Maj: Veckorapport i Slutfas
- 3 maj
- 24 min läsning
Uppdaterat: 4 maj
Det blev ett dygn med Moder naturs vrede, där sängen gungade som om en fet Pavarotti traskade över en vattensängs-madrass. Jordbävningen var envis och ville inte ge med sig vilket fick mamma att stressa upp sig, så pass att hon fick ett njurstensanfall – Nu, mitt under skalv och tumult fick jag springa mellan dom vita betongkuberna och knacka på hos någon som hade bil. Efter ett par hus öppnade byns ”sierska” Roza, ”-Visa mig var mamma är”...
Ett dygn med Moder naturs vrede...
Vaknade av att lilla pissesvinet lade sitt huvud på mitt ansikte – Något stressade henne.
Efter att jag precis har öppnat mina ögon så slänger jag en snabb blick på klockans neonljus: 06:17
”-Näää, inte upp nu... Lägg dig igen!”, Är det första jag tänker, och puttar bort henne.
I samma sekund hör jag hur det sakta börjar 'klirra' i porslinet i köksskåpen för att i nästa sekund visa det karakteristiska ”gunget” som kan jämföras mot att ligga i en vattensäng när någon traskar i den samtidigt.
”–Helsike! Den kändes, Ordentligt!” tänkte jag samtidigt som jag reste mig upp.
Fredag, Under dagen fick vi ett skalv var 10:e minut, cirka. Dom flesta mellan 3,0 till 4,2 på richterskalan. Inget allvarligt men nog för att notiserna fick telefonen att surra sig varm och man fick sig en tankeställare om hur vår planet egentligen mår?
Under natten följande dag hade vi några på 5,2 till 5,9 och dessa kändes lite mer, och jag sov med kläder på mig samt min ryggsäck med proviant och förnödenheter redo ifall det var dags att ta sig ut ur huset och stanna utomhus.
Tack för ert stora stöd:
Johan & Anneli Björling
– Tack för att ni finns där för mig och Vilma!
Lördag, Jag sov cirka 2 timmar under natten och vaknade av fler notiser som fick min klocka att surra aggressivt med ett ljussken som lös upp i taket.
Vid detta laget var jag trött på allt vad jordbävningar heter och steg upp när jag kände av nattens kyla som låg som en dimma ute.
Jag satte på kaffet medan nyheterna om Kretas jordbävningar runt om på denna sidan av ön mumlades fram, där nyhetsuppläsaren lät lite orolig i rösten när man även lät meddela om att det är mycket ovanligt med så täta skalv, så långa och i ett så centrerat område.
Vilma låg i soffan och undrade varför jag sov med kläder på mig, vilket jag inte gör annars då jag inte kan inte sova med kläder – Jag sover nämligen näck året om! Vinter som sommar.
Så vintern lider jag mig genom då jag måste ha duntäcke eller som nu – Jordbävningar.
Jag har även en kartong i utrymmet ovanför WC där jag har det viktigaste för att klara mig utan el under några dagar, som Vilma nu hade i siktet och ville inspektera.
Vi två bestämde oss för att passa på nu och ta en runda när det var uppehåll mellan blåsten och regnskurarna. Under dagen fortsatte aviseringar och notiserna hagla in, men det var generellt lugnare.
Det är nu vid denna årstiden många blir sjuka då man har fel klädsel och även uteserveringarna öppnat upp. Det går snabbt här nere och väderskiften kan ske inom en halvtimme utan förvarning. Från 20 plusgrader med blå himmel, till 10 grader och ösregn med stormbyar en timme senare.
Ska man ut och vandra måste man vara väl förberedd och ha aviseringar på i telefonen, samt vara uppmärksam på naturens olika förvarningar.
Vissa delar uppe i bergen hade fått mycket regn och var instängda då vägar regnat bort, som min vän – Oraklet Pantelis, lät meddela via tacksamt uppdaterade videos han filmat där uppe. Högt över dimman som omgav bergen låg likt ”strumpan” på en svamp.
Pantelis filmklipp visade även på något mer oroväckande, nämligen vattenmassorna som fick fart neråt mot Koutsouras och Mackans kustlinje.
Nu i slutet av April sjunger fåglarna konstant och skulle det bli tyst så kan det vara en förvarning, och man kan ha koll ut över havet om det finns ”vita gäss” på sjön? Då brukar det vara runt 25-30 km/h vindar vilka kan tillta ganska fort.
Ha även koll på om det blåser inåt från havet då detta kan betyda att kalla vindar är på väg in.
Personligen ger jag mig inte ut uppe i bergen på vandring eller jakt om det inte varit bra väder i en vecka innan minst. Senast så fastnade jag i en storm uppe i Pervolakia där jag stötte på en gammal tant mitt ute i ingenstans som plockade Horta utan att bry sig om stormvindar på 70-80 km/h.
