Mars: Slutet gott, Allting gott..
- 5 apr. 2023
- 9 min läsning
Veckan vankade mot dom sista dagarna i Mars och jag kunde inget annat än att se fram emot att få börja ringa in dagarna i kalendern på väggen med rödpennan.
Hur så? Kanske ni undrar? Jo för snart är det bara två månader kvar innan Mia kommer hem igen, och detta ska jag fira med ett förvisso kortare inlägg, men desto mer beskrivande(?) Men inte bara detta, utan även en hel del som ska dras igång och även saker som kan tippa över om det vill sig illa väntas varslade runt hörnet på April månad... Häng med!
På väg längs Mackans Route 66...
Efter att vaknat utan täcke på en av Mars månads kallaste nätter, reser jag mig upp i sängen huttrandes och funderar på om jag ska kämpa mig upp sätta igång en brasa i öppna spisen?
Vi hade sol kvällen innan och jag var så glad över att kunna påta i trädgården i mina nya shorts. Så pass att jag även somnade i shorts och t-tröja under natten vilket visade sig vara ett ödesdigert beslut.
Ingen idé att försöka somna om igen, tänker jag och går upp för att hälla vatten i kaffekokaren. När jag går förbi tv:n ser jag klockan har blivit strax efter 04.00 på morgonen.
-Visst ja! Ska ju hjälpa chefen med att ta en körning till Chania idag.
Passar utmärkt att gå upp tidigt, tänker jag. Strax dags att bege sig in till garaget och hämta bilen.
Ställer mig i duschen och samtidigt jag trycker igång vattnet på kranen inser jag att det kommer gå illa – ”Inget varmvatten i slangarna än” tanken slår mig illa kvickt innan vattnet forsar ner på mig.
När jag kliver ut ur duschen doftar det kaffe i huset och jag skyndar mig att klä på mig.
Idag är det jeans och skjorta med stajlad frisyr och trimmat skägg – Precis det jag inte alls känner för nu. Känner mest för att drälla omkring och bara möta dagen som jag är...
Nåja, häller upp kaffet i min termosmugg och packar ner mina saker jag behöver under dagen. Lätt klackar jag upp myggnäts dörren och hör dess dova smäll när den stängs bakom mig.
”-Nyckeln till lycka finns inte i någon annans ficka...”
Ute är det fortfarande mörkt med en himmel som börjar bli blå.
Jag plockar fram gummiskrapan och skrapar bort morgondaggens fukt som ligger som en matt hinna på vindrutan.
I bilen är det svalt men skönt och jag sätter på ljuset som visar ett hundratal grodor som hoppar iväg som popcorn i ljusets sken. Vrider om nyckeln och sakta längs grusstigen tänker jag på hur alla platser på jorden är lika varandra på natten i ljusets sken.
När jag sakta vänder ut på vägen i Kalo Nero, passar jag på att ta en klunk ur kaffemuggen och knappar in musik inför den knappt 45 minuter långa turen in till garaget.
Chris Stapleton och ”Starting Over” inleder rutten och när månen på den marinblå himlen möter strålkastarna ser jag bara telefonpålarnas svarta silhuetter mot himlen utanför sidofönstret.
Månens sken speglar sig mot havet och jag minns hur jag och Mia en kväll en gång i tiden satt i bilen och stirrade ut mot denna oändlighet.
Fundersamma och nyfikna på detta äventyr som nu är en vardag.
Min.... här. Hennes.... där.
Uti vår Hage
Det har trimmats i trädgård och ansats Bougainvillea om vart annat.
Jag har bytt jord i de krukor som fick svamp i vintras, förmodligen via sniglar som övervintrat i jorden? Bara att byta och se glad ut.
Bevattningssystemets slangar som legat i kaos hela förra sommaren som svarta spaghetti i trädgården har lagts i ordning. Förra säsongens försök har tagits bort och jag har planer på att flytta lite annat vi har i krukor.
