Juni: Midsommar & Svensk Klassiker
- 24 juni
- 14 min läsning
Så var det dags igen att spegla livet från denna ”Solsidan” igen. Och hur promotar jag Makrigialos bästa sidor i Juni, om det inte får börja med väder och sol? För livet här på Kreta är precis just det – Sol, Väder och Mat. Och lägg därtill en lycka av att få vakna upp varje dag med allt detta 'Lugn', En slags mental träning och Yoga i all ära, men vad vore dagen om inte det vore för rutiner? Skiljer det sig i våra Svenska mot Grekiska rutiner?...
Ur dagboken, Juni 2026:
Rutiner är ju en sak att ha, och viktiga.
För oss som bor i utlandet är rutiner det sista vi släpper, och vi firar dom svenska högtiderna kanske lite 'mer' än gemene svensk kanske? För oss blir det ett band till hemlandet man aldrig klipper, där högtider och traditioner blir som cement med dom minnen man lämnat kvar i landet.
Men även att följa traditioner, och nu i slutet av Juni var det Midsommar med firandet som stod på tur. Där jag fick hitta på och vara finurlig, och Peter & Jenny's medhavda Lingon spelade en stor roll.
VM fotbollen har även den inletts, med att Sverige nu kämpar i uppförsbacke vilket skulle visa sig efter matchen mot Nederländerna.
Tack för ert enorma stöd:
Johan & Anneli Björling
– Tack för att ni finns, Ni är underbara!
Ni kantar vår vardag med så mycket i ert engagemang.
Midsommar..
"En Svensk Klassiker"
I dom djupaste drömmarna vill jag såklart äta en ordentlig Midsommarmiddag, vilket för övrigt för en del är ungefär det som även serveras vid Påsk och Julafton, med en del annat tillbehör.
Så hur lösa det?
Enkelt – Köttbullar, potatismos, sås och lingon! Även kallat ”En Svensk Klassiker”.
Peter & Jenny som var nere hade med sig Lingonsylt till mig och det kommer passa helt underbart. Jag har även kvar tre tuber Kalles Kaviar vilket får bli till frukost i morgon, med ägg på WASA knäckebröd. Sen blir det till att hamstra inför kommande ”torka”, Hahaha.
Efter att fått i mig min beskärda del av lasset på tallriken och fått diskat upp allt innan morgonen, ”surrade” det i klockan på handleden, och telefonen som låg på laddning lyste upp.. Konstigt?
-Midsommar och alla är ju upptagna, vem är det nu?
Sa jag till pissesvinet som tuggade det sista av sin köttbulle hon fick.
Klickar fram samtalet i klockan utan att se på skärmen vem som ringer, det knastrar till lite i podsen i öronen innan samtalet kopplas fram...
”-Nai, poios einai?” svarar jag lite frågande.
Det dröjer nån sekund sen hör jag en välkänd röst i örat, Det är Dimi – Den långe torre.
Han låter som att han står i en kaffeburk, och när jag frågar honom var han är? Så svarar han att han är nere vid parkeringen och hjälper till att packa in varor i bilen.
Och han frågar om jag är sugen på att komma och äta hos dom? Dimis mamma har lagat Pastitsio, vilket alla vet att jag älskar, och vill att jag ska komma och äta med dom ikväll.
”Pastitstio ger gåshud – Fakta!..”
Jag tvekar en sekund, känner att ”Detta var inget jag har planerat...” men inser snart att det kan vara gott med Pastitsio. Min egna smakar inte bra, eller... den duger. Men är inget kul att laga.
Mias Pastitsio var den bästa som fanns, Dimis mammas är strax intill i klass.
Nåja, Det får bli en runda in och äta hemlagad Pastitsio idag så – Vad kan gå fel?
Äta eller inte äta?
Det doftar otroligt gott i köket hos Dimi's mamma, och jag är hungrig innan jag kommit halvvägs upp i trappan upp till ytterdörren. Mina armar får gåshud när jag tänker på att jag snart ska få äta en av mina absoluta favoriträtter, som dessutom är lagat på ”rätt” vis.