Krutgumma, verkligen.
1981
Sommaren 1981 var varm och fuktig, en hel dagar med soldis och dimma på morgonen.
Många av dom äldre i byn tisslade och tasslade nere i gatan där dom stod med sina svarta sjalar på huvudet och förkläden utanpå ”mormorsklänningen”, oftast i mörk färg med sparsamma motiv på.
Samtalsämnen kunde variera ifrån allt mellan himmel och jord, men idag var det just vädret som vägrade släppa loss. Man känner ju på sig om det ligger åska i luften, liksom.
Vi ungar hade bestämt nere vid ”bäcken”, som vi barn kallade den för.
Det var egentligen ett utflöde för vatten som kom uppifrån bergen att rinna ut i vattnet och avloppen. Här fångade vi paddor och trollsländor vilka vi gav namn och trodde vi kunde tämja.
Att bada fick vi inte då det var strömt i vattnet och farligt att gå ner i, så vi löste det med att lägga plankor över och lägga oss på så vi kunde fånga grodorna i vattnet.
Roza – Allt ifrån Kakel till Kaffesump
Under natten minns jag att jag vaknade till att himlen öppnade sig och regnet föll så hårt att jag inte kunde se något utanför fönstret – Allt var silvergrått och glimmade.
Det lät som om teven stod på med ”myrornas krig” på högsta volym när regnet smattrade på taket.
Vattnet nådde in under ytterdörren och yiayia lade handdukar på golvet som hon pressade in under dörren för att hindra vattnet att ta sig in, utan någon vidare framgång.
Det var tidigt på morgonen och ljuset ute hade precis tittat fram nog så att man kunde urskönja silhuetter utanför dörren.
”-Stäng dörren! Den måste vara stängd!” sa yiayia högt, nästan lite irriterat i rösten.
Mamma sa till mig att det är för att väggarna ska vara starkare om det kommer ett ”skalv”.
När jag fått en macka med lite melitzanosalata på så sa mamma att jag skulle gå och lägga mig igen, vilket jag gärna gjorde.
Älskar att sova när regnet smattrar utanför, det är så mysigt och det monotona ljudet är som balsam för själen. När jag ätit min macka och lagt mig igen under det fuktiga täcket, undrade jag vad ”skalv” är för något? Kanske något man blir rädd av, typ att man 'skakar'? Jag somnade fort till ljudet utanför.
Rozá – Att ifrån Kakel till Kaffesump
Vet inte vad klockan var, men jag vaknade av ett gungande i sängen, där sängen gungande som om en fet Pavarotti traskade över en vattensängs-madrass.
Mamma rusade in i rummet och drog ner mig ur sängen och ut i köket där yiayia står med en stressad blick. Mamma var skakig i rösten,
”-Hon som inte är rädd för något alls annars”, tänkte jag. Och det fick mig att bli orolig över vad som hände. Jag kunde känna hur hennes hand skakade.
Mamma kollapsade på köksgolvet, och alla vuxna kom springande från alla håll och kanter in i det lilla köket. Mamma vistades aldrig ute i solen där hon blev röd som en kräfta annars, Nu när jag stod där såg jag hur mammas hy blev kritvit.
Man lyfte upp henne på sängen i sovrummet och sa till mig att springa ner och hämta någon som har bil, uppfattade jag det som? När jag kom ut hörde jag hur folks rop ekade mellan husväggarna och jag kände hur marken skakade under mig när jag ökade farten.
Nu, mitt under skalv och tumult fick jag springa mellan dom vita betongkuberna och knacka på hos någon som hade bil. Efter ett par hus öppnade byns ”sierska”, Roza.
Roza var känd som en 'spåkvinna' i byn där alla gick och spådde sig när man hade frågor om kärlek eller pengar. Hon löste alla problem, även otrohet hörde jag när jag blev lite äldre.
Oftast gick man till Roza när man ville upphäva det ”onda ögat” man fått av någon.
Något dom gamla tanterna fruktade mer än att stöta på Jack The Ripper i en trång gränd mitt i natten.
”-Visa mig var mamma är” sa hon och höll mig löst i nacken.
Roza hjälpte mamma och konstaterade att hon fått ett njurstensanfall vilket skulle botas genom att hetta upp ett par kakelplattor och linda in dom runt midjan så det bildades ett tryck mot njurarna.
Mamma sa att efter två dagar var stenarna ute och hon mådde mycket bättre.
Man besökte Roza för att få reda på framtiden då hon även läste i kaffesump, något mamma också var förtjust i. Roza var den som visade mamma hur man gjorde koncentrat av plockade Rosblad som man sötade med honung och tunnade med vatten.