2023 i spåkulan - Vad har säsongen med sig i år?
Sista jobbmötet gick inte som förväntat och skulle skänka en rutten känsla som stannade kvar i över en vecka. För mycket står på spel och investeringar som väntar ska först gå igenom analyser, sades det.
Själv känns det väldigt sent in på säsongstart att börja jiddra om sånt nu.
Som det sägs, kommer ju sällan regn utan efterföljande sol och så skulle det visa sig bli här också. Mia fick sitt schema och vi kunde slappna av, i varje fall en kort stund.
Nu handlade allt om att jag skulle få jobba och på så sätt ställa det tillrätta igen.
Veckan efter ringer chefen mig och undrar om det är möjligt att dra igång det jag presenterat? Skulle det gå att segla i hamn allt innan säsongen började, undrade han?
Om finanserna finns där ska det gå, svarade jag, och undrade om detta var hans försök att köpa tid? Han vet att jag är på väg att skicka ut mitt elektroniska CV till områdets aktuella företag. Om det skulle bli napp är han medveten om att han sitter i en prekär sits inför kommande säsongstart.
Nåja, summa summarum,
Även om allt inte hamnat på plats och vi inte är överens om hälften ens, ser det ut som att jag får jobb i år. Hur, var och med vad vet jag faktiskt inte än och det kan faktiskt bero.
Det viktigaste är att vi två har satt vårt första mål för 2023, och det ser ljust ut på den kommande fronten... so far, so good...
Hört på Kaféet:
Något skandinaver, eller i varje fall Svenskarna är duktiga på är att ta sin fika.
Inte bara fikan i sig själv utan även fika på ett kafé är svensken duktig på. Men som kultur kanske den inte fastnat i den Svenska kaffehistorien riktigt?
I många länder är just kaffet det centrala i mötet mellan två människor.
Jag minns när jag första gången var på ett stort möte i Rom, Italien och blev upphämtad på mitt hotell. Nere i lobbyn stod en del av delegationen jag skulle bege mig med till mötesplatsen som låg ungefär en kilometers gångväg bort.
Utanför hotellet bestämdes det att först ta en kaffe på fiket på andra sidan vägen.
Väl inne på kaféet hjälpte Aldo mig med att rådslå vilket kaffe jag skulle prova, och så blev det.
Kaffet kom fram i en liten kopp och vi alla stod där vid något som såg ut som en bardisk på en nattklubb. Alla med en hand i byxfickan eller i ett grepp om sin väska.
Den andra handen runt kaffekoppen och snabbt sörplande sina droppar i muggen.
Jag hann knappt ta en första smutt på mitt varma kaffe innan det var dags att gå.
På vägen till mötesplatsen stannade vi tre gånger till, för att hämta upp fler deltagare och för att ta fler kaffe på dom hundratals små kaféerna längs vägen dit.
En vandring som kanske normalt tar tjugo minuter tog nu två timmar.
Jag mins inte smakerna på kaffet jag drack, men jag minns varje kafé och deras charm.
-Vilket är ert favoritställe i Mackan?
Gott, Gott i gott gott...
Hade helt glömt bort att svara på meddelandet jag fått från ett par vänner här nere som spenderar sin tid mellan Mackan och Skåne. Man har godis med sig och jag har haft mycket att göra så det har blivit några gånger jag missat att åka förbi och hämta upp gottet.
Nåja, körde förbi en dag innan jag skulle in på jobb och vi tog lite snack också.
På kontoret satt jag och sneglade snett på påsen och undrade vad det kunde vara? Är så in i helskotta sugen på salt och surt godis, speciellt lösgodis vi i Sverige är så duktiga på.
Hela vägen hem i bilen låg påsen på sätet sidan om och lockade; ”-Öppna mig!”.
Men, så enkelt ska det inte vara. Och jag hann knappt in om ytterdörren innan jag hällde ut påsens innehåll i en tom gul plastbytta – Oj oj oj! Jackpot!
