Så var det äntligen dags för min ledighet, två dagar stod på tur att fyllas ut med aktiviteter och saker att hinna med. Det blev mixade dagar där Kretas underbara soldag fick visa vägen och jag fick mixat nytta med nöje med besök på norra sidan av ön med sina vackra stränder. Ett litet och kort men intensivt inlägg bara... Två dagars ledighet Omöjligt att sova när jag är ledig. Somnar 04:00 och vaknar igen när larmet ringer, ”–Helv... också!” Glömt att stänga av larmet och nu

Första veckan på Juli månad har inletts med mat och nöjen! Nya möten i lilla Makrigialos där nya idéer och "Jättar"(?) möter turisten i hamnen. Kostis oroar sig över sin nya Komboloi(?) som frun köpt som inte håller ”måttet”. Och mycket mer i denna lilla byn som har värmebölja att vänta samt ”röda” varningar på en annan karta!?... Seg i 'Kolan'.. Vaknar var 10:e minut och kan inte somna om igen denna 'natt' – Varmt, klibbigt och jag har en 'febrig' känsla i kroppen, lite som

Så var det dags igen att spegla livet från denna ”Solsidan” igen. Och hur promotar jag Makrigialos bästa sidor i Juni, om det inte får börja med väder och sol? För livet här på Kreta är precis just det – Sol, Väder och Mat. Och lägg därtill en lycka av att få vakna upp varje dag med allt detta 'Lugn', En slags mental träning och Yoga i all ära, men vad vore dagen om inte det vore för rutiner? Skiljer det sig i våra Svenska mot Grekiska rutiner?... Ur dagboken, Juni 2026: Ruti

Jag klickar frenetiskt på nästa länk som tar mig till nästa blad i denna ”Dagbok”, där texterna berättar om vad nästa person som kommer hit kan vänta sig. Själv har jag haft svenskt besök i dagarna, och jag har träffat en klasskompis jag inte sett sedan 1989. Tvingat på mig en ”minisemester” och redan planerat in en ny ledighet med spännande nyheter att leverera. Jag ser lyckan vända i lilla Mackan, där nya Blekfisar möter gamla numera solbrända ”Pepparkaks-Svenskar” för att

Ibland kräver livet att man stannar upp för att hitta tillbaka till det som verkligen betyder något. Inte minst så har det alltid varit bloggens kärnämne – Att visa en sann bild, helt utan filter. Men även om att nå fram till drömmar, där förändring och nya utmaningar ofta möter frågan om "-Varför man aldrig får sluta tro på sin egen väg?" Att beskriva en vardag är inget svårt, men att motivera er att fortsätta läsa, och drömma tillsammans med mig, är en helt annan femma... ”

Har fått härlig feedback från er som läser om att ni tycker det är kul när jag tar upp lite minnen från barndomen här nere. Dom är inte många och inte alla så intressanta, men visst finns det en del som är både kul och nyttiga medan andra är en inblick i hur ett Europa faktiskt var för 40-45 år sedan... ”Bra besked, men inte tydliga?” Det är ingen hemlighet vid detta laget att få återvända till Kalo Nero står högt på listan, en andra plats som delas med att hitta ett nytt arb

Det blev ett dygn med Moder naturs vrede, där sängen gungade som om en fet Pavarotti traskade över en vattensängs-madrass. Jordbävningen var envis och ville inte ge med sig vilket fick mamma att stressa upp sig, så pass att hon fick ett njurstensanfall – Nu, mitt under skalv och tumult fick jag springa mellan dom vita betongkuberna och knacka på hos någon som hade bil. Efter ett par hus öppnade byns ”sierska” Roza, ”-Visa mig var mamma är”... Ett dygn med Moder naturs vrede..

Yiayias ord ekar mellan dom vita husväggarna i byn, där snirkliga gångar i skiffersten med vitmålade konturer runt stenarna som ringlar likt en dresserad Orm genom dom trånga gränderna på väg ner mot oss barn. Solen står högt på himlen och det är varmt, mycket varmt. Minnen regnar som spö i backen just nu, och jag frågar mig om innehållet i bloggen verkligen fått handla om Mig eller om Makrigialos? Vad idag är skillnaden Robban?... Det är få minnen som stannar kvar som dom i

God morgon Världen och Välkommen Ortodoxa Påsken! Från Aprilskämt med Sahara vindar över ön till Trattfritt pissesvin och Påskfirande, väntas finbesök i byn där jag ser fram emot kommande tid som verkar försöka visa mig ”Guds vägar” trots Vattenläckor, Asfalts maffia till Nya planer för en Eremit i högform... -Häng med! Storm och Sand från Sahara Som ett passande 1:a Aprilskämt hade dagen med sig urkasst väder med regnbyar som vägrade ge upp. På köpet kom även stormvindar un

Tillbaka till ett mycket efterlängtat lugn igen, där jag lämnade av för en stund och lockades in i en återvändsgränd där jag tappade orienteringen. Inget allvarligt, inte alls. Men det kom med ett pris som har lämnat efter sig ett nytt sätt att se på Makrigialos och Kreta, och känslan av att jag började få slut på gator att vandra på, där jag ständigt frågat mig själv: "-Har jag vänt på varje sten?"... Det har varit sju resor värre att ta sig hit idag där jag hittat tillbaka