Smakade underbart som saft och vi barn drack det så ofta vi fick.
Roza hade två döttrar varav hennes yngsta, Melina, sedan ett par år senare blev min första flickvän och sommarförälskelse. Melina älskade min mamma och även om det tog slut mellan mig och henne ganska fort, var jag livrädd att en dag tvingas gifta mig med henne, även trots att flera år hade gått.
Lyckligtvis blev det aldrig av, det visade sig att ingen visste om att vi två varit tillsammans.
Tänk denna ungdomskärlek – Som är så stark och etsar sig fast djupt i minnet.
”Varför Robban?”
Tisdag, och strålande sol ute, cirka 26 grader och fåglarna sjunger så vackert så att jag lockas ut på verandan med mitt nybryggda kaffe jag fått nerskickat av min barndomsvän, Zoki.
Väl ute på verandan så får jag gå slalom mellan fåglarnas alla skithögar man lägger överallt, och dessutom tömmer dom fågelboet på ungarnas 'bidrag' så det ser ut som ett duvslag på femtioelva skitnödiga duvor i kalkonstorlek övernattat här ute?
Nåja, får väl blästra med vattenslangen senare? Inget mer med det, är ju trots allt härligt med sällskapet och deras 'kvitter' känns så avkopplande.
Doften av mitt nybryggda kaffe fyller upp hela köket och jag nästan dreglar över att få ta en sipp från muggen som nu har svalnat så pass att det är ”njut-dags”.
Har precis varit ute och gått min långa runda samt fått min sociala del av vardagen mättad med folk jag möter och stöter på under vandringen. Har tre olika ”rundor” jag går på cirka två till tre timmar.
Efter kaffet så sätter jag mig vid datorn och går igenom mina anteckningar som jag för när jag kommer på något jag vill ta med i texten i kommande inlägg. Och jag funderar på om jag inte ska inviga den nya yogamattan som jag köpt? Eller, ”-Jag gör det i morgon” tänker jag bestämt.
”Man får aldrig bli så upptagen av att skapa sig ett liv man glömmer att leva....”
Passar även på att leta upp bilder som jag tankat över på den externa hårddisken, och går igenom alla gamla foton och filmer jag ser i alla mappar. Känns som att jag scrollar igenom ett helt liv när ögonen plötsligt fastnar på en film med titel:
”-Lyckliga-allt klart-nu-gör-vi-det...”
I samma sekund talar en röst i min hjärna om att:
”-Robban, ge fan i att klicka... gör det inte...”
För sent..
*klick..
Filmen är från min och Mias resa ner där vi till slut beslutade att göra detta,
–Att ta sista beslutet som krävs av oss inför vår kommande livsresa!
Den korta filmsnutten berättar så mycket om vad vi två verkligen hade, och inte minst vad vi ville.
När jag ser Mia i filmsnutten minns jag allt som igår, känslan att vi två verkligen vågade.
Hur stolt jag var över Mia för att hon vågade och att hon skulle få se sin dröm bli sann.
Att höra lyckan efter all tid vi lagt ner, all kraft det krävt av oss, och hur starka band vi två hade.
Att se Mias lyckliga leende hon alltid hade på sina läppar och som alla älskade henne för.
Att höra hennes unika och livfulla skratt, där jag alltid hittade min trygghet och hämtade min styrka, oavsett utmaning.
”Tack för alla era lyckönskningar inför sommaren..”
Mitt förra inlägg känns allt mer aktuellt när jag får fler vinklar jag kan se på hela situationen jag har och lever i idag. Där mycket har kretsat kring att klara av att hitta rätt och samtidigt skapa något nytt – Vilket kan vara svårt att se när allt handlat om att i princip överleva... Ja, faktiskt.
Jag känner mig starkare nu än någonsin förr – Fysiskt, Psykiskt och definitivt finns det en ny Vilja. Där jag nu har bytt ut min envishet mot en annan mognad som jag hållt tillbaka, och jag vet vad alternativet är och innebär, jag har varit där förr.
Klippet med mig och Mia har så mycket mer att berätta.
Saker vi inte har berättat för någon, inte ens för våra barn.
Där jag och Mia fått lära oss att - för ett ögonblick kan allt kan ändras, hur ömtåligt allt egentligen är. Där tid inte spelar någon roll och hur fort man inser att allt bara handlar om att ta tillvara på den dröm man kanske bara har en enda chans i livet på sig att förverkliga.
Vi två sa alltid till varandra att 'inget är värt mer än vi två tillsammans', Och det innebär att vi anpassar oss till allt, bara vi klarar oss och har varandra så blir det bra oavsett.