Dimi's mamma är fantastiskt bra kock och har lagat mat i många år på tavernor, även i byn.
Hon gör lokala rätter och Grekiska rätter på klassiskt vis, ”som vi lagade det förr” är mottot.
Mamma har lagat extra mycket så att jag ska få med mig hem och ha i några dagar.
6 stora 'fyrkanter' ligger i en glasslåda som nu väger en bra bit över dom två liter paketet säger glassen innehöll dessförinnan.
”–Så du äter ordentligt..”,
Säger mamma följt av en blick som säger – Du behöver äta!
Och så är det här. Man äter oavsett man är hungrig eller inte.
Om du äter, äter du ändå för lite,
Vill du inte äta är det fel på hennes mat, eller så mår du inte bra?
Bara att välja alternativ.
Kvällen avslutades med en kall go EZA lager hos Elia nere i hamnen, där jag och Dimi träffade på en god vän till honom och hennes väninna som satte sig vid bordet.
Kvällens ”tema” och samtalsämne blev allt ifrån böcker, sci-fi, och massor av spännande prat om teorier kring Kvantfysisk och hemliga projekt utförda av regeringar i världen just nu.
Folk vid bordet intill, helt okända för oss, kastade in lite frågor då och då och efter en kvart satte vi ihop tre bord till långbord och ett tiotal personer hade nu djupa debatter hela kvällen sent in på natten – Inget ovanligt här nere.
VM Fotboll
Nackdelen med att bo utomlands visar sig i form av att inte kunna se TV som sänds i Sverige.
Visst funkar VPN-tv och det går utmärkt ibland, men inte alltid, speciellt inte vid stora evenemang.
Så vad göra? Sveriges matcher bara måste jag ju se och matchen mot Nederländerna är en tuff match så, Allt kan hända.. liksom.
Efter att jag fått övertala Revans Bar i Makrigialos att ha matchen på tv, visar det sig vara en skräll med stor förlust. Jag 'duckade' alla kommentarer under kvällen från en och annan icke svensk turist som satt här. Positivt i det hela var att jag drack gratis då man bjöd på drickat, en slags ”Sympati gest”? Bara till att tacka och ta emot.
Vidare hemåt blev det en skön färd på 'Isländskan' i kvällens sköna 29 grader, där nattens fukt svalkade skönt och la sig som en kall hinna på armarna och på kroppen under linneskjortan.
När jag kört en cirka 15 minuter bestämde jag mig för att stanna intill strandkanten och doppa mig.
Galini Beach var helt öde och ”ljuset” låg fortfarande som en ridå som ännu inte gått ner längs havslinjen i horisonten.
Klädde av mig helt näck och slängde mig i vattnet som nu var helt underbart.
Det nu kolsvarta vattnet svalkade och samtidigt berättade att – Robban, du behöver vara ledig, du behöver detta oftare. Och jag bestämde mig där och nu för att ta mig den tiden helt enkelt.
Jag trädde min linneskjorta över sadeln så att saltvattnet från mina blöta byxor inte ska bleka den, och körde resten av biten hem med bar överkropp.
Solen låg kvar länge och dess purpur-rosa-gula sken följde mig hela vägen längs kustlinjen in till Koutsounari, där den slutligen försvann bakom bergskammen ovanför Ierapetras silhuett.
Hemma landade ett meddelande i telefonen, en skön känsla spreds i bröstet..
Men det behåller jag för mig själv.
Dagarna efter..
Så var det dags att återgå till nyttig och hälsosamt tänkande i matväg och att försöka att inte vräka i mig av alla rester som fortfarande finns i kylen. Som vanligt när man trånar efter något så lagade jag allt för många köttbullar vilket förvisso visar sig vara bra, haft köttbullar till middag dagen efter och har även fryst in en hel del.
