Maj: Livet är som vinden..
- 6 maj 2023
- 7 min läsning
Usch! Det är inte såna här inlägg i bloggen man vill ha med, men verkligheten slår till även när vi som mest känner att livet ler mot oss. Speciellt här i vårt paradis tillsammans.
Men det har varit min egenskapade farsot - Att vi ska råka stöta på motgångar som vi inte kan gå runt eller själv påverka. Jag har alltid haft en syn på Livet som en hal jäkel med morbid humor, och nu skulle den även besöka oss och ställa saker på sin kant, kanske?.... Häng med!
Glada dagar som dagen glädjer
Älskar att värmen så sakta börjat komma tillbaka.
Att sova helnäck med öppna fönster utan att frysa så näshåren känns som stålull i kylan.
Sitta ute sent i bara t-shirt och kalsonger med en kall pilsner och lyssna på grodor och gräshopporna spela upp till dans med kvällens läten.
Här ute har vi olika varianter på gräshoppor som spelar ikapp med dom skygga Turkiska paddornas sång under natten. Cikadornas spelande är något jag inte kan vara utan och grodornas sång är det svårt att somna utan.
Hundarna leker med dom utan att skada dom, och Mimmi som varit gatuhund har släppt allt med fara eller mat och kan nu njuta av allt omgivningen skänker henne i form av upplevelser.
Vilma tycker mest att dom är jobbiga när dom hoppar på henne när hon sitter och tigger.
Att sitta i timmar och bara stirra rakt upp och se alla stjärnor och formationer vilket är svårt i tex. Ierapetra för all belysning. Men här känns det som om kan kan sträcka sig upp och röra vid allt, som på vattenytan. Man får nästan fjärilar i magen när man sträcker upp händerna mot skyn. Under sommarens mitt känns det som om månen och stjärnorna är ännu lägre.
Idag vaknar jag innan hundarna och bestämmer mig för att ligga kvar och retas med dom lite. Har tagit bort stolen så dom inte kan hoppa upp i sängen och då kan dom inte väcka mig heller.
Vi har nämligen en lek som dom älskar att leka - ”Hjälp!” kallar vi den.
Den går till som så avancerat att jag påkallar deras uppmärksamhet och så fort dom stirrar på mig drar jag iväg med ett snabbt ryck och kastar mig raklång i sängen och kallar ”Hjääälp!”.
Snabbare än en höna skiter drar dom järnet efter mig och ska hinna upp i sängen innan mig för att snabbt slicka ihjäl mig i ansiktet, vilket dom vet jag inte gillar. Men det är precis det som är hela grejjen med ”Hjälp!” - Man får lov att tränga och knö sig fram för att ta en slick om, man kan!
”-Livet är som vinden, du kan inte se den men du kan känna den...”
Efter en sådär 15 minuters tramsande så är jag helt urlakad och känner för en kaffe.
Öppnar upp ytterdörren och möts av en strålande morgon med solen strax framför verandan sakta på väg upp. Trots lite moln och löfte om regn, ser det ut att hålla sig...?
Sätter igång radion och nyheterna sprider sig i sitt dova mummel bakom mig när jag öppnar nätdörren för vovvarna och tar med mig mitt kaffe ut.
Sätter mig ner och doften från kaffemuggen påminner om att jag måste skicka iväg en låda till Sverige med godsaker från Kreta till Sverige.
Jag fastställer även att det skulle smakat med en ”dammsugare” till kaffet innan frukosten när jag ler för mig själv, ”-Skulle kunna leva på dammsugare...”. Det skulle väl vara något?
Drar till med ett högt ”-Nåja!” och hundarna vänder sig om och undrar om det redan är dags att gå in? Smackar lite med munnen och inser att jag är vrålhungrig – Dags för frukost!
Idag väntar stan på mig och för en stund kanske mina tankar låter sig skingras?
På Schemat för Maj månads första dagar väntar Målning och Fixa ankans trasiga o-ring.
Kände inte för morgondusch då det nu började spöregna ute och jag hade planerat ta ankan in för lite lätt införskaffande av proviant. Nåja, lite vatten har aldrig skadat.... eller?
Det oväntade kom som väntat..
Mia brukar skicka emojin ”Dubbla hjärtan” när hon antingen - är på jobb eller kommit hem från jobb. Så jag vet att hon kommit fram säkert eller så jag inte ringer och väcker nattarbetaren i sin dyrbara sömn.
Nu var det eftermiddag och fortfarande inget hjärta i meddelande, vad nu?
När jag ska ringa upp ringer Mia samtidigt upp och hon berättar om att hon varit akut dålig och fått hjälp av läkaren. Hemskickad med medicin var hon nu helt groggy och orkade inte prata mer och vi bestämde att hon skulle ringa när hon vilat lite.
När vi väl kunde prata vidare berättar hon om att hon fick problem med sitt blodtryck.
Det är inte första gången och här nere fick Mia högt blodtryck vi trodde berodde på för mycket sol, men så var det inte. Och nu har det slagit till igen – Ordentligt! Så nu fick det åtgärdas och Mia är bestämd att få hjälp med detta nu.
Två dagar senare och olika läkarbesök, konstaterar jag att avståndet mellan oss i såna här situationer är oroliga och enormt tuffa. Man har ingen koll på vad som händer och absolut ingen koll på hur den andre mår.
Även om vi pratar så fort vi kan har Mia varit väldigt låg och dålig de senaste dagarna vilket såklart gör att vi inte hörs av, och detta gör mig orolig såklart. Men jag vet att Mia själv har koll och att hon får den hjälp hon ska ha i Sverige, men -Tusan vad jobbigt detta är!