En filosofi som följde oss ända in i slutet på vår resa, och slutligen inför vårt farväl.
2012
Under åren 2012 och 2013 fick jag tre(3) 'tysta' infarkter, och jag var tvungen att varva ner och ta ett steg bakåt och se över mina alternativ och min livsstil i stress.
Läkaren sa att jag haft tur och att det är en tidsfråga utan förvarning nästa gång.
Att jag rent ärftligt ska vara tacksam men att jag måste tänka på alternativen -Nu! Och inte om 5 år framåt.
Jag fattade vinken, vilket fick mig och Mia att ta ett sista beslut om att ändra på vår vardag där planerna om Kreta redan var i rullning och sista pusselbitarna hamnade på plats.
"-Låt inget stå i vägen för kärleken och fortsätt leva som ni vill, Inget är för evigt och inget går att få åter... livet gör inga repriser." / Mia.
Klippet visar när vi är nere och har bestämt oss att när vi kommer hem till Sverige så är det dags. Och även vår lycka över att vi två faktiskt känner oss så säkra och starka inför utmaningen.
Med mina problem och Mias nya jobb för att trappa ner hon också, var det helt enkelt vår tid nu där vi insåg att vi inte blir yngre och att ”tid” aldrig blir ”rätt” för att man väntar ut det, och att man får aldrig bli så upptagen av att skapa sig ett liv man glömmer att leva.
Klippet gör mig glad men känner en saknad, och frågar mig själv varför?
Men det finns inga svar och så är det.
Allt handlar om att leva Här och Nu. Där klippet, trots sorg, styrker mig och intygar om varför jag gör detta. Och Mias skratt och leende öppnar upp en dörr där jag vet vad som väntar, en slags påminnelse om att allt kommer gå bra, och ska gå bra.
–Detta året kommer bli det bästa sedan vår livsresa avslutades.
Hört på Caféet:
”Mitso – Älskad lokal kändis”
Det är väl inte en enda av oss alla som inte stött på Dimitrios, eller ”Mitsos” som han kallas för?
Denna man med stort hjärta och alltid lika vänlig. Där han sitter i sin stol på sitt kontor på Motor Plan, sidan om Kassotakis minimarket, alltid med en cigarett i handen.
Mackans lokala kändis med andra ord, som med sitt lugn ständigt fått oss att skratta av hans torra men fenomenala humor där han ofta skänkt oss en bättre dag med bra erbjudande om hyrbil.
Mitso har alltid varit en vänlig själ som alltid ställt upp när man behöver det, aldrig omöjlig och alltid förstående.
Jag minns när jag och Mia för många år sedan behövde hyra en bil för att flytta men att inga större bilar fanns lediga hos någon av uthyrarna.
Mitso lånade oss sin egna privata skåpbil och det kostade oss inte ett öre, han ville inte låta det komma på tal ens och vi hade bilen en hel dag från morgon till sen kväll utan ett ord eller fråga.
Trots att vi båda i viss mån varit konkurrenter då jag jobbat med samma inriktning i Ierapetra, har vi två alltid haft kul och har aldrig blandat jobb med vänskap.
Ofta mötte jag honom på helgens Afterwork uppe på Alliotiko eller i Pefki hos Piperia, där han ropade in all dricka till sällskapet eller tog vår nota utan att vi visste om det, och han redan har gått när vi bad om notan.
Minns att han blev ledsen när vi möttes efter att jag återvänt hit ner och han fått reda på att Mia gått bort. Även om han inte visste vad han skulle säga så ville han visa mig,
”– Vad ska man säga?”
Lyckades han tyst mumla fram med blicken riktad ut i ingenstans samtidigt hans hand på min axel greppade allt hårdare.
"-Livet är så och det får man ta".
Men han visade sin sympati genom att en dag räcka över en skjorta till mig eftersom han visste att jag älskade Hawaiiskjortor i skrikiga färger. Det var hans sätt att visa att han tänker på mig, och så var han, vår Mitso.
Mackan har blivit en unik karaktär fattigare och det kommer aldrig finnas en ny Mitso.
Jag önskar honom en ”Kalo taxidi” på hans färd, där jag hoppas han hälsar till min Mia när dom möts där ute? Det vill jag tro då dom båda var underbara och unika.
-Καλό Παράδειso, Μήτσο...
”–Vi dömer oss själva efter våra avsikter och andra efter deras handlingar...”
”Jepp! Nu ska Robban bli provokativ, igen.”
Men jag hoppas ni läser det rätt och misstolkar mig korrekt – Det är för Mackan och byns överlevnad jag skriver detta. Denna ”Gryta” fylld till bredden av skit måste röras om, och vem annan än du – Läsaren av bloggen och flitig besökare i byn, är bättre lämpad att rikta texten till?