Såklart måste man ju även ”belöna” sig när det är Midsommar, ungefär som på Julafton då man tar fram Aladdin eller Paradis chokladasken på bordet. Här blir det fröjd när jag har Dammsugare (punchrullar) eller Chokladbollar (med kokos) från Delicato, och dessa åker fram till kvällsfilmen eller inför sammandrag från VM-sporten på Tvn.
Det värsta är att halva paketet med Dammsugare fortfarande står i kylen och 'längtar', där jag hör hur dom kallar på mig nu mitt i veckan:
–Robban, kom.. ät upp oss.. Nuuu!”
Har förvisso tänkt spara Dammsugarna till då jag ska köra iväg och dyka på min lediga dag, vilket denna gången blir till vackra Elounda. Här ska jag försöka simma till ön Spinalonga.
Jag har gjort det förr men då var man både yngre och mer vältränad, får se om strömmarna tar med mig ut, skämt åsido.
Robbans Grytor & Kastruller
Har plockat min Rosmarin från trädgården som ska få hänga på tork, och det blev 5 stora knippen Timjan dessutom. Hittade även en liten gömma med Spenat som genast hamnade i gryta och blev en lunch-horta med citron från trädgården, olivolja från egna oliver förra året, havssalt från Sitia som jag själv vaskat, tvättat och torkat.
Fika – Big business?
Ni som känner Kreta väl, ni vet att livet här på ön – Speciellt här på södra delen, är fast besluten i att livet aldrig får stressas igenom? Och att ”siga-siga” är mottot för många här, gamla som unga.
-På jobbet då, kanske ni tänker?
Jo, det är ganska Relax här också, såklart är det helt beroende på vart man arbetar, och själv jobbar jag inom privata sektorn där det är en mer avslappnad attityd mot stress.
Att fråga om nån ska ha en kaffe mitt under timmen är inget konstigt, där ”Kafferast” är sällsynt tar man en kaffe när det faller in helt enkelt.
En del av er undrar kanske hur i helsefyr alla kaffebuden som kör omkring på sina papi-moppar med deras klassiska ”box” på pakethållaren faktiskt får allt att gå runt?
Är det verkligen lönsamt att köra en kaffe över halva stan för 35 spänn?
Svaret är enkelt – Ja!
-Hur då? Tänker du kanske nu?
Trots denna konkurrens är det faktiskt vanligt att ta en kaffe många gånger under dagen, och lägg ner alla idéer om att en grek skulle GÅ ner till caféet för en kaffe.
Kaffetraditionerna här på Kreta är lika vanebildade hos lokalborna som det är för en svensk att ta en kaffe under frukost, lunch eller middagsrasten på jobb – Så även här, naturligtvis.
Det är ingen hemlighet att jag älskar kaffe, speciellt bra kaffe.
Grekland har många kaffemärken vilka samtliga har sina positiva saker med sig som producenter, men jag tycker att även om Kreta har sin fikatradition så är kaffet trots allt väldigt... dåligt i kvalité.
Låt mig förklara,
Många använder inte vattnet i kranen hemma i köket för deras kaffe, och det är vanligt att använda vatten på PET-flaska istället vilken är fylld med tillsatta mineraler, Mineraler vilka tar smak på vattnet när dessa hettas upp i 90 graders värme eller kokar.
I dom få fall då du köper nymalet kaffe i affären, frågar man aldrig hur du ska tillaga kaffebönorna då detta är en viktig del.
Att koka i Briki behövs finmalet, nästan pulver. Att koka espresso behöver du finkornig men inte för smått, och ska du göra en kokkaffe behöver du fortfarande fint malet men lite större malning för att behålla oljorna.
Det är en bidragande del till att många väljer att beställa sitt kaffe från ett Café eller hos sin lokala Barista – För det handlar ju trots allt om kvalité och service, här vinner den som levererar båda.
”Det om det, och Det om detta..”
Under veckan efter sista inlägget har det trillat in lite meddelanden på Messenger och Instagram från er som läser bloggen. Mest har det varit att ni talat om att det varit skönt att läsa ett nytt inlägg, och att ni sett fram emot att jag lägger upp saker som händer här nere.
