Juni: Ny Vardag varje dag, varje år...
- 24 juni 2024
- 9 min läsning
Uppdaterat: 25 juni 2024
Värmeböljan har fortfarande sitt grepp om Kreta och även om den släpper taget då och då väntar det ny hetta bakom hörnet i nästa sekund. Mia tar hettan utan större problem och mår gudomligt när Kreta åter fascinerar henne väl hemma igen...
Under de senaste veckorna har jag sovit som en stock.
Och jag minns min dröm för natten varenda morgon, vilket inte är vanligt.
Det kan säkert bero på att Mia är hemma och jag känner ett bättre lugn?
Normalt sover jag 5-6 timmar per natt och har alltid haft svårt att sova mitt på dagen, t ex. ”siesta” eller en eftermiddagslur.
Då och då träffas jag av ett 'sov-dygn' och jag kan sova i två dagar. Hjärnan är kanske slut på reserver? Eller så är det helt enkelt en mekanism som stänger ner när det blir för mycket?
Hur som haver, så är det minst en gång i månaden detta sker.
Nåja, tillbaka...
En tidig morgon vaknar jag med ett ryck och är alldeles svettig, mycket svettigare än vanligt nu under den värmebölja som just i skrivande stund ligger som en blöt filt över Kreta.
Jag sätter mig upp och märker att det knappt hunnit bli riktigt ljust ute,
– Gissar på runt 05:30 ungefär, tänker jag i skallen för mig själv.
Undrar om jag kommer somna om? Bestämmer mig för att gå upp ändå.
Ute i köket bubblar kaffevatten och ytterdörren står på vid gavel – Visst ja! Mia är ju hemma..
Tittar ut och säger ett viskande ”God morgon” när Mia förvånat undrar om jag inte ska gå och lägga mig igen? -Du ska ju snart upp och jobba, säger hon.
Bestämmer mig för att stanna uppe och tar ett glas med isvatten, vilket jag normalt inte dricker. Sätter mig på husets baksida och bara 'tar in' morgonen som nu sakta kryper fram över berget framför mig. Solens svaga strålar letar sig fram mellan alla bergets sprickor och håligheter och bergets mörkgrå färg börjar sakta lysa upp i olika bruna, beige och rostfärgade toner.
Trots morgonens svalkande bris känner jag hur fukten dras med solstrålarna över verandan.
Svetten börjar samlas på kroppen och att dricka isvatten hjälper föga då kroppen kommer behöva kompensera för det kalla vattnet i magens 37 grader – Mer svett är resultatet.
Häller det kalla vattnet i en av palmerna på verandan och går in för att ta mig en kalldusch.
Den första strilen med kallt vatten exploderar i ansiktet för att efter ett par sekunder strömma välmående igenom kroppen som genast börjar ta det som svalkande och skönt.
När jag stiger ut ur duschen känner jag solens strålar på kroppen genom det öppna fönstret.
Jag låter vattnet på kroppen vara och 'självtorka', bestämmer mig för att gå naken hemma innan dagens kläder ska på inför färden in till jobb.
Mia kommer in och skrattar hjärtligt när jag står vid diskbänken endast iklädd Foppa tofflor.
-Går du 'nakenfis', frågar hon skrattande och jag svarar med ett -Så jäkla svettigt annars.
-Ta en dusch då, svarar Mia och vi båda tittar på varandra och skrattar...
En ny vardag varje dag, varje år..
Jag begeistras varje år av Mias intag av Kretas atmosfär varje gång hon kommer hem.
Allt hon ser sker med nya intryck och med ny lins på livskikaren varje år hon kommer tillbaka.
Om det så rör havets skiftande färger i blå nyanser eller insekter och fåglarnas kamp mot torkan.
Varje morgon ser jag henne gå sakta på verandan, stilla stirrandes ner under tiden hon avnjuter sin kopp morgonkaffe. Då och då stannar hon upp och kollar ut över vår ny ner mot havet och jag ser henne njuta av det hon ser.
I nästa sekund har hon fått syn på nån insekt eller nått annat som tar hennes uppmärksamhet. Jag brukar skoja med henne och föreslå om hon inte ska byta postadress ut på verandan?
Ofta kallar hon på mig och jag ska då kolla på nån liten stackars myra eller en skalbagge hon inte sett innan, även om dom varit här i årtal. Och hon beundrar fortfarande sin ärkefiende – Millipeden, men älskar deras liv och deras livscykel.
