November: En Morot och En Verktygslåda(?)

3 nov. 2023
9 min läsning

-Ack! Alla dessa frågor på alla forum och i grupper på sociala medier.

Frågor om hur och var man börjar? Och följdfrågor kring ”flytta till Kreta”, vilket får det att rycka lite extra i ”kommentarsfingret”. Men jag hejdar mig, väljer att se över vad och vilka svar som levereras till dessa nya drömmare där ute. ”-Snart vänner! Snart har ni lite stöd och lite mer att gå på”...bara lite till så...

-Sista veckan på kontoret!

Ska bli skönt känner jag och ställer ifrån mig frappe-muggen på skrivbordet.

Ska nog sätta mig och skriva lite när jag kommer hem, tänker jag förnöjsamt medan jag tar en ny sipp på på mitt medhavda kaffe.

-Jag startar laptoppen denna morgon till ett strålande väder utanför.

Utanför är det skugga nästan ända ut till gatan, vilket det inte brukar under sommarens månader. Då står solen rätt in i kontoret och när man öppnar dörren slår värmen tillbaka som en mur.

Nu är det förvisso fuktigt men skönt. Svalare och mycket behagligare.

Turisterna har sedan förra månaden avvikit från Ierapetras utkanter och numera håller man sig till vad vi kallar för ”Sista rycket” - Man ska pressa in så mycket man kan och hinner dom sista dagarna på semestern, och tror att en moped kommer reda ut schemat med Spinalonga och Vai på några av destinationerna, helst under en och samma dag?

Vi har en mer avslappnad atmosfär på jobbet nu och även om det är och har varit en tuff säsong med dalande kurvor, är det ändå skönt att det är över. Nu ska vi planera inför kommande säsong, och i januari är det tänkt att jag själv ska öppna upp ett eget kontor i Makrigialos – Jepp! Det börjar hägra i horisonten, ”Eget kontor” som jag skrivit om i över tre år utan att det blivit så. Men nu ska det alltså förverkligas.

Det är fortfarande sagt så, men i nuläget kan allt ändras och har så gjort ofta förut, så man vågar inte se framåt allt för exalterad och ivrig, man får helt enkelt se om det lutar ditåt.

Vardagen i Cowboyland då?

Jodå se, det går bara fint. Vi har fått sett till att få ny cement och nytt bruk i skarvar och lister på huset, samt bytt ut trasiga takpannor inför höstens kommande stormar och regnperiod.

Vi går och ser fram emot att få spendera dom sista två veckorna cirka innan Mia ska åka till Sverige och arbeta. Blir en del fix men även relax.

Först ut är att spendera dagarna tillsammans och bara göra det som faller oss in.

"Lilla Huset på Prärien" står där i sin lilla blomsterprakt, mitt ute i Cowboyland med havsutsikt.

Grannen har sitt hus ute till salu.

Ska bli gött om hon försvinner härifrån, -Usch! en renodlad rasist..

Mia råkade stöta på henne trots att dom två inte sagt ett ord till varandra under snart 5 månader.

Inte ens när Mia öppnade porten för att vi skulle köra in efter jag hämtat henne på flygplatsen, hälsade dom två på varandra.

En dag var vi utan vatten i byn och grannen kunde inte hålla sig, berättar Mia.

”-Har inte ni heller något vatten?” Frågade hon Mia, förnämt.

”-Nej, men Robban har ringt DEI(vattenverket) i Sitia och frågat kontoret, vattnet är på i byn enligt dom, så det är nog någon som kapat av en vattenledning”, Svarade Mia henne.

Då berättar grannen massor av saker om allt och alla i byn, så skvaller fick Mia reda på.

Om den ena till den andra. Och gärna efter ”fiske” kring om Mia har något att dela med sig av? Men Mia gör som hon alltid gör – Rycker lite på axlarna och svarar henne med:

”-Inget jag vet något om”, eller så bara svarar Mia med ett kort ”-Mmm...” för att sedan avsluta eller avstyra dialogens ämne på skvallret.

Nåja, grannen letar och snokar, så hon tror att Mia ska dela med sig av skvaller ifrån byn.

Byn har fryst ut grannen, främst för att hon ska blanda sig i allt, men även då hon har en tendens att tycka att – för att uttrycka det korrekt? Hon anser att;

”-Kreta vore bättre utan alla Kretensare, och bara vi varit här”, med betoning på ”bara vi”, som om att Mia skulle tillhöra en inre krets människor som ser ner på lokalbefolkningen, med ”vi” som en väldigt separatistisk syn.

