November: Ett Farväl i dubbel bemärkelse.
- 18 dec. 2023
- 7 min läsning
Hon reser blicken från sin mobiltelefon och stirrar på mig.
Tårar från hennes ögon träffar hennes blus och jag ser hennes vätskefyllda ögon.
Hon försöker få fram ett ”Nej”, men det dövas ner av gråtet som nu kommer fram..
Solen sken in genom fönstret när jag vandrade in i sovrummet och plockade ner Mia's resväska från garderoben. Vi båda pratar om allt vi ska göra i sommar när hon kommer hem igen, och Mia pratar om sitt nya jobb bakom mig ute i köket.
När jag sträcker mig upp efter handtaget på väskan, hör jag hur det plingar till i Mia's mobiltelefon.
Mia pratar samtidigt som hon läser sitt meddelande, så långt förstår jag på hennes allt mer tysta ord som kommer ur hennes mun, till att hon plötsligt blir tyst.
Hon reser blicken från sin mobiltelefon och stirrar på mig.
Tårar från hennes ögon träffar hennes blus och jag ser hennes vätskefyllda ögon.
Hon försöker få fram ett ”Nej”, men det dövas ner av gråtet som nu kommer fram.
Utan att veta, vet jag vad det handlar om.
Utan att ha hört, känner jag det på en millisekund.
Och innan jag hinner säga något hör jag Mia gråta fram:
”-Ewa är borta! Din mamma har gått bort...”
I samma sekund blir det blir knäpptyst.
Så tyst att man kan höra en knappnål falla till golvet.
Ett tryck över mina lungor greppar tag i mig, och jag tycker mig känna ett isblock i magen.
Allt känns som att det går i slow motion, Jag hör inte vad Mia säger längre och jag kan inte tänka.
Begravning
Lillebrossan fick ta en hel del inför mammas begravning, men jag visste att han var rätt person för att reda ut detta. Och med hjälp av sin fru Tessan, gick allt bra och mamma fick fortsätta sin resa.
Själv kunde jag följa via live stream och det var ett vackert farväl för alla oss som deltog.
Jag vill passa på att tacka alla som var där för att ta ett sista farväl av vår mamma.
Vardagen i Cowboyland då?
Sommaren gick oerhört fort detta året tycker jag.
Jag och Mia har knappt hunnit umgås innan det var dags för henne att åka till Sverige och arbeta igen. Denna gången på ett helt nytt jobb dessutom vilket vi ser fram emot.
Det kommer bli en helomställning för oss båda, men såklart främst för Mia som ska ta in en helt ny arbetsplats med allt vad det medföljer.
I år har vi båda funderat lite längre på det här med att utveckla vår situation här nere.
Då tänker jag främst på att ta vardagen ett steg längre och se om det är möjligt att öppna eget?
Det har visat sig vara intressanta samarbeten som tittat fram under sommaren, och inte minst har det varit erbjudande om att öppna på en annan ort.
I dagsläget står det och väger på om det går att få tag på kontor som måste uppfylla en hel del innan det kan bli aktuellt.
Men om det blir av lovar vi att återkomma och propsa på er vår idé.
Januari/Februari 2024 ska det börjas annonseras och marknadsföras, om allt klaffar vill säga.
Efter säsongen har det inte blivit så mycket arbete med trädgård eller uteplatser, det mesta har varit att försöka få klart lite skavanker och småfix på huset som stått och dammat länge nu. Först ut har det varit att lägga bruk och täta samt att se över tak och takpannor.
En del takpannor fick bytas ut ochdå passade vi på att även täta, så nu slipper Mia få in sina äckliga Millipeder.
Cosmote
23.00 på kvällen lägger internet av mitt under filmkvällen, hur jag än försöker får jag inte tillbaka det. Dagen efter kontaktar jag Cosmote för att få hjälp – Ingen framgång, man ser att man har signal till huset så det ska vara fixat.