Nattetid ska vi inte prata om, då hon kan gå omkring i timmar och med ficklampa beundra grodor och paddor, samt begrunda kattsnoken, vargspindeln och en och annan kattstackare som hittat en fredad plats inför natten.
Jag kan inte annat än älska hennes öppenhet och hennes mjuka ödmjukhet inför livet.
Med lite av facit i hand, kan jag även erkänna att jag blir lite avundsjuk ibland över hennes syn på hur nytt och fascinerande allt är här på vår lilla plätt där livet utspelar sig varje morgon.
Man blir lite 'hemma blind', eller hemmavan kanske det heter? Och vänjer sig allt för snabbt.
Och jag försöker själv ta mina dagar då jag går runt och bara tar in allt jag ser och hör.
Jag kan inget annat än att instämma med henne, och även jag fascineras av t ex. de allra hemligaste och ändå mest högljudda varelserna strax intill i trädet sidan om mig – Cikadan.
Deras sjuåriga livscykel som är så beroende av klimatet och vår ömhet inför att odla.
Se Cikadans kamp och livscykel i denna kortfilm och dessa helt otroliga djur som andra ser som rena skadedjuret...
Cosmote – Diktatur med ensamrätt
Ett par dagar efter att Mia kommit hem ska vi se på film strax efter 16:00 på eftermiddagen när vår Wifi plötsligt lägger av. Jag kollar på routern och ser exakt samma problem som vi haft förr, då tog det 3 veckor för Cosmote att få tummarna loss och fixa det.
Jag ringer deras gratis support för Cosmote kunder och får som svar att det kommer vara fixat till den 13:e, dvs. två dagar senare. Jag gör det väldigt klart för personen i andra änden av luren att vi haft detta skitproblem innan och vill inte ha 3 veckor utan internet och hemtelefon igen, och man lovade att det skulle vara fixat till den 13:e, -So far so good.... trodde vi.
”-Mia är mer än ord och röst, mer än bilder och minnen – Hon är även doft och nyans...”
Efter åter 4 dagars lögner och att avslut då deras support slänger på luren i örat, inser vi att Cosmote är större än Cosmote själv och bör ta ett par steg tillbaka och försöka hitta servicemind, eller åtminstone försöka anställa support personal som kan agera professionellt.
För egen del skulle jag mer än gärna byta mot någon annan leverantör, men i vårt fall finns det inget annat alternativ. Jag lär däremot aldrig rekommendera Cosmote till någon annan.
Efter 7 dagar utan och med en app man sällan uppdaterar visade det sig att mitt ärende nu noterades som ”Löst”. -I helvete heller!
Jag kontaktar deras support igen för 7:e eller 8:e gången för att skrika lite mer på dom.
Efter två gånger med avbrutet samtal lyckas jag komma fram till en ung sympatisk man som lungt berättar att mitt ärende är sett som löst eftersom man når fram till huset med signal, dock är det problem i området och han ber mig kontakta deras utlämningsställe i Ierapetra för att hämta en ny Router.
Inne i Ierapetra satt Mia kvar på kontoret när jag körde ner till Germanos som är Cosmotes utlämningsställe. Efter cirka 40 minuters väntetid och efter att diverse greker fått svära av sig åt deras personal var det så min tur.
Att få ny router gick smärtfritt men jag ombads att betala(?!) -Betala? Knappast!
Och en ny personal tog över och det visade sig 15 minuter senare att jag inte skulle betala för en ny router vilken Cosmote skickat mig att hämta.
Det finns säkert ni där ute som endast har positiv erfarenhet av Cosmote, men vänta tills ni hamnar i deras miserabla serviceträsk där man hellre blåljuger än att be om ursäkt och flytta fram eventuella datum och avtalade tider.
Dessutom är deras App värdelös och lovar allt annat än service – Undvik!
Verkar mest finnas för att förvirra kunderna och slippa ge svar och ta ansvar.
Under våra 4 år med Vodafone hade vi visserligen problem med deras leverans, men inte så att det var oumbärligt. Jag kunde t ex. arbeta utan att det var veckor utan internet i hemmet eller längre avbrott.
Deras service är att önska sig lite mer av, men dom får jobbet gjort i varje fall.
Negativt med Vodafone är deras utsträckning på täckning i området.
Plus är deras CU -App som funkar bra och faktiskt ger en överskådlig inblick i dina räkningar och saldon på t ex. kontantkort.