Som mellan ”oss” - bättre människor, eller finare?

Och ”dom” - som en slags lägre betingad benämning?

Allt enligt hennes egen utsago, dels till Mia men även inför en gemensam vän, vilken dessutom blev väldigt förnärmad ska tilläggas då han är grek själv.

Oavsett vilket fick Mia en avsmak på hennes person och hennes syn på människorna här, Och inser snabbt att denna grannen har noll intresse av folket, kulturen eller att integrera för en enda sekund. Att helt bryta med grannen var därför ett enkelt och självklart val tyckte Mia, primärt eftersom hon insåg grannens rasistiska syn på mig.

Paria i området

Enligt en av byns tre mäklare valde vår granne dessutom att sälja av sitt hus i Schinokapsala, just av samma anledning - att byn frös ut henne och hon inte trivdes alls därefter.

Efter Schinokapsala blev det Kalo Nero för att hamna i samma situation igen – Paria i området.

Som det sägs: ”-Som man bäddar får man ligga”, och kanske hon lärt sig något framöver?

Jag tror inte det, människor som ser ner på vanligt folk oavsett etnicitet, hudfärg, hårfärg eller rikedom är urusla i själen.

Jag kallar henne för ”Apartheid”, efter det avskyvärda rasistiska system som länge delade upp Sydafrikas invånare efter hudfärg och varade fram till 1994.

Jag har ett annat ord också, men det kan jag inte skriva då det är fult och inte rumsrent, men nog f-n förtjänar hon båda.

Betala sina skulder till hantverkare för utförda tjänster struntar hon också i, enligt en av de två drabbade småföretagarna i byn. Så det var nog därför jag sett hantverkare med bilplåtar från Heraklion och Agios Nikolaos som arbetat på hennes hus förra hösten.

Hennes nya planer ska visst vara att flytta till Mexico, Jag kan inget annat än hoppas.

Nåja, nog om skit-skvaller. Vidare till kul, positivt och spännande igen..

Pennan & Svärdet

Skriveriet pågår för fullt även under och mellan arbetstider.

Kommande kapitel handlar mycket om just att flytta och att ta steget fullt ut, precis som så många frågar om där ute i etern. Och visst är det ett intressant och stort ämne, inte minst för att det finns en uppsjö av människor som tagit samma steg som vi två, och vi är långt ifrån unika i vår historia.

Vi är öppna och transparenta om det som krävs av oss som personer, med våra båda helt olika personligheter tillsammans med en berättelse som vi hoppas tilltalar en skara människor som drömmer om att ta steget ut trots eventuella hinder – Finansiella eller då Modet sviktat?

Alla har vi varit där och befunnit oss på exakt samma plats, och tänkt exakt samma saker.

Vi hade önskat att någon kunde hjälpa oss med de frågor vi ställde då vi behövde det.

”Fakta Fanny” och annat tråkigt

Jo, så är det ju med det här att skriva saker till en bok – Allt måste vara korrekt och prydligt noga kontrollerat. Allt ifrån fakta till påståenden, men även direkta bitar som tar upp olika tidsepoker.

Speciellt måste information vara korrekt återgiven i sitt ursprung, det vill säga att källor och eventuella påståenden är korrekta, speciellt om man ska dela med sig av viktiga tips.

Så, vi har fullt upp att söka källor, sortera i dessa och kontrollera vad som är sant, rätt eller fel och falskt – En ren djungel som är enerverande jobbig men måste göras.

Att försöka sig på att använda den Grekiska rättsapparaten till fakta var lättare än att ens försöka sig på att engagera den Statliga källan till information.

Här var det ofta man fått avhyvlingar och även regelrätta pekfinger riktade mot utgången, allt eftersom vi försökt dokumentera den väg som är rätt att gå till ett nytt liv på Kreta.

Mycket vi fått styrkt och bifallet har ofta handlat om personers egna stöd och vilja samt deras egna intresse som fått oss att hitta den information vi sökt, och den ska vara rätt och riktig dessutom.... att googla räcker visserligen långt, men inte ända fram.

När man sitter och letar i texter får man ofta sitta i timmar och lusläsa, något jag alltid tyckt vara både kul och ett måste när man letat fakta.

Dock är det enormt tröttsamt, och med någorlunda tidspress är det även jobbigt för ögonen. Men man hittar alltid pärlor, även sånt man gärna slapp läsa om och tolkningar som direkt stör.

Nattluvan på

Man märker snabbt att många som skriver om emigration använder sin egna livsresa som sin enda referens. Så kan man omöjligt göra om man ska försöka att både ge ris och ros.