Nu är saken den att vi inte har mottagning på mobiltelefoner här ute och har endast landlinan. Och när vi är utan telefon kan vi inte heller nå ut om vi inte tar oss ner i byn mot vägen där vi har täckning. Så det var problem hela veckan och ett ohämmat fram-och-tillbaka ner till vägen för att ringa support...
Never ending story - Big Time!
För att inte göra en lång historia längre, kan jag tala om att det tog 19 dagar innan vi fick internet och telefon i huset igen. Vi fick inget svar på varför samt någon ursäkt.
Cosmote har varit jämn i sina leveranser av internet men detta fick vara nog.
Som frilansare och beroende av en uppkoppling med kontor i hemmet, tappade jag inkomst under denna period, något man inte brydde sig vidare mycket om i deras support, men skicka fakturan - det har man mage till att göra?
När jag ifrågasatte varför denna inte var subventionerad och sänkt då man inte kunnat använda deras tjänster, fick jag som svar att: ”nästa räkning kommer man se över detta”.
Nästa räkning kom, och den hade nu dubblats inklusive påminnesle avgift!
”Gröna fingrar”
Plantor- och växtriket har inte direkt uppdaterats, främst då vi valt att se till att få fram plantor som tåler sträng sol och tvära omkast till fuktiga och stormiga dagar.
Planer finns att bygga en cirkel i all överbliven sten som ligger på tomten efter husbygget och använda som vändplats. Ca 1 meter hög, i mitten av cirkeln som blir ungefär två meter diagonalt, kommer vi även sätta plantor och växter.
Ett sätt att piffa upp en tom tomt utan charm, men även att få slippa backa och vända hela tiden. Vi har redan planerat vilka växter som ska sättas i vändszonens ”potta”.
Det kommer bli jättefint.
Boken - En uppäten morot?
*Suck, pust och stön.. Jo, det går – Sådär..
Skrivandet har varit i pausläge sedan ett tag tillbaka och det har inte riktigt funnits tid och ork att ta upp där man sist avslutade. Det har dock planerats och en del Post-it lappar har flyttats omkring på planeringeskalender och storyline, men själva skrivandet har det varit dåligt med.
När man får distans från skrivandet, liksom tappar man tråden och det är lätt att tappa inspiration. Det är viktigt att hitta en ”morot” vilken sätter press på kreativiteten så pass att man hittar tillbaka.
Det har varit en hel del som tagit fokus ifrån projektet – Mammas hastiga bortgång och Mias tidigarelagda resa till Sverige, men inte minst - själva situationen i sin helhet.
En del editering har hänt nu när Mia är borta, och en genomgång av det material som framställts. Då det var på tapeten skrotade jag från ca 48 kapitel ner till 22 kapitel över en natt, och detta ska fyllas ut och editeras om för att passa resten av storyn.
Mycket material har hämtats från bloggen – Enkeliljettkreta.se och det vi skrivit om vår resa där i några år, men även mycket praktiska vinklingar för alla som undrar och funderar, och kanske själv söker svar på vart man ska börja? Det har blivit mycket ”fakta” och jobb med att stämma av i bäcken med rättigheter, källor och att få klart med referenser, sånt tar en otrolig tid och – Är otroligt tråkigt, ska låta meddelas.
Hemligt men Härligt?
Kanske inte så hemligt nu längre, men visst är det en hel del hysch-hysch kring att skriva i ämnet vi gör för tillfället. Speciellt eftersom att det släpps litteratur om Grekland nästan dagligen, och om drömmen om att ”Bo i Grekland” mixat med någon form av personlig vägledning till ett bättre välmående.
Hur detta nu ska hjälpa gemene svensk att ta steget fullt ut till att lämna den ”bas” och trygghet som står som grund – och är många gånger en ursäkt för att ta steget, detta förklarar man inte.
