Fyra månader i skuggan – Uppdatering Oktober!
- 13 okt. 2023
- 7 min läsning
Har det verkligen gått fyra månader sedan vi sist la upp något i bloggen?
”-Tiden går när man har roligt” sägs det så fräckt. Och visst har vi haft roligt, jag och Mia.
Så vad har vi för oss då, kanske ni undrat - Eller inte? En del har vi skrivit om medans en hel del annat har vi väntat med och tänker skvallra om lite senare längre fram – ”Väntar man på något gott”... sägs det ju också.
-Sol och Sommar, det är precis så man vill spendera sina dagar i ledighet?
Årets lediga dagar tillsammans fick strycka på foten ganska snabbt.
Strax innan Mia skulle sätta sig på planet hem fick vi tråkiga besked, och inte nog med det – Det skulle även vara svåra beslut för oss två att ta när hon väl var hemma.
Hemma väntade jag på att få besked om kommande jobb inför sommarsäsongen när det första beskedet kom..
Står näck framför badrumsspegeln, iakttar min näsa för eventuella plitor eller andra missväxter vilka börjar visa sig allt oftare nu när man passerade 50+ -strecket för något år sedan.
-Mmmmhh, brummar jag medan jag även inser att näshåren numera börjat välkomna några gråa hårstrån i gemenskapen. Inte nog med att ni sitter på huvudet, ni måste fanimej in i näsan också?
Drar alla i ett nafs och känner tårarna i ögonen av smärtan,
-Det ska vara gött och bli gammal, Tänker jag ironiskt när jag drar undan duschdraperiet och kliver in i den svala miljön.
Inne i duschen ställer jag mig för morgonens första svalkande dusch och hinner bara dra igång vattnet, innan jag hör min mobiltelefon på vardagsrumsbordet ringa med vibration på.
-*Brrrzzzt, *brrrrzzzt...
Meddelandelampan på min telefon blinkade i blått – Någon har ringt!
Snabbare än en höna skiter försöker jag få bort allt vatten som hunnit solka ner hela mig och dusch, för att nå efter badhanduken.
-Vem ringer nu, såhär tidigt på morgonen? Undrar jag under tiden jag virar in mig i handduken för att halka mig fram på kakelgolvet där ute, utan att slå en vurpa.
-Hoppas inte det är Mia och att det hänt något, tänkte jag innan jag fått fram startskärmen. Jodå!, Mia har ringt – Vad nu då?
När jag ringt upp svarar Mia med en ledsen ton i rösten, jag inser att något hänt och förväntar mig det värsta. När Mia senare fått förklarat lugnade vi oss och samlade våra tankar.
Oavsett vilket har det visat sig att Mia måste se sig om efter nytt jobb.
Inte hela världen – Hon hittar lätt jobb inom vården, tänker ni säkert? Jo, kanske?
Men situationen för oss var allvarligt och satte oss i en annan prekär situation – Nu är båda utan jobb!
...Magen knöt sig och det kändes som om jag svalt en hel säck med is.
”-Vi får lösa det när du kommer hem”, kom vi överrens om, Och vi lägger detta åt sidan nu.
Mia skulle ha ett ess i rockärmen och detta skulle även visa sig vara en helomvändning för oss. För Mia som något hon behövde, för mig då jag länge försökt få in detta hos Mia...
”Allt löser sig sa han som s**t i vasken...”
Otur kommer sällan utan positiva nyheter, har jag hört när jag var liten från alla vuxna.
Speciellt då man skrapat knät och tappat glassen, eller när flickvänner gjort slut.
En tanke som följt mig och används lite då och då som en positiv inställning med framtidshopp, även om den i ögonblicket mest känns som ironi på en situation man redan kan eftermälet på.
Nåja, lyckligtvis blir det inte att gå och oroa oss länge till?
Lite som ovan nämnda ordspråk, och visst skulle ”skiten” få en upplösning – Tro det!
Det visar sig att Mia besökt en vän hos denne på sitt jobb när Mia var ledig, och nu fanns det en jobböppning där. Om Mia var intresserad det vill säga, då man visste att hon var överkvalificerad för jobbet? Och så på den vägen blev det, Mia hittade nytt arbete direkt.
Inte bara det! - Mia stormtrivs där, och det innebär inga nätter och stressig miljö.
Precis vad jag försökt övertala Mia om i många år – Att byta jobb!
Nu blir det så och ingen annan än jag är gladare för Mias skull.
Som smör för själen
Jag och Mia har bara försökt njuta av den tiden vi får tillsammans.
Varje dag har vi våra rutiner och våra hundar och såklart måste även vi två smörjas och tas hand om. Och vårt bästa recept för detta är att inte bestämma vad, utan att helt enkelt bara säga vad man är sugen på och sen gör vi båda sakerna, som i en mix, ungefär.
Det kan vara t ex. ”Bada och Se film” eller ”Handla hem och Ta en kaffe vid stranden”, Och vi säger aldrig nej till varandras förslag, även om det blir knasigt ibland.
Varje dag har vi bara njutit av varandra till tusen procent under de stunder vi får.
Med sköna dagar hemma och ute har vi totalt insett vad vi behöver och måste, och det har varit mycket nyttigt för oss att släppa andra saker runt om.
Finbesök från Sverige
Under sommaren kom en god vän till mig på besök med sin fru.