Sista veckorna ska plöjas igenom innan säsongen för 2026 landar i lilla Makry Gialos. Hela byn börjar vaknar så sakta upp i sin egna lugna takt. Där pågående vägbyggen och renoveringar pågår med nya ansikten. Människorna är som myror vilka irrar runt, alla med kalenderdagar som jagar – ”Måste bli klar”. Hur ska det gå för denna lilla hamn byn i år? Egna frågor poppar upp i hjärnan och hjärnspöken tar allt mer plats: ”-Robban, ha is i magen, Men du måste välja vilken väg du sk

Det börjar närma sig jobbdags och jag försöker ta tillvara på dagarna vilka jag spenderar sparsamt med att gå långa turer i byarna. Här försöker jag ta in alla dofter i naturen som just nu står i blom. Lassithi lever upp nu och allt är så vackert, inte brunbränt där värmen decimerat möjligheterna till liv. Folket börjar leva upp, pysslar och står i inför kommande säsong... Livet i Cowboyland Morgonen är fortfarande lite kylig i vinden. Det nylagade kaffet i koppen ryker förvi

Haft svårt med motivationen, mycket som stått på spel, mycket som legat i luften och allt är startat av mig själv. Med resultatet att jag stött på, hur är det nu man säger – Skrivtorka? Men samtidigt träffas man av livets sköna solstrålar som bjuder upp till glädje och insikten om att man har mer att ge och enorm viljestyrka i vardagens jargong som påminner om livets viktiga. Men låt oss ta det från början, lite lugnt.. . Livet i Cowboyland Som ni som läser bloggen regelbun

Då har vi landat i 2026 och fått känna på årets första månad – Januari. En månad som haft med sig allt ifrån Flytt, Boksläpp till nyårslöften vilka med all sannolikhet kommer brytas. Men främst så har året börjat med Hopp och ny Framtidsinsikt där tillvaron har fått en Boost i rätt riktning. Nu väntar ett 2026 där jag går ”All in”.... Livet i Cowboyland Jag kunde ha börjat inlägget med att beskriva morgonen och allt det härliga som finns där utanför och bara väntar på mig. Me

Ytterligare ett år har gått av våra liv. Ett år som varit fyllt med tragedi, förlust och förtvivlan. Där fokus har legat på att se dagarna som ska gå och inte se dagar som komma ska. "-Hur fyller man ett år med nytt hopp?" En fråga en del av oss ställer kanske, Och vad betyder egentligen svaret? -Går det att planera lycka? Kan man förutbestämma glädje? Vad händer om det inte går min väg? Kanske det är lättare att se det som en Ny start på något nytt, med nya saker som väntar?

Låt mig börja detta inlägg med ett – Herregud! Kors i taket vad ni läsare är hjärtliga och hjälpsamma. I min ensamhet fanns det nu hopp, och någon fanns där ute och tog faktiskt in mina ord om frustration och till en stor del även min omedvetna Rädsla inför framtiden... En utsträckt hand – Uppdatering! – Vad är det jag vill , kanske ni tänker eller undrar över? Det är ingen fast inkomst jag var ute efter, tanken var att stilla min frustration högt. Naturligtvis kan man i

Tillbaka där allt en gång startade – Kreta. En plats som gömmer alla de tusentals minnen som format det liv jag lever idag. Här, mitt i ingenstans lever vardagen sidan om mig i ett ständigt försök att styra och ställa utan direkt framgång. En vardag som minst lika många gånger fått ändra beteende, värderingar - Här görs inga repriser, här utdelas inga rabatter, allt handlar om att anpassa sig och se det man får som det verkligen är - Vinna eller försvinna... November: Nya v

Det är svårt att undgå att Mia älskade sitt Kalo Nero och området där hon spenderade sina sista år. Med sina hundratals, kanske tusentals bilder och filmklipp dokumenterade hon sin kärlek för Kreta och dess natur. Mia älskade djurriket här och var alltid lika uppspelt när hon såg något nytt liv frodas i hennes närhet, om det så var Grodornas sång om natten till Cikadornas otroliga livsresa - Allt fascinerade Mia när det handlade om djur och människor! Vi alla - Människor såvä

Ämnet i titelraden kan ju hänvisa till sambandet mellan två länder – Sverige och Grekland. Eller, så kanske det handlar om mig som person som nu står i valet och kvalet och måste se mig om efter en ny start i livet? Att ”gå vidare” som det heter. Men hur gör man? Och inte minst så var börjar jag? Ni är många där ute som mist en del av er själv i form av den person ni haft närmast. Andra har aldrig känt så och mest tycker man bör ”rycka upp sig”, och det kommer ordna sig igen?

Vi lever vår vardag lite 'vid sidan om' och ändå blir vi lika överraskade varje gång vi får ett ”besök”. Ibland får vi besök där vi...

Efter alla dessa år tillsammans där vi två planerat allt så noga och så uträknat, Så precist inför vår kommande livsomvandling – Nu...

Det händer ”allt och mycket mer” i lilla Makrigialos! Nya grannar har landat i Kalo Nero där 'Haddock' med sin farkost skapat rubriker,...

Ett livstecken såhär i Mars månad, och ”bara” cirka tre månader in på det nya året och fyra månader sedan det sista inlägget i bloggen...

Första veckan in i December och firandet av första Advent hunnit passera i kalendern så passar vi på med en liten blänkare såhär den...