagen då det blir aktuellt kanske? Vem vet?

Fram tills dess får ni nöja er med oss två som försöker beskriva känslorna och upplevelserna i att byta ut en hel vardag mot en annan - ny, främmande och totalt osäker som ett vitt ark.

För även om man ser det som att man lämnar barn och familj, är det lika mycket så att man lämnar oss. Vi väljer inte att lämna någon, utan ser det som ett val att lämna en fysisk plats som aldrig spelat någon roll för oss som mamma eller pappa. Och absolut inte som helg-föräldrar på en plats som aldrig upplevdes som ”hemma” heller.

Hur ser er familj ut?

Så, vi avslutar detta innan det börjat, genom att säga:

• Mia har ett barn sedan tidigare förhållande.

• Mia har sin Mamma kvar i Göteborg.

• Mias enda bror gick bort i cancer 2016.

• Robban har sin Mamma kvar i Malmö.

• Robban har ytterligare tre bröder.

• Vi har två hundar, Vilma och Mimmi.

• Robban har sin kackerlacka – Stavros, som han envisas med att visa för Mia.

-Hur klarade och klarar ni att lämna familj och vänner i Sverige?

Först, Vi ser det inte som att vi ”lämnar” någon alls. Och det finns en förklaring till det.

Visst kanske det upplevs så för att vi flyttar hundratals mil ifrån Sverige? Men, låt oss ta det från början.

Vårt steg till att fullt ut sätta oss på planet ner har tagit oss ca 10 års planering.

Av dessa har vi i 2,5 år först sett till att göra allt vi kan för att inte lämna någon eller några frågor kring vårt val. Det kan kännas svårt att relatera till kanske? Men så är det och något vi inte behöver se tillbaka på med ånger eller beslutsångest heller.

Mias barn bodde i Göteborg, men ville bo med sin Pappa sedan 2016. Vilket vi fick klart för oss var hans egen vilja då som 18-åring. Och har såklart respekterat sedan dess.

Känns det ”avklarat”?

-Absolut inte.

Det blev sura miner och bortfall på ytterligare tid man aldrig får tillbaka, vilket jag gång på gång försökt förhindra. Vi tvingar oss aldrig på barnens vänskap.

Sociala medier gör det såklart mycket lättare, men är inte samma sak som att få hålla om och krama om sitt barn. Trots deras ålder och att dom nu är vuxna, är dom fortfarande våra små barn.

Så, detta - bland annat, är en del av bakgrunden till att vi väljer att inte skriva om barnen.

Men även för att vi känner att bloggen överhuvudtaget inte har barnen som ”ämne” eller mål, trots att dom är en del av våra liv och val vi tagit.

Därför väljer vi att helt utelämna detta. Och kommer inte ta upp det heller.

Bloggen handlar om - Kreta, Mackan med omnejd - och känslan av att ta mod till sig och våga bege sig ut i det okända.

För oss två och kanske likasinnade därute som funderar på att prova samma sak?

Denna bloggen är främst till för er...

Behöver ni inte jobba?

Jodå, absolut! När vi planerade vår flytt hit hade vi som mål att spara ihop under ca 2-2,5 år.

Vilket vi också lyckades göra. Med en budget är det enklare och ha en överskådlig överblick över ekonomin, som för vår del skulle räcka i minst 24 månader, alltså i två är.

Därtill skulle Mia åka hem tre månader varje sommar och arbete i Sverige, och Robban skulle ha kvar sitt urval av kunder vilka han hjälpte på distans. Annars skulle han försöka få ett jobb, deltid med ett par timmar i veckan. Detta skulle räcka och täcka upp för de få utgifter vi har.