Mycket handlar fortfarande om att kamouflera en investering utomlands som en livsomspännande ”life-changer”, där drömmen handlar om att få spendera dagarna i solen med en paraplydrink i hand när man beställer en genuint numera klyschig Gyros eller väntar på sin Kleftiko.
Man tar inte heller upp hur livsomställande det är att göra omställningen utan en välfylld plånbok. Och om hur ”Life-changeing” det är att klara livshanken på en svår arbetsmarknad i Europa idag.
Å ena sidan..
Dagdrömmarna tjänar fortfarande företag inom telefonförsäljning på.
Och med en strid ström yngre (och för all del medelålders också) som drömmer om ”friheten” av att jobba i Grekland, mättar man en dröm som allt ofta blir till en inte-så-positiv upplevelse om vardagen här.
...å andra sidan.
Att lägga upp sina utåt-selfies på sociala medier med en Aperol Spritzer i hand och poolen i bakgrunden, lockar kanske mer charter resenären än den som är sugen på att ändra i vardagen?
Och för alla de som söker information – Riktig information, kanske missar det viktiga i att helt lägga om sin vardag, livsstil och allt man är van vid? För många tips är inte råd, och många råd är oftast inte gratis heller, så vart ska den flyttsugne vända sig till?
-En bok är inte avgörande för att lyckas, absolut inte!
Men den kan vara en vägledning till att ta egna initiativ trots oro och förundran.
Alla svar på frågor kring ämnet är omöjliga att få ner i text, och den som tror sig kunna leverera en ”komplett Greklandsguide” i frågan, bör ta ett steg tillbaka och tänka om,
Är den helt sanningsenlig?
Är den kanske mer vinklad åt att referera personliga mål?
Är den verkligen allmän i sitt innehåll?
Dessa är svåra att svara på om man inte tagit del av hela den allmänna verkligheten utanför Parasoll- och solstolarna, eller verkligheten då Charter resorna slutat gå och den riktiga vardagen börjar. För det är här man landar i sin nya vardag, vare sig man vill, kan eller tror annat.
Om vår bok blir så förbannat annorlunda?
Vi tror så, men inte minst kommer den ge en sann bild av hur det är och hur man gör för att anamma Grekland och Kreta. Åtminstånde visar vi den filterlösa verkligheten man inte stöter på annars - en gemensam vardag hos oss Xenos och lokalbefolkningen.
Inga gnäll om rätt olja på dakos, bästa grytan hos bästa tavernan eller andra Turist i-lands problem, eller i "upplevelse berättelser" hos Feelgood böcker där man utelämnar vardagsupplevelser som - mögel i köket, skit i vattnet som översvämmat hemma, dela ost och bröd ute på olivlunden med arbetskollegan från Bangladesh och Afghanistan, till att vägleda genom ett av europas dokumenterings hysteriska land och arbetsmarknad.
För att - resevärdens berättelse med fri logi eller teleförsäljarens vardag med betald hyra och transport. Bakom förväntansfulla hitresta skandinaver som tror en månadsbonus kommer spela någon roll? Man har fortfarande inte släppt tryggheten i Sverige och detta är ett äventyr - Inget annat. Och blogga för all del om detta, eller skriv fantastiska böcker om er egna resa för att prova på hur det kan vara men inte var - På riktigt.
Se det som en missionsresa där ni fick prova på.
Men tro inte för en sekund att Grekland är så mycket mindre än detta.
Alla som flyttar ner måste inte vara förmögna nog för att slippa jobba.
Men alla måste vara beredda på att släppa tryggheten och alla garantier man skapat.
Den biten har totalt tappats bort mellan solstolarna i många berättelser om "Ett liv i Grekland".
-På återseende!
Ni får ha det så underbart därute i världen, vart ni än befinner er.
Må väl och var rädda om er, så ses och hörs vi snart igen!
Hälsningar och massor av Nya, friska tankar,
Mia & Robban med Vovvarna
Kommentarer