Jag tar inte i om jag säger att vi två inte setts på säkert 20 år, minst. Fantastiska personer, båda två! Det blev ett härligt återseende där vi alla fyra kom så pass bra överens att man nu letar bostad här nere inför längre vistelse i kommande år.
Kanske även kommande emigranter? Om det blir aktuellt eller inte, det får framtiden utvisa. Man föll för Mackan, båda två. Ser fram emot att ha vänner i området och att svenskarna kan skapa en gemenskap i byn en dag.
Kommande för 2023...
Först ut kommer vi fixa i huset. Det har fått stå ganska ensamt i år trots att vi haft projekt vilka var ganska akuta under 2022. Ekonomin och jobb har fått gå emellan och nu måste detta tas itu med.
Mia ska iväg lite tidigare i år, så det blir att ensam fixa under hösten här hemma, men det är inget som oroar alls, det finns tid för det också samt ska det bli skönt att få pilla hemma. I år (2023) blev inget gjort och under Oktober till November väntar att fixa med bruk och cement. Det ska ordnas nytt på verandan då dränage var allt för dåligt, så detta ska fixas innan vintern.
...och 2024?
Kommande projekt ”En Enkel Biljett till Kreta” har sedan 2021 varit under ständig process, för att under 2023 få all fokus speciellt när beslut togs att stänga ner bloggen.
I skrivande stund kommer vi att försöka få klart projektet till den del att nästa steg kommer tas, och då hoppas vi på att kunna dela med oss av vad projektet är, samt när.
Vi har delat med oss av vår gemensamma grupp – Mia & Robbans Place, där vi uppdaterar lite ifrån vår vardag till andra saker vi tycker våra nära och vänner kan ta del av.
En del av er har såklart redan räknat ut vad detta ”projekt” är och vi tackar er för att ni väntar.
Själv är vi enormt nyfikna på hur det kommer tas emot och utförandet har stött på sina törnar och tekniska nackdelar. Men nu är allt avklarat och steget tagits att helt ägna oss åt detta projekt.
För oss har vårt bloggande varit till väldigt stor hjälp och vår lyhördhet inför läsarna och era tankar, fick oss tidigt att sammanstråla bloggen med vårt egna projekt sedan många år tillbaka.
Mia börjar sitt nya jobb och själv blir det att fortsätta jobba med det som erbjuds, när det finns? Tillsammans inser vi att vi sakta når fram till våra uppsatta mål, och det fröjdar oss att veta inför nästa år. Det känns så mycket lättare att se framåt då.
I år får vi tyvärr heller inget av följande - Julafton, Nyår eller Påsk tillsammans, men det gör inget då vi närmar oss precis den del av denna resan där vi hellre avsätter detta ett tag inför alla steg vi måste ta nu. Vi vet att nästa gång vi ses har vi så mycket mer klart och får mer tid tillsammans då.
Övrigt i vardagen då?
Sociala medier – Har vi tyvärr inte tid med så mycket under säsongen. Men vi har planer för detta under kommande nästa steg i projektet. Nu vill vi inte avslöja mer än så, och det kommer bli så mycket trevligare än att ses i text endast. Så redan nu kan ni säkert redan ana vart detta leder?
Grannen från helvetet
Har sitt hus till salu! Och vi bara hoppas det säljs till en normalt funtad granne, tänker vi.
I byn är det en del som undviker henne, främst för hennes fullt medvetna oborstade karaktär, men även för hennes iver att inte lyssna på andra. Speciellt när man envist, och på ren jävelskap, låter hundarna gå fritt utan koppel i byn och göra sina behov på byns husfasader, utemöbler och små ”kyrkor” över förlorade släktingar som ständigt måste målas vita pga. alla pissfläckarna.
Trots en underbar yta runt byn att gå med sina djur och njuta av naturen, måste hon trotsa med kopplet i hand och låta hundarna löpa fritt dom ca 400 meterna genom byn innan hon vid stora vägen, tar på hundarna sina koppel.
”Man får sova som man bäddar” heter det ju.
Och nu ska vi inte kasta skit på andra, för då får man skit på sig själv också vare sig man vill det eller inte. Men nu vet ni vad vi här hemma önskar till Jul...
Bloggen helt borta.... Eller?
Det stämmer – Bloggen ligger nere nu. Men den är inte borta eller borttagen.
Alla inlägg finns kvar, och inte bara det – Vi lägger upp inlägg då och då vilka endast kan läsas av de som har direktlänken, eller den provisoriska adressen. Så det kommer finnas en hel del inlägg sen.
Vi har även tekniska möjligheter senare då nyare projekt är klara. Då kommer vi knyta ihop bloggen och nya projekt till en och samma. Men tills dess får ni vänta ett tag till.
Den ”provisoriska” adressen till bloggen delas inte ut mer än till de som är i ett samarbete idag. Vem vet? En dag så poppar Enkelbiljettkreta.se upp igen, och har nya spännande inlägg? Följer ni oss på vår privata facebook så har ni såklart första tjing när det händer!
Ni får ha det så underbart därute i världen, vart ni än befinner er.
Må väl och var rädda om er, så ses och hörs vi snart igen!
Hälsningar och massor av Nya, friska tankar, Mia & Robban med Vovvarna
Kommentarer