Det blev ett dygn med Moder naturs vrede, där sängen gungade som om en fet Pavarotti traskade över en vattensängs-madrass. Jordbävningen var envis och ville inte ge med sig vilket fick mamma att stressa upp sig, så pass att hon fick ett njurstensanfall – Nu, mitt under skalv och tumult fick jag springa mellan dom vita betongkuberna och knacka på hos någon som hade bil. Efter ett par hus öppnade byns ”sierska” Roza, ”-Visa mig var mamma är”... Ett dygn med Moder naturs vrede..

Då har vi kommit till sagans kapitel där det är dags att säga – På återseende snart! Tankar från hjärtat.. Lite såhär efteråt när man...