Främst måste man kunna relatera till hur olika vi alla är som person, men även hur olika våra premisser ser ut.

Att skriva en berättelse som ska beskriva ett lands karisma, lika mycket som till att släppa de tyglar vilka man går och bär på är - ytterst personligt. Speciellt av oss som tar till text som ett medel att dela med oss av upplevelser och egna tankesätt.

Vi utelämnar ofta det som är grunden till varför man läser om sånt här, nämligen – Fundamentet för att våga vara annorlunda.

Jo, vi är annorlunda, varenda en av oss som lämnat av. Vi alla har en personlighet vilken gör oss lika ambivalenta inför behovet av en Kapten på denna Skuta.

Däri ligger själva ”kruxet”:

-Att försöka visa men inte övertala,

-Att berätta men inte tala om.

Många blundar helt, som om man skriver med Nattluvan på sig.

För visst är det näst intill omöjligt att genomföra detta om man inte har samma ”förutsättningar” som annars krävs för ett likadant liv i Sverige?

Om man tar bort Cocktailbäret,

Skippar några droppar kristallklar Grenadin,

Byter ut Bacardi mot inhemsk Rom,

Serverar i ett Kupat glas och inte i Cocktailglas,

-Är det ändå samma drink, eller bara ett alias?

Är man ute efter att byta sin fullt fungerande Svenska vardag till något liknande här på Kreta, kan tänkas? Det finns inga substitut till att utvandra permanent, hur man än ser på det.

Allt är inte Vitt eller Svart, såklart inte. Men mycket hamnar i Gråskalan, där har många aldrig behövt befinna sig eller ens vet existerar, långt mindre ha skaffat sig nog med erfarenhet att förmedla vidare.

Boken - En uppäten morot?

Vi har stött på Arbetslöshet, pandemi som fick oss att dra på oss skulder som fick oss stå utan inkomster i nästan ett år, förlorat nästan allt i översvämning till att regelrätt gå utan mat.

-Skaffar det oss ”extra” än alla andra, eller bonuspoäng? -Nej, definitivt inte!

Och även om vi idag önskar vi sluppit allt, så gav det oss bara mer motivation istället. Men för er framtida läsare som tar er tid, för er vill vi gärna beskriva hur det kan vara när man står lite utanför samhället, helt ensam inför nya problem.

Om hur Kretensaren är i situationer många av oss aldrig behöver uppleva under vår livstid.

Alla behöver vi då och då en liten morot som triggar oss att fortsätta, eller kanske rent av motiverar oss vidare? Hur man än ser på nedgångar, kanske som en uppäten morot?

Måste vi två alltid se det positiva i vardagen – Vi är här, vi är friska, vi är inte ensamma.

Att kunna känna med alla som har en egen ”resa” hit ner, oavsett det är via transferländer eller via Albanien, Rumänien, Sverige eller annat land på väg hit ner.

Vi två och vår historia och resa har fått oss att träffa människor vi annars aldrig fått möta.

Att vi delar samma drömmar och har samma mål här nere gör oss alla lika mycket värda.

Att under olivträdens skugga dela framtidstron medan vi även delar vår medhavda mat mellan varandra som Svensk, Grek, Alban, Pakistanare, Afghan, Bulgar, Bangladesh... You name it!

Same same But different verktygslåda

Det är här - i våra samlade och dokumenterade vardags möten med greker och oss som är ”på väg” in i samhället som boken ställer er inför den verklighet som Kreta och Grekland innebär. Nu återstår nya spalter med text, nytt lusläsande av referenser och citat med hänvisningar.

Att tro sig kunna skriva en bok som ska träffa samtliga läsares hjärtan är svårt, kanske rentav omöjligt? Vi tror dessutom inte att en packad fakta-bok fylld med allt ifrån hjälp med att hitta den mest ”genuina” tavernan till den ”bästa gyros i stan” löser något för den som tänker som vi? Det finns redan nog av en uppsjö därute med Kompletta Guider till Kreta, vilka redan fyller bokhyllorna i affären.

Vårt mål är att ge er en komplett Verktygslåda ni kan använda er av inför er egna livsresa hit?

Vi skildrar resan som den visat sig och vi bäddar inte in i bomull då vi skriver precis som det är. Vi två har en övertygad och stenhård tro på att det vi vill leverera kommer vara nog att sporra er till att åtminstone se det vi ser och drömma om det vi drömmer om.

-Nu är det dags för ett dopp, sen blir det skriva någon timme på verandan.

I veckan blir det fortsatt arbete på verandan och underhålla bottenplatta och veranda.