Tack så mycket för detta lyxet i vardagen <3
Matlagning till lammbjällror... Då kom gurkorna till användning.
Två laddningar storkok fick det bli och en laddning köttfri pastasås med gurka som tuggmotstånd. Har dragit ner på köttet en hel del sedan Mia åkte. Inte bara för att spara utan för att magen mår bättre. Speciellt om jag undviker färs.
I grytorna har jag nästan alltid kryddstark korv och färsk chili.
Ibland tar jag en tur upp till Kostas och Agapis ena växthus i Lagada och hämtar grön chilipaprika – Katsika. En härlig sötstark smak som inte är allt för stark i maten och jättegod att fylla med feta och grilla.
Jag kör även rundor nu och letar örter, helst nu innan värmen kommer och det blir torrt som fnöske ute. Hittar ofta olika örter och kryddor men även vild sparris som för många ser ut som gräs längs vägen eller gångstigen. Ofta är toppen på dom ca 50cm höga stråna svarta i färgen. Men det går utmärkt att försiktigt bryta av toppen och äta.
Jag får många tips av pappous eller från Oraklet - Pantelis, haha.
Ett tips var att gå där getter och lammen ofta vallas, där finns saker att plocka, och jag hoppas man menar godsaker och inte små svarta kulor som sprids friskt i deras ”kölvatten”.
När jag berättar för Yiayia om Pappous och Pantelis tips, skrattar hon lite och viftar med händerna -Nej nej, ska du plocka chorta/horta (χόρτα) ska du upp längs bergen.
Den bästa chortan växer uppe längs berget cirka 600-700 meter upp.
Har ett roligt inlägg och äventyr om just detta i ett inlägg från 2019 som ni hittar här. Litet utdrag: ”Från ingenstans kommer en pepparkaksgubbe fram uppför ett krön, och frågar vad jag letar efter? Han bär sariki och jag ser en machairi sticka upp ur stövelskaftet.
Ståtlig och nästan barbröstad då skjortan var uppknäppt med ett par knappar.
Ett svart kors, snidat i trä med svart tvinnat band hängde runt halsen och fladdrade ikapp den varma vinden som brisar upp...
...När vi småpratat en tio minuter om detta eller så, frågar jag om det finns gott om örter här uppe att plocka. Och om det är okej att jag tar en påse?
Han drar ett djupt bloss på sin cigarett som ser ut som en tunn bränd sotig tändsticka i hans kolsvarta trädstammar till fingrar. -Horta? Gillar du det? Frågar han.
Javisst! Sa jag. Det bästa som finns. Men inte många ställen att få tag på färsk, speciellt nere längs kusten.
Nej, säger han. Och berättar att den bästa hortan växer på ca 600-700 meter över havet och ska plockas av kvinnor som är ogifta. Då är hortan som bäst sa han med ett smil som sakta exponerade ett tandbestyr som såg ut som en nerbränd ladugårdsvägg.
-Kom! Du ska få horta....”
När man bor på landet...
Varje dag i lilla Kalo Nero kämpar vi alla och har lika stora drömmar.
Man har lite men äger otroligt mycket. Hur menar jag då tänker ni kanske?
Det finns mycket att säga om Kreta och kretensaren på landet, men en sak man har i generna är sin givmildhet och sin obotliga tro på att allt gott i detta livet kommer tillbaka tusenfalt i nästa.
Nästan varje dag nu när Mia inte är hemma hänger det ägg eller frukt på ytterdörren när jag kommer hem. Det är yiayia som svänger förbi då och då.
Säkert mest för att hålla koll på en karl utan fruntimmer i hemmet, såklart.
Ibland köper jag bakelser till henne och hänger på hennes dörr för att ge tillbaka.
Även när jag frågar henne vill hon inte ha något, även om jag stretar emot.
Mia hänger alltid något gott till henne, vår yiayia.
...sprids en doft av kaprifol.