I skrivande stund kan jag meddela att vi fick igång vårt Internet och hemtelefon igen den 19:e på eftermiddagen då Mia ringer överlycklig över att vi äntligen fått tillbaka vårt Wifi.
Jag förstår henne, även om det är okej att vara utan är det mycket man använder wifi till i vardagen idag, speciellt om man spenderar alla timmar ensam i huset, mitt ute i Cowboyland..
Sköna dagar & Sköna avtryck i sanden
Visst har allt runt omkring oss en stor del av alla de intryck man får ta del av varje dag som boende i sitt egna paradis. Det sägs att ”-Delad glädje är Dubbel glädje”, och så är det säkert?
Vi två ser det fortfarande som ett privilegium att få vara här tillsammans, även om vi kanske inte direkt vistas hela året samtidigt tillsamman här. Men det är en annan del av själva belöningen som väntar – Att kunna släppa alla lösa kedjor som håller en lite tillbaka, och där är en av dom själva biten med att vara ifrån varandra tidvis.
-Vad är det man saknar mest? - Är det fysiskt? Eller är det en Oro?
Det absolut mest viktiga för mig har varit att kunna prata med Mia och hålla om henne igen.
Att få ”lukta in henne”, ungefär som vi föräldrar omedvetet gör när vi kramar våra barn.
Mia är mer än ord och röst, mer än bilder och minnen – Hon är även doft och nyans.
Visst är det så att man saknar sin andra hälft rent fysiskt och ett liv utan beröring är näst intill omöjligt att leva. Men det är sånt man anpassar sig till och ser som positivt istället.
”- Vår resa handlar inte om Destinationen utan desto mer om Resesällskapet...”
-Kan man vara Svartsjuk och leva så som vi gör?
Nej, definitivt inte! Man måste vara helt säkra på varandra och helt lita på varandra fullt ut, Något annat vore inte möjligt. Vi har klarat av alla de moment som berör otrohet.
Vi ser inte behovet av att smyga undan för att inleda något nytt man inte kan påbörja ändå.
Varför börja om igen och inte njuta av det fantastiska man har i att ha mött sin själs spegelbild?
Nej, vi har lämnat allt sånt totalt ointressant bakom oss.
Men absolut! Visst kan det vara ett väldigt svårt dilemma och hinder att ta sig över som par och leva som vi gör, även om det är tillfälligt och gäller endast fram något år till.
Som vi så ofta nämner är det en resa man tar som den individ man är och det går inte att göra om de val man tar, som om att någon ”Repris” finns som alternativ.
Man gör denna resa inte med hopp om att vara rätt, utan det är rätt och så är det bara.
Vi är lite udda som individer – Vi som tar dessa valen, och så måste det vara.
Att vi är rotlösa i samhället är heller inte sant, utan vi är nog mer rastlösa än vi är slentrian.
Vi ger oss inte in i något vi inte redan har ältat i våra hjärnor och hjärtan hundratals gånger innan.
Det sägs att ”-Delad glädje är Dubbel glädje”, och så är det säkert...(?)
Vi två ser det fortfarande som ett privilegium att få vara här tillsammans, även om vi kanske inte direkt vistas hela året samtidigt här tillsammans. Men det är en annan del av själva belöningen som väntar – Att kunna släppa alla lösa kedjor som håller en tillbaka, och däri finns själva biten med att vara ifrån varandra tidvis.
Är det värt allt?
Det är en resa man tar som den individ man är och det går inte att göra om de val man tar eller tagit. Livet gör inga Repriser eller låter dig välja start eller slut för din destination.
Som jag så ofta nämner är det inte alltid destinationen som är poängen med resan, utan resesällskapet.
Är det värt all tid?
Det existerar ingen "Rätt tid", det finns bara tid, och vi alla avgör själv vad vi gör med den...
Musik i Fokus:
Sista orden för detta inlägget:
För er som gärna vill fortsätta integrera med oss, rekommenderar vi att titta in hos oss på vår ”hemma”-facebooksida, här delar vi med oss från lite av vår vardag som inte hamnar i blogg eller i text och är helt separerad från bloggen - Enkelbiljettkreta.se
Glöm inte och Gilla Enkelbiljett / Kretabloggen´s Facebooksida och/eller prenumerera på vår Youtube kanal! - Ingen registrering krävs, bara klicka på ”SUBSCRIBE / PRENUMERERA”.
Ha det gott på er!
Var rädda om er, det finns bara en av dig.
Simma lugnt där ute i livets ocean!
På återseende & Goa hälsningar!/Robban & Mia
Kommentarer