Som svar på en del frågor – Nej! Jag ska inte sluta skriva i bloggen.
I dagsläget ligger jag i förhandling med min kollega om att ändra på mina arbetstider, vilka i år är helt horribla och helt omöjliga att försöka ha en fungerande vardag.
Att arbeta mellan 09:00 till 21:00, vilket i praktiken ligger närmare 21:30-ish, 7 dar i veckan är inte optimalt. Och jag ska tillägga att jag inte har några lediga dagar – inte ens högtidsdagar.
Så är verkligheten för en säsongsarbetare. Jag hinner alltså inte med mina vardagliga sysslor som att handla hem, laga mat, städa, tvätta, postärenden, se över hus och hem, och på topp av det – Kunna vara social med lilla Pissesvinet och mina vänner.
Så, Det om det och det om Detta.
Villea – En saga som finns...
Ni som haft nöjet att bo på detta lilla pittoreska hotell i Makrigialos – Villea Village.
Ni vet hur det är att ta del av hur byn såg ut för sådär 40 år sedan? Om inget annat är det fortfarande en hel del på ”Villea” som är sig likt. En interiör som är en relik från det goda 80-talet, då var byn levande och allt var nytt.
Folk i byn såg sig som pionjärer där man följde en utveckling som bara hade bra i framtiden.
En familjefröjd där samtliga lokalbor kunde hitta alternativ till jobb under dom varma dagarna under sommaren – Nu kom turismen, och med det nya möjligheter!
”Villea”, det räcker ni säger ordet så vet alla i byn.
Hotellet har haft sina olika ägare under decennierna, men inte minst har det varit många återkommande till byn som valt att ha Villea som deras ”bas” när man väl är i byn.
Än idag har man ”sina” egna lägenheter på hotellet, där man bott alla år man besöker Mackan. Och det är dessa återkommande som fortfarande har en stor del av Mackans magi i deras syn.
Inte minst är ni dom som vet hur byn är, vem som är vem, och inte minst har ni under årens lopp fått vara med och ta del av utvecklingen som byn har gått igenom (och går).
En mycket intressant sak jag själv haft svårt att förmedla när jag fått frågan, är den om Varför jag återkommer till denna lilla by mitt ute i ingenstans?
Med en transfertid på strax över 2 timmar är det ingen attraktion för barnfamiljen, även om hotellen försöker allt för att få hit just barnfamiljer.
Man har sitt ”Vuxen”hotell – OBC (Ocean Beach Club) som förvisso är mycket vackert och väldigt avslappnade. Definitivt ett val för er som reser hit som par utan barn.
Och då man erbjuder All Inklusive är det inte så att man måste stressa igenom alla tavernor i byn, en plats där man först knyter band till byn faktiskt!
Det är ofta här ni träffar byns riktiga invånare, tar del av deras vardag och inte hotellens personal som kommer från jordens alla hörn, även om personal ni ser i receptionen är Grekisk.
...Villea, en saga som Försvann?
Men att svara direkt på varför just hit, är svårare att precisera. Speciellt till någon som själv inte varit här eller kanske inte haft chans att ta in det som gör byn så charmig att man saknar det.
Det finns en hel del som spelar in, och minst lika mycket som spelar roll. Och så är det nog för alla platser som har sina trogna ”fantaster” som konstant återkommer år efter år?
Personliga möten, är det som kommer högst upp på listan. Och själva atmosfären.
Här är det nästintill omöjligt att stressa, och om man beblandar sig med lokalbefolkningen så smittar detta av sig och blir till en vardagsjargong som är så helt olik vår Svenska, att det är svårt i början. Ni återkommande vet vad jag pratar om – Man saknar inte Mackan, man saknar Atmosfären.
Och det blir ett slags 'gift', en slags ”rush” man får varje gång man går av transferbussen. Speciellt när man under kvällen tar sig en vandring genom byn för att upptäcka allt nytt som hänt sedan sist.