Då kör vi..
Under mina rutiner i Mackan ingår att gå runt och kolla på byggnader och se hur byn förändrats under dom senaste åren. Det mesta är positivt såklart, med all sin charm som underhålls och anpassas för att ge besökare en gedigen upplevelse. Men även för att man bryr sig om Mackans intryck på alla turister som kommer och gått genom åren.
Det ska inte stickas under stol med att man kämpat i uppförsbacke länge mot större områden som tex. Ierapetra, Agios Nikolaos och Sitia. Man försöker bibehålla den aura av längtan tillbaka som dominerat här under alla år. Men är den hållbar? Om inte, vad har gått snett?
-Är det turisten som gör fel, eller är det Hotellen med sin All inclusive?
-Nej, svaret är mer komplext än så, och låt mig kasta en tanke åt ditt håll,
Under dom senaste 3-4 åren har jag sett en förändring, speciellt märktes den extra efter Brexit då många britter sålde sina fastigheter. I Makrigialos har många britter haft långsiktiga investeringar.
Efter att Grekland gick med på Sveriges krav om att svenska utlandsboende inte få tillgodo se sig Garantipensionen utomlands, var det en hel del som valde att sälja i Europa.
Inte minst har vi sett detta i Portugal och Spanien men även här i landet, och det har skapat en stor tillgång av fastigheter på marknaden vilka man såklart vill göra en vinst på vid försäljning eller korttids uthyrning, vilket jag förstår.
Att det finns ett ”överflöd” på hyresmarknaden är väl att ta i, men tyvärr sätter även en liten ökning på marknaden ny standard, där prissättningen hamnar i en limbo – Ena parten vill tjäna pengar, och andra parten vill göra max profit.
Båda har tyvärr inte områdets bästa i tanken, vilket är business, och så blir det.
-Men vad blir det för påföljder för en så liten by som Makrigialos?
Med ändrade regler och lagar för uthyrning väljer många – Greker som icke greker – Att sälja för fantasipriser, och under tiden man avvaktar marknaden, hyr man ut för priser som inga greker har råd att betala.
Så vem är då marknaden riktad till?
Den riktar till alla som längtar ner hit men ännu inte tagit steget att lära känna området.
Där utsikten mot det oändliga blå havet och närheten till hamn och servering, slår högre än drömmen om Makrigialos framtid – Helt okej, och jag förstår, vi har alla varit där.
Men jag säger det igen och upprepar mig trots att jag kanske låter tjatig, men det får gå i så fall.
-Välj boende med omsorg
Helst från lokalbefolkningen som faktiskt försöker få det att gå ihop.
Man slåss mot investerare med mycket pengar, och man ska ta sin del av en marknad som redan håller dyra priser med en ”högre standard”. Långt ifrån dom lokala pittoreska ”vita kuberna” med sina blå dörrar och fönster, utan All inclusive och Infinity-pool med tropiskt vattenfall.
För dessa småaktörerna utan möjlighet till annonsering mer än via ”mun-till-mun”, är det viktigt att alla som besöker byn lämnar ett positivt avtryck som skapar tro och vilja att fortsätta. Allt för många har valt att inte kämpa mer i denna David mot Goliat -arenan i Mackan.
Att tänka på, och en viktig signal du kan ha i tanken.
I all annonsering – oavsett media (Facebook, Instagram, Marketplace, Booking mfl.) ska uthyrarens licens visas klart och tydligt. Och det finns en anledning till detta man gärna vill undvika om man är oseriös. Då menar jag ”oseriös” i den mån att man inte deklarerar inkomster eller betalar skatt i Grekland, och har sen mage att klaga på byråkrati och det sociala offentliga i landet.
Det har inget att göra med att: ”-Ja, jag har licens och betalar avgifter...”, det är LAG på det i Grekland, slut på debatten! -Skärp er!
För er som vill gaffla mer i ämnet, eller behöver underlag att vifta under näsan på dessa ointresserade, kan hämta informations broschyren från AADE här i PDF (Engelsk version):
”Black Money – Big Business”
Man tävlar mot topprenoverade lyxboenden med glasbalkonger och allt ifrån spa-känsla till fan vet allt som lockar en helt annan turist än förr? Mackan är främst en billig fiskeby med turism, och inte Lyxturism med svindyr fisk på menyn.
Storstan har det ni letar efter, och det behövs inte här i byn.
Så snälla! - Hör er för innan ni frestas av ett semesterboende som ägs av icke lokalbor, och i många fall – Inte ens av greker. Det är så vi kan fördela lika och låta byn ha en framtid även nästa år. Ställ frågor till era lokala värdar där ni semestrar, visa dom vad ni tycker, och ge dom förslag på vad som kan (eller måste) förbättras. Men även feedback på det ni tycker är bra.