Har även lagt märke till hur bloggare som vanligtvis skriver om sin företagsamhet och ämnen kring detta, nu har börjat skriva om känslor som tar upp vinden i håret och det blå böljande havet, och även blivit uppmärksamma på dofter i luften.
Jag ser detta som positivt och absolut en hint om att sommaren är på gång.
Kanske vi i vår blogg som specifikt har detta som vårt ämne, kanske vi har inspirerat till att släppa det formella och strikt informativa, för att se hur det kan vara när Kreta klär om inför kommande säsong? Jag hoppas så.
En annan blogg som är fantastisk på att skriva om just detta vi själv beskriver, gör man även i norsk version hemma hos Kretahalvorsens blogg.
Ett norskt par i Chania som beskriver precis hur det är och kan vara att permanent flytta till Chania sidan på Kreta, och inte minst – Avguda det Kreta har i sin vardag, mitt framför ögonen på oss. Ni som är intresserade hittar deras blogg här.
https://kretahalvorsen.blogg.no/
Tillbakablickar i bild:
– Makrigialos Levererar, Sköna dagar i lilla idyllen...
Ni som minns vårt inlägg för April 2019 kanske kommer ihåg monsunregnet och översvämningen som drabbade Makry-Gialos? Tragiska bilder som spelades upp när byn förlorade två människor i kaoset.
Men det var då, och Mackan har hämtat sig bra och väl.
Byn fortsätter leverera varje sommar trots alla motgångar och sega utmaningar som envisas med att överfalla alla i byn.
Ni kan fortsätta läsa hela inlägget här.
Ljud i tillvaron den sista tiden:
Tommy Nilsson: https://www.youtube.com/watch?v=AmfP-zK38gs
”...Så börjar livet här till slut Vi gråter det som var förut Så somnar vi så tätt ihop Att dagen vaknar allt för fort För den himmel som jag nått och för allt det som jag nu förstått Ska hjärtat slå ett slag för var förlorad dag...”
Avslutningsvis
Vi hoppas ni hänger kvar och fortfarande har ett intresse för att läsa om vår vardag, fylld med alla livets ”ska och måste”. Men även om oss två helt vanliga individer och knegare som har en dröm vi gett oss tusan på. Där vi med transparens väljer att öppet skriva om våra känslor och kärlek för Varandra och Kreta i såväl som uppgångar och motgångar.
Så, tack för att ni är ni, och väljer att stanna kvar.
Kommande Inlägg:
”Uti Vår Hage” fortsätter såklart.
”Hört På Kaféet” fortsätter med sina lokala rapporter och skvaller.
”Tillbakablickar i Bild” Vi fortsätter leta Berättelser i inläggsarkivet.
”På Gång i Mackan” – Uppdatering kring pågående projekt i byn.
”Inför säsong 2023” – Vad har säsongen med sig för oss två? Del.2
… och massor av kul och känslosamma tankar om och med Makrigialos!
Glöm inte och Gilla Enkelbiljett / Kretabloggen´s Facebooksida och prenumerera på vår Youtube kanal! - Ingen registrering krävs!
Klicka bara på ”SUBSCRIBE” eller på den lilla klock-ikonen på youtube, så får ni alla uppdateringar direkt i luren. OBS! Att prenumerera eller läsa bloggen är gratis och kostar absolut ingenting!
Vill ni hellre läsa bloggen när och var ni vill?
Hämta hem vår egna Kretabloggen App i telefonen eller paddan.
Ni hämtar den helt gratis här: http://wix.to/gsBqDIs?ref=cl Ni kan även hämta hem den via bloggen uppe i menyn under ”Länkar”.
Ha det gott på er!
Och Tack för att väntat på vårt inlägg.
Samt att ni tar er tid och läser vår Blogg!
Var rädda om er och anhöriga. Det finns bara en av dig.
Och var försiktiga - Simma lugnt där ute i livets ocean!
Goa hälsningar! /Robban
Kommentarer