Med facit i hand och med erfarenhet, är det bara att konstatera att det är svårt att få jobb här om man letar efter en anställning, dvs. ”vitt” - Utan papper och försäkringar, eller IKA heller för den delen. Visst går det att hitta dagsjobb som potatisplockare, olivplockare och andra diversejobb. Men man ska ha i åtanke att det är många som tar dessa jobben. Inte minst alla utländska gästarbetare här. Så, en ordentligt välfylld bankbok eller se till att ha ett jobb innan ni flyttar hit så blir det utmärkt. Grekiska arbetsförmedlingen förmedlar inga jobb utan ser till att hjälpa er med tillstånd och papper – Jobben får ni själv hitta.

Om man klarar sig med ”egna” pengar? Jovisst. Men ska man hämta ut pengar stup i kvarten åker man på att betala växelkurser och uttagsavgifter varje gång man tar ut euro. Bäst är att ha ett bankkonto i en grekisk bank såklart. Men, visst! Det är fullt möjligt.

Är det ekonomiskt? -Nej!

Parkeringsfickor och texter - Ett sätt att tjäna in slantar.

Får ni bidrag av Grekiska staten? Hur får ni ihop det?

Nej nej nej! Det var vår första gräns vi satte innan vi flyttade hit.

Dessutom täcks vi inte av några bidrag heller. Vi är medborgare, absolut! Men vi har inga barn eller sjukdom för att få ersättning. Vi arbetar inte året om, vilket innebär att vi inte kommer upp i summor som garanterar ”a-kassa” heller.

Säsongsarbetare har bidrag under tre månader då säsongen är slut, men det är inget som går att leva på. Summan man får avgörs av arbetstid, hur länge du arbetet och anställningsform.

Så, nej. Vi har inte lyft ett enda rött öre från grekiska staten och skattebetalarna.

Än så länge har vi klarat oss med Mias jobb i Sverige och Robbans extra inkomst från kunderna. Därtill lite ströjobb och diverse dagsjobb. Det går. Men är inget drömscenario heller. Med Corona -pandemin var det spiken i kistan för oss, och speciellt när man jobbar med turism.

Vi lyckades hålla näsan över vattenytan med hjälp av familj och fåtal riktiga vänner som ställer upp i vått och torrt. Lånar lite och försöker klara dagen som den kommer – Som alla andra här.

Nu när Mia kommit hem till jobb, är det en enorm underlättnad för oss, och vi kan se framåt igen. Nackdelen är att hon måste stanna mycket längre för att vi ska hämta oss.

Men, vi har varit med om värre och kämpar gärna tillsammans för vårt mål och vår dröm..

Hur lång tid tog det för er att flytta?

Från att vi var i slut-planeringen och verkligen kom till skott tog det ca 3,5 år.

Nu menar jag inte från beslutet togs, utan från att vi i princip bestämt ett datum.

Själva planeringen började vi med ca 10-12 år innan.

Vi började först med att inleda något jag kallar för ”A-kassa”-modellen. Dvs. att man lever efter det man får ut i sin a-kassa. För oss två innebar detta att vi höll våra totala utgifter under vår gemensamma a-kassa. På så sätt skulle vi alltid klara oss, även om det värsta inträffade – Vilket också sker 2015. Då förlorar jag mitt jobb och Mia arbetar deltid. Men, vi klarade oss och även ett sparande.

-Planerna satte vi om och tog nya 2-3 gånger. Så folk säkert trodde vi pratade strunt.

Första datumet vi sa var 2015. Vi började med att flytta från etage lägenheten hem till Mias mamma. Och till Mias flickrum. Här bodde vi i över 2 år. Och levde snålt och sparade.

Vår budget var ansträngd då endast Mia arbetade.

Jag hade jobb men låg i en arbetstvist och kunde inte arbeta inom yrket på över 1 år.

Då vi inte fick sålt stugan första året fick vi skjuta fram flytten ytterligare ett år.

När vi så nådde 2018, visade det sig att vi fick vår chans – Nu skulle vi göra det!

Vi sålde av allt och jag kan tala om att det tar tid bara det. Det är inte så enkelt som man tror. Annonser på diverse säljsajter, auktionsfirmor och marknader.

-En konstig känsla.