90% av alla fastigheterna i byn står tomma under halva året då säsongen är över, och det innebär att ingen hyr långtidsboende då vilket får byn att allt mer bli öde utan ”övervintrande” gäster.
Jag har själv pratat med besökare som har hyrt boende under vinterhalvan för att kunna njuta av svalare klimat, men även för att ta del av Kreta utan turism.
Deras input är viktig att notera och jag är säker på att ingen av dom som leder byn idag ens bryr sig vad den återvändande besökaren har att säga?
Det första vi pratat om är den fördubbling av hyreskostnad som ökat över en natt, där man hellre väljer att spara pengar och byta område på Kreta.
Här är Mackan är dyrast i klass om man ser till Lassith området, med en stegrande kurs över ökad prissättning mellan 2023-2026.
Min egna insamling av information under snart 3 år, för att kunna öppna en agentverksamhet för uthyrning till turister, har helt demolerats primärt av en prisökning som är svår att motivera till återkommande besökare, men även till grekerna själva.
Naturligtvis drabbar det även lokalbefolkning, alla som jobbar under vintersäsongen, samt permanent boende som hyr. Samtliga står med allt dyrare hyror och färre utbud på mindre boenden för långtidshyra.
En liten studio på 25-35 kvadratmeter kostade för 3 år sedan €150-€180 i månaden i kallhyra, mot idag där dom går loss på allt mellan €350-€400 i månaden – OM du ens hittar någon ledig.
Det är uthyrarens marknad idag och "först till kvarn", så vill du inte bo på bänken får du hosta upp. Det är ingen trend utan ett system där man avvaktar.
Någon reaktion har man aldrig fått, mest för att turistens plånbok med sin ”slös-budget” och är kalkylerad inom en tidsram, ifrågasätts nästan aldrig om boendets ”krav” uppfylls med glas veranda, pool, lyx känsla etc. Budgeten är till för att slösas.
Med lite insikt kan ni själv läsa mellan raderna redan nu hur framtiden för Makrigialos förväntas? Om det inte sker en markant ändring idag kommer byn totalt vara i dom stora hotellkomplexens händer, vilka tar armen om handen erbjuds. Det har tiden visat, och som då, lyssnade ingen.
Men även i händerna på den mer ”anonyma” aktören i byn, vilka fått allt mer makt och gör allt mer profit. Dessa Prispressare som går under turismens radar, antingen olagligt eller helt enkelt för att man nog med finanser för att kunna vänta ut rätt tillfälle.
Och detta ”tillfälle” är här nu och är förödande.
Om Mackan har resurser nog för att ta ett steg tillbaka och sätta nya riktlinjer för hur man ska få till en förändring, krävs nya aktörer, nya styrande i byn med nytt tänkande där dom styrande i byn måste sluta gulla med lukrativa ”investerare” som köper för att göra profit kortsiktigt.
Och inte minst måste en helt ny image för annonsering och marknadsföring av Makry Gialos tas fram, en ärlig och äkta bild dessutom.
Som helhet måste Makry Gialos som kommun inse sanningen – Att byn står på stödhjul som hålls upp ENDAST av den trogna och återvändande turisten – DU som läser detta här och nu!
Inte av ”investerare” som med sina lyxiga ”Bed n Breakfast” erbjuder alternativ som är ”bättre” än dom gamla små vita betongkuberna med blå dörrar och fönster, vilka i generationer varit i familjens ägo och enda inkomstkälla förutom oliverna under höst och vinter.
...Så! Nu är jag färdig.
”Mackan på TV-kartan”
Sist i ledet skvaller på Kaféet är en serie som visas i Norge om ett par som letar fastighet(er) för sin hotellverksamhet som ligger i deras planer.
I Mackan var man och kollade runt där Manos vallade omkring paret mellan de alternativ som erbjöds. Ett av dom var ovanför Faros nere i hamnen.
Om det blev av vet jag inte då i skrivande stund så har inte första avsnittet sänts än, men jag ska hålla koll och kanske även försöka få till en liten ”intervju” när dom har tid och OM det faktiskt blev Mackan som valdes ut?
Om det nu faktiskt blir så att man håller sig till lilla Mackan och hamnen, är det en svår uppgift man har framför sig. Med en redan allt dalande kurs på besökare i byn ska man även bråka med mindre seriösa ”Bed and Breakfast”-aktörer i byn som sänker byns trovärdighet till en intet ont anande turist som inte förstår sig på systemet.
Själv så välkomnar jag bra konkurrens som är på lika villkor, och hoppas på att detta paret lyckas. Byn behöver ny energi och inte minst – Nya idéer om framtiden.