Jag känner mig hjälplös i omgångar samtidigt jag vet att Mia är stark och fixar såklart detta även om hon är ensam. Vi har hennes mammas granne, Simon. Som alltid finns där och hjälper Mias mamma oavsett tid på dygnet. Så jag vet att han hjälper oss när det behövs -Tackar för hjälpen.
Nu avvaktar jag nya besked från ytterligare nya prover hon varit och tagit.
I snart tre dagar har hon tagit prover och slussats omkring. Förhoppningsvis kommer svar snart och vi kan gå vidare till att få bukt med allt som kommer behövas ses över.
Akutvården är ju som den är - Trots remiss eller ej.
Jag återkommer...
Uti vår Hage
När hjärnan är fylld av tankar brukar det hjälpa med att ta på sig kläder och ut och gå av sig.
Just nu känner jag inte för mycket och motivationen inför Mias hälsa och kommande jobbsäsong är milt sagt ostabilt.
Intalar mig om att börja gå lite med hundarna på tomten och bara släppa alla tankar.
När jag går där och försöker komma ihåg alla namn på allt som växer i den numera bruna och kala gräsmattan, ser jag lavendel, timjan och massor av olika slags xorta.
När jag går där med händerna i fickorna lite smått grubblandes hoppar något plötsligt upp på min mage och sätter sig – En korthornig gräshoppa (Acrida ungarica) sitter där och stirrar på mig med sitt långa huvud och dom två långa spröten står som två svärd rätt ut.
Jag plockar den försiktigt och placerar den på olivträdet.
När jag ser den i sitt utmärkta kamouflage mot andra rovdjur tänker jag på hur Mia älskar sina gräshoppor och paddor i trädgården och berättar allt för mig hon läst på om alla djur.
Den flyger iväg med ett surrande och jag känner hur kort det mötet varade,
Undrar vad Mia skulle gjort? Försökt mata den och ställa till kalas?
Nu saknar jag henne... igen.
Så var det med att skingra dom tankarna.
Hört på Kaféet:
Då har Mackan berikats med ytterligare två nya hamburgerhak.
Först så var det Berena Burger som skulle öppnat i slutet av April men det blev försenat.
Istället öppnar ett nytt hak StrEat Food upp sina portar i Maj nere vid Green Bar.
Vilken som är bäst ska vi snart återkomma till i våra planerade testkvällar av byns utbud.
Vi kommer även uppdatera i länkarna och göra besök och små reportage från Makry Gialos populära besöksmål under semester och under vintern.
Strandbygget
Här börjar det ta sig och man har fått gjutit I-bärbalkar för fulla muggar.
Armeringsjärnen står som Stridslansar rätt upp i luften som om hundratals soldater står och väntar på sina order om attack. Får väl gå in till arkitekten och kolla upp vad det ska bli
Tillbakablickar i bild (2019):
Karneval, Vapen och flytten...
Känslan över att få flytta närmare Makrigialos kunde inte vara större än när Mia äntligen skulle få flytta in i sin lägenhet några meter ifrån stranden.
Mias iver över att få flytta ännu närmare stan från lilla Koutsouras in till Mackan var enorm och nu skulle hon kunna släppa allt elände vi varit med om de senaste 2 åren i huset.
Nu skulle nya grannar och nya intryck vara plåster på såren efter denna efterlängtade flytt.
Hur blev det? Och stämmer förväntningar ihop med verkligheten alltid?
Bara nöjet att få följa sommarens intåg några meter ifrån varje dag skulle vara precis det som saknades, och inte minst skulle det lilla vara det stora.
Nu skulle det äntligen vara perfekt – Men först skulle April få en katastrof på köpet!
Ni kan fortsätta läsa hela inlägget här.
Ljud i tillvaron den sista tiden:
Creedence Clearwater Revival: https://www.youtube.com/watch?v=L5V9nK7-OkM
Michalis Stavroulakis: https://www.youtube.com/watch?v=JjBm5KjO-jg
Avslutningsvis
Vi hoppas ni hänger kvar och fortfarande har ett intresse för att läsa om vår vardag, fylld med alla livets ”ska och måste”. Men även om oss två helt vanliga individer och knegare som har en dröm vi gett oss tusan på. Där vi med transparens väljer att öppet skriva om våra känslor och kärlek för Varandra och Kreta i såväl som uppgångar och motgångar.
Så, tack för att ni är ni, och väljer att stanna kvar.
Kommande Inlägg:
”Uti Vår Hage” fortsätter såklart.
”Hört På Kaféet” fortsätter med sina lokala rapporter och skvaller.
”Tillbakablickar i Bild” fortsätter leta fortsätter i inläggsarkivet.
”På Gång i Mackan” – Uppdatering kring pågående projekt i byn.
… och massor av kul och känslosamma tankar om och med Makrigialos!
Glöm inte och Gilla Enkelbiljett / Kretabloggen´s Facebooksida och prenumerera på vår Youtube kanal! - Ingen registrering krävs!
Vill ni hellre läsa bloggen när och var ni vill?
Hämta hem vår egna Kretabloggen App i telefonen eller paddan.
Ni hämtar den helt gratis här: http://wix.to/gsBqDIs?ref=cl
Ni kan även hämta hem den via bloggen uppe i menyn under ”Länkar”.
Ha det gott på er!
Och Tack för att väntat på vårt inlägg.
Samt att ni tar er tid och läser vår Blogg!
Var rädda om er och anhöriga. Det finns bara en av dig.
Och var försiktiga - Simma lugnt där ute i livets ocean!
Goa hälsningar! /Robban
Kommentarer