Att se sina personliga saker försvinna. Men ack så skönt det känns, när man inser att man samlar på sig massa saker som egentligen inte har någon betydelse längre.

Stugan blev såld och vi började se att vi faktiskt skulle kunna genomföra vår efterlängtade flytt.

Att avsluta allt innan man flyttar utomlands är byråkrati i sin sanna anda, och detta tar tid.

För oss skulle det visa sig vara enkelt men en djungel att gå igenom innan.

Mycket av allt handlar om att man inte längre har samma rättigheter, men du har kvar skyldigheter.

Låter lite barskt kanske? Men så är det. Och inget fel i det heller.

Det är en massa saker som måste klaffa innan och även efter utlandsflytten. Man måste tänka på att se till att göra all viktig dokumentering innan man åker.

Se till att man ansöker om rätt dokument och inte minst – Se till att man får med sig papper och dokument från bank, polis och skatteverk. Viktigt när du väl bor utomlands.

I vårt fall hade vi ingen annan att lagra våra ägodelar hos, så när vi sålt allt är det borta.

Vi har fått börja om från början här nere. Och som jag beskrev i något inlägg innan, så är man inte medveten om hur mycket man behöver, eller ens vad allt faktiskt kostar.

Speciellt när man flyttat.

I det nya landet är saker kanske likadant som hemma, oftast inte alls. Med en flytt kommer alltid oförutsedda utgifter, så man får vara varse om att saker kommer bli dyrare.

Att bygga ett nytt hem kostar, men även att bygga ett helt nytt liv.

Nej, att flytta allt man har, inklusive allt man - Är! Det är inget man gör över en natt.

Känner ni att ni lämnade något i Sverige?

-Familj, naturligtvis.

Man känner alltid att man lämnar något tror jag som emigrerad.

Vi kan känna att man lämnar själva den vardag där man har kontakt med alla vänner och får reda på vad som händer. Men även att man lämnar chansen till att ha koll på familj och nära.

Att ha äldre familjemedlemmar kvar som kanske inte alltid kommer klara sig ensamma kan vara tufft och stundvis riktigt oroligt. Men vi har vänner i Sverige som är där om det krisar tills vi kan ta oss dit.

Såklart känner man en oro över att lämna sjukhusen och vårdapparaten i Sverige. Är den lika bra som man trodde sig? Kanske. Här nere har man vård som är bra och funkar minst lika bra som i Sverige, men visst är den annorlunda och kräver annat av en.

Om ni tror Sverige är ett ”pappers land” har ni ingen aning om hur det är här.

Sen så lämnade vi denna ständigt tunga blöta filt som ligger över en.

-Vad menar vi då?

Kanske lite filosofiskt sett på detta.

Jo, detta samhällskrav om att man ska - Jobba redigt, tjäna redigt med pengar, vara redig och perfekt och aldrig gå utanför mallen, som mest är en redig trygghet.

Trygghetsknarkandet – Helt enkelt!

Är det fel?

-Nej, absolut inte.

Men vi två saknar det inte heller. Det gör att vi tappar intresset för vardagen, för varandra och inte minst – för att utvecklas. Jag säger inte att alla som bor i Sverige är trygghetsknarkare och inte kan vara fria, absolut inte!

Alla hittar vi våra egna sätt och se vardagen med en annorlunda lins. Och det är så det ska vara.

För oss handlar det inte om att vi inte älskar Sverige, absolut inte! Vi älskar vårt fosterland.

Nej, det handlade om att leva i en vardag, som kommit att bli ett system

Att alltid se sig som behövd. Allt ifrån skatter till individ.

Speciellt när regering och styre behöver något. Men man glömmer alltid att fråga först innan man kräver. Och att inte se till medborgarnas behov, t ex som med ledighet med barn. Och att kunna unna sig vardag med familj varje dag utan att vara urlakad.

Att kanske sänka arbetstider till 6 timmars arbetsdag, så folk kan vara med sina anhöriga varje dag.