Om det är två Norrmän som kommer till räddning får tiden utvisa? Själv är jag förhoppningsfull och ser framåt!
Om inget annat så fick Mackan lite gratis publicitet i TV, och det behövs då dom styrande i byn fastnat i sin solstol med sin frappé och prioriterar sin egna investering, inte Mackans framtid.
Det har inte rensats än på strand, målats räcken i hamnen som rostar sönder, och inte minst så panik-asfalteringen av vägen i byn kommer redan behövas göras om nästa år.
-Allt nytt, men ingen förändring...
”I Pipeline – Kommande Projekt”
I skrivande stund är det hektiska tider, inte minst ska jag jobba och kämpa på med allt vad det innebär. Men jag har även en novell som ska ut under 2026 vilken tar en hel del tid att få klar.
Och om inte det var nog så ligger det även en bok i pipeline och trycker på, vilken har varit tänkt som en slags 'bilaga' till bloggen som ren information kring Badstränderna i området.
Under en lång tid har vi lämnat omdömen och rapporter kring alla dom bästa badstränderna i området mellan Ierapetra till Makrigialos och vi har fått bra respons av er läsare.
Därför vill vi att ni ska få ut det bästa av badstränderna i området mellan Koutsouras – Makrigialos.
I boken kan ni läsa om platsens historia och hur ni tar er hit, men även omdömen där vi ser över saker som tillgänglighet, terräng, parkeringsmöjligheter, Wifi täckning, barnvänlighet, tillgång till WC, och om matservering finns på plats?
Ni kommer senare även hitta en kortare sammanfattning i bloggen uppe i menyn under ”Om Området”, med start under sensommaren 2026. Vill man ha mer information och tips så att ni hinner med att besöka så många man kan under semestern, får ni köpa boken när den kommer ut.
”Blå Drömmar” är planerad för release under 2027.
I kommande inlägg:
Ja, det har pratats mycket här hemma under dom senaste månaderna.
Nya planer smids medan jag försöker få klarhet i hur jag bäst ska tackla säsongen som kommer? Där jag målat upp en ”Plan B” och även en ”Plan C” inför detta året med mycket på spel. Allt spännande och absolut en annan vinkel på att få en vardag att vända här nere, där tuffa val står i centrum för mig och Vilma.
Men vi tar allt i nästkommande inlägg..
Boken
För er som köpt boken vill jag gärna be om en liten tjänst, den tar bara någon sekund och är helt frivillig men avgörande för mig och bokens framsteg. Önskar att ni lämnar ett omdöme och på så sätt gör boken mer sökvänlig på nätet.
Ni kan lägga ert omdöme här eller via länken undertill:
Stadsvandringar - April 2026:
Robbans Grytor & Kastruller
Då har vi kommit till bloggens ”Mat-ruta”, där jag försöker trolla fram maträtter som ofta äts lokalt eller helt enkelt tilltalar mina egna smaklökar. Det är ingen ko på isen om man scrollar vidare i inlägget då jag vet att alla inte är lika intresserade. Själv så för mig, är matlagning lika viktigt och avkopplande som närhet, och Att laga mat är som sex, målet är alltid detsamma men man måste hitta nya och spännande vägar dit.
För er som gärna vill veta mer så kan jag lägga upp receptet i bloggens egna sida i Menyn under: ”Mat & Gott” och undermenyn ”Robbans Grytor & Kastruller” – Mycket mat nöje, och Smaklig måltid!
Robbans (Yiayia's) Kretensiska ”Kofto” (med krämig Myzithra och Graviera sås).
Jag brukar göra en Kofto under vintern. Den går snabbt att laga, sköter sig själv samt är utomordentligt tröstande 'Comfort food' när det är kallt och grått ute.
Att tänka på när man gör en Kofto är att förkoka pastan innan man har ner den i grytan. Kofto ska vara 'al dente' när ni har ner i såsen, så koka 2-3 minuter mindre än förpackningen säger.
När ni har ner osten i såsen så tänk på att smula ner Feta lite i taget ni rör om, detsamma för Pecorinon som bör vara finriven när ni strösslar ner lite i taget. Annars kommer värmen från såsen att koka osten och den klumpar i såsen eller blir ”trådig” vilket ni inte vill, om ni inte gör en pizza. Ät helst med bröd till, och skopa upp på brödbiten – Inte doppa!
Ofta har man Bläckfisk i Kofto eller mört Oxkött, men jag väljer att laga utan kött, mest för att kunna äta grytan kall senare dagen efter samt att kött och bläckfisk blir segt vid åter upphettning. Tänk på att själva ”umamin” i rätten ligger i sista steget i ugnen som sätter ”pricken över i:et”. OBS! Var sparsam med salt då osten är salt i sig själv, smaka av innan ni saltar.