Kanske att på något sätt, införa familjen i centrum, varje dag? För så växte jag upp.

-För oss handlade det aldrig om att fly från vardag och eller ansvar.

Utan om att helt enkelt byta ut det som vi själv ansåg oss kunna vara utan.

Vi ställer inga som helst krav på Sverige heller för den delen.

Visst kan man packa in allt i en bil och köra iväg långt upp i skogen och aldrig komma tillbaka? Om man nu vill vara så drastisk? Vi har aldrig valt att ta avstånd från samhället eller från folket heller.

Nej, det handlar om att vi helt enkelt är två rastlösa själar som ser utmaningar i oss själv.

Vi själv har gjort våra ”plikter” som medborgare under våra liv - Arbetat, betalt skatt, fött barn osv.

Själva kärnan för oss har alltid varit att komma till Grekland. Här har vi alltid haft vår ”lins”.

Hur menar ni med att ni ”Bränt era broar” i Sverige?

Som icke folkbokförda längre har vi heller inga förmåner om vi skulle återvända.

Att vara Svensk innebär mer än att vara född i landet. Avslutar man allt dokumenterat existerar man inte. Visst är det så att om vi tar oss till Sverige och är sjuka är vi såklart berättigade akut sjukvård. Men definitivt inget boende eller mat för dagen.

Det har vi avsagt oss rätten till. Och utan adress lär jobb bli svårt.-Vi säger inte att det är omöjligt, bara väldigt svårt om det måste till.

Ni tror kanske att ett Svenskt pass ger oss några privilegier eller förturer? Absolut inte!

Skillnaden är bara att vi kan legitimera oss i tullen. Passet ger ingen carte blanche och beviljar socialt stöd per automatik.

Så det blir till att bo hos vänner och försöka skaffa ett jobb eller leva på pensionen(?).

Innan dess får det bli att leva på allmosor och kanske sitta med mugg utanför ICA?

Vi får även frågan om vi kommer återvända sen(?) efter ett tag på Kreta?

Och svaret är naturligtvis samma som nu – Inte om det går att undvika. T ex pga. Sjukdom eller andra omständigheter som gör det omöjligt för oss att stanna. Pandemin är ju en sån sak vi oroar oss för. Och kan vara en av dessa anledningar?

Vi hoppas såklart inte att detta händer och försöker med små medel kringgå ett ev. Scenario där vi skulle tvingas återvända till Sverige.

Vart står ni politiskt? Röstar ni?

-Jodå, vi röstar allt. Och gör vår plikt.

Att rösta är ingen förmån, det är en plikt känner vi båda.

Just nu tilltalar inget parti oss i Sverige. Främst för att det råder en allmän situation där ingen verkar ha motivation eller politiskt mandat för att få till någon förändring. Oavsett vilket parti som är i majoritet är det lik förbannat fortfarande en politisk ovilja som råder.

Och kanske är det så att vi har fått ett allt för långt avstånd till landet, för att se hur situationen i Sverige kan lösas politiskt, utan massiva, och uttömmande reformer?

Gammalt möter nytt...

Vad är målet för er med att bo i Grekland?

Målet? Tja. Vi ser det inte som att det var ett ”mål”.

Utan mer som ett sätt att leva på. En helomvändning, liksom..

Visst är det så att Grekland har enormt mycket som lockar till att stanna. Och inte minst klimatet. För Robban är det en fördel här då klimatet är bättre för hans lungor.

För Mia är det ett sätt att ställa om en vardag som nattarbetare – Och från en miljö till en annan.

Tillsammans är det en levnadsstandard vi älskar, och även om det ställer helt andra och tuffa krav på oss här.

-Är det värt omställningar och alla olika prövningar vi stött på? – Vi mår alla bra av att testas och få kämpa hårt för kärleken, vardagen och framtiden! Vi har inte ”valt” att leva så, eller valt att ha det så heller. Livet gör ibland ofattbara omvändningar i vardagen, och ställer lite udda krav på oss ibland. Och kanske är det just en sån här bit som påverkade var och en av oss?

Så länge vi har burit denna önskan inom oss, var och en, har vi aldrig sett oss annat än som positiva, starka och definitivt viljestarka individer som utmanar och vågar ifrågasätta vardagen och inte minst – ställa fraser som Meningen med livet mot väggen.

För oss båda har och är det varit en otroligt positiv livsstil tillsammans.

Vi ser allt som nytt varje dag – Som några slags pionjärer. En härlig och tuff känsla faktiskt.

Att våga lita fullt ut på varandra och släppa tyglarna och våga ledas av en okontrollerad vardag som ställer helt andra krav än man kanske är van vid?

En bland alla våra nya stränder alldeles utanför...

Vi har tänkt oss 6 månader om året på Kreta, funkar det?

-Absolut! Visst kan ni det. Det är många som bor halvårsvis på ön.

I vår by är det en mixad kompott av nationaliteter som väljer sommarens varma säsong för att stanna. Andra väljer höst och vinter. Kanske för att då även njuta av Kretas svalare klimat? Och se våren sakta krypa fram i sin vackra skrud.

Kreta är underbart att bo på under sommaren men även under höst.

Speciellt i början av året när alla färger i naturen kommer fram. Under sommaren är allt i andra nyanser och värmen och torkan sätter sina spår.

Vart ni än väljer på Kreta, slås man ständigt av den kreativa ådran här. (och oviljan och lära sig Engelska).

Såklart klarar ni er 6 månader om året på Kreta. Flertalet av dom som stannar här ett halvår har jobb hemma som funkar med den livsstilen. Andra jobbar här nere halva året och åker hem igen till andra ”halvan” (t ex folk som jobbar inom turism och telemarketing). Det är många som gör så, absolut! Varför inte prova själv?

Vad väntar nu i horisonten? Nya projekt och utmaningar?

Jodå. Vi håller oss aktiva. I nuvarande stund vankas det flytt. Och denna gången blir det till ett hus.

Utanför Mackan förvisso, men på ett helt underbart läge. Och en helt ny möjlighet för oss.

Här kommer vi njuta av precis det vi önskade oss här – Friheten, ensamheten och massor av möjligheter till av vara självförsörjande.

Vi har möjlighet att odla då vi har stor tomt. Och vi har enormt stor plats utomhus där vi kan spendera tid utan att sitta i knät på grannar. Ska bli så skönt att äntligen vara ensamma och bo för oss själva.

Ett kök i kaos! Litet ska få bli stort och slut på trängas i skåp..

Gästrummet får bli lagerlokal - En tidig bild, nu kan man inte ens gå in i rummet...

Gammalt möter nytt #1 - Ny utsikt från nya verandan...

Mia är överlycklig över att åter igen få fönsterkarmar att ha sina blommor i, invändigt och utvändigt!

Ok, Utmaningarna då?

Jo, dom är där just nu. Vår ekonomi är i botten just nu och vi behöver lite tid för att hämta oss. Och just nu har vi inte bara den finansiella biten, utan även den emotionella.

Mia är i Sverige och arbetar vilket gör att vi är utan varandra i nästan ett år. Och bara det är en utmaning i sig själv. Men vi klarar det och har varit med om värre.

Att driva bloggen kanske inte är en jättesumma att stå med, men för oss i denna tiden är det en hel del. Så, det finns en risk att vi får välja att pausa lite? Men, vi kommer såklart tillbaka.

Bloggen kommer vi - kanske - att stänga ner under en period. Vi vet inte just nu.

Vi har kvar facebook där vi kommer uppdatera er samtliga om hur det går i vardagen.

Ha det gott och tack för att ni läser vår Blogg! Var rädda om er och anhöriga.

Och var försiktiga.

Goa hälsningar!

/Robban

#Kretabloggen #Enkelbiljettkreta #theswedeincrete #Kreta2020 @enkelbiljettkreta