För denna rätten behöver ni följande (2 pers):
300 gram Kofto.
1-2 Vitlöksklyftor (efter smak).
1 Stor Aubergine.
1 dl. Myzithra eller Feta.
1 dl. Riven Graviera (alt. Pecorino Romano).
2 Stora gula lökar.
Olivolja.
Persilja eller Dill.
1 dl Tomatpuré.
1 Flaska Passata (500ml).
1 msk. Kummin.
1 msk. Söt Paprikapulver.
Salt och Peppar.
Vatten.
1.) Hacka Vitlöken och fräs i grytan tills gyllenbrun (i olivoljan).
2.) Hacka Aubergine och Lök i små tärningar och fräs i grytan.
3.) Låt Aubergine bli mjuk och Löken ska få färg.
4.) Rör ner Tomatpurén och rör om tills allt är blandat.
5.) Ha ner kryddorna och rör om allt.
6.) När Purén börjar puttra, häll i halva flaskan Passata.
7.) Låt allt puttra i ca 15-20 minuter på mellanvärme.
8.) Hacka Persilja/Dill och ha ner hälften (spara resten till servering).
9.) Ha ner cirka 500ml Vatten och rör om allt.
10.) Ha ner Myzithra eller Feta i såsen och rör om (Lite i taget så osten inte klumpar/kokas).
11.) Låt koka på svag värme i cirka en timme.
12.) Sätt på ugnen på 150-200 grader.
13.) Häll över i ugnsfast form/matskål och strössla över Feta.
14.) Ställ in i ugn och låt Graviera/Pecorino få färg (OBS! Får inte brännas!).
15.) Ta ut, Låt svalna – Kali Orexi!
Serveringsförslag:
Strössla lite persilja eller dill över maten när den är rykande varm.
Gott Lantbröd till gör susen med att suga upp såsen.
Dryck förslag: Ett glas Cretan Kings Mountain Beer (Pale Lager).
Kommande Recept i nästa inlägg:
”Robbans Gyro Pita med egen Tzatziki”
Sista ordet idag
Boktipset: Under resten av April månad och under hela Maj har jag ett Erbjudande ute.
Då kan ni köpa Boken för 189 Kronor (ca 200kr inkl. moms och frakt).
Med andra ord har boken nu prissänkts med 100:- Det blir bara cirka 50 öre per sida (340 sidor), och det är billigt för en unik berättelse, eller hur?
Naturligtvis blir det en mindre summa som går till bloggen, å andra sidan vill vi (jag och Vilma) att så många som möjligt ska ha råd att köpa boken. Och det ger oss en chans att ha en inkomst under säsongens vinterhalvår där bokförsäljning står för den största delen av min och Vilmas lilla extra buffert. Men även till att tillåta mig kunna fortsätta skriva på nästkommande bok i serien:
”Enkel Biljett från Kreta – Returbiljett till en ofrivillig destination”.
För att ta del av erbjudandet kan ni klicka på länken eller på bannern (bilden), om ni scrollar ner lite så tas ni till butiksidan för boken (Amazon).
-Stort Tack På förhand!
/ Kärleksfullt,
”Världens rikaste fattiglapp”.
Tack till alla som skänker en gåva!
Det finns ingen liten eller stor – Alla gåvor är lika Stora!
Tänk på att märka er gåva via Swish med att skriva ”Gåva”, samt att ni gärna får ange ert namn så jag får tacka er i nästa inlägg.
'Anonymt' är såklart lika tacksamt (utan namn i meddelandet).
(OBS! Alla donationer går OAVKORTAT till drift och utgifter omkring Blogg & Support!)
Stort Tack till er alla som beställt boken!
Det värmer och hjälper ska ni veta! För er som inte beställt ert ex kan ni beställa den här:
Det går att betala med faktura eller via Swish!
Tack på förhand och ett extra ”Tack” för att ni läser.
(OBS! Alla inkomster från bok köp går OAVKORTAT till drift och utgifter omkring Blogg & Support!)
Avslutningsvis
Det finns bara en av dig – Ni är alla unika!
Våga älska! Våga säga det du vill, skjut inte upp det som betyder något.
Berätta om din kärlek – Varje dag! Livet är för kort för att tas förgivet,
Livet är för kort för att inte hinna uppskatta den man älskar,
Och livet gör inga repriser – Du har den tid du fått.
Simma lugnt där ute i livets ocean!
Glöm inte och Gilla Enkelbiljett / Kretabloggen´s Facebooksida och/eller prenumerera på vår Youtube kanal! - Ingen registrering krävs, bara klicka på ”SUBSCRIBE / PRENUMERERA”.
Kommentarer