För, låt oss vara helt ärliga nu.
Mackan, eller 'Mackis', är under ständig omvandling. Och byn rör på sig som en stor Boaorm vilken ligger och lapar sol och måste flytta sig lite för att låta solen värma ett tag till.
Där den enda gatan ringlar sig från Diaskari och Mikri Poli i Analipsi, ner genom Sunwing och alla tavernor och matställen med butiker, förbi OBC, Kastro Taverna och Kima ringlar sig vidare likt ett stort ”S” förbi Artemis och Apoteket, vidare ner till första lilla korsningen.
Ofta är det här ni står och tar er en funderare på vart ni ska gå?
-Vänster via strandpromenaden och Green Beach Bar, eller, höger upp till Aspros Potamos.
Eller fortsätta rakt fram och låta byn förvåna er i år igen?
Valet är alltid och ständigt Ert!
Nu till kråksången...
En dag sitter jag och scrollar i telefonen på Instagram för att hålla mig jour med vad som sker i byn.
Facebook är ingen plats jag hänger på då jag tycker den spelat ut sin roll, det är mycket negativitet där. Jag själv är en glad skit, så Instagram är än så länge ett alternativ.
När jag scrollat igenom inläggen och alla nyinlagda reels stöter jag på en annons som genast får mig att stanna till – En annons från en lokal Mäklare, objektet på bild känner jag igen och jag klickar på annonsen.. Helt rätt – Villea Village är till salu!
Hört på Caféet:
”Den Store Alexander”
Min grekiska vän Alex brukar ta sig förbi kontoret och sätta sig en kvart eller tre timmar – Lite efter vilket behov han har? Alex har bott i Norge i cirka fyra år nu och han pratar flytande norska.
Hans norska flickvän bor kvar där medans han är här och försöker sig på en karriär här nere som musiker, vilket visar sig är torrare än öken och definitivt svårare än att sälja sand i Sahara!
Han är musiker, poet och allmänt kreativt skapande som person, men väldigt.. hur ska jag ta det.. Han är en orolig själ som har, enligt hans egen definiering – Många 'demoner' han fightas mot.
Våra vägar i ung ålder skildes åt och jag såg honom inte på många många år igen, där han valde en väg in i beroende och verklighetsflykt.
En tuff flykt han fortfarande försöker ta sig igenom idag.
Ibland har med sig sin gitarr och spelar sin senaste låt, oftast sjunger han sin version på en av mina favoriter bland mindre kända och uppskattade 1966 klassiker Tim Hardins:
– ”If i Were a Carpenter” med Bobby Darin,
Alex vet att jag vill höra den och Alex röst är en lite mörkare men en exakt kopia av Bobby Darins.
Min mamma spelade denna låten på vår gamla Tandberg-spelare i trä, oftast när hon var glad och lycklig, vilket var sällsynt. Oftast följt av att hon bad mig byta skiva till ”Simple Man” med Lynyrd Skynyrd.. även den en barndomsfavorit.
I sista veckan av Juni var det dags för honom att åka tillbaka till Norge och han besökte mig på kontoret för att ta farväl. Vi kramades en lång broderlig kram som höll länge och jag kände att han ville säga något, men det blev inte av.
Jag vet hur det är att vara vilsen i en värld som inte har plats eller tid över. Men det var i unga år där jag fick acceptera min olikhet i en värld som inte var min scen varje dag.
Jag hoppas Alex hittar sin karriär, och sig själv,
”–Det är i motvind en drake lyfter, min vän...”
"Brev från Hemma"
Lillebrossan skickade en Midsommarhälsning från Skåne med grillväder och bad i solen.
En glädje att få se mina brorsbarn och följa dom i deras vardag.
Det är lätt att tappa kontakten och en fröjd och ett privilegium att få vara med när det händer och sker.
Saknar mina barn, barnbarn och brorsbarn varje dag. Och jag får fina bilder varje dag som gör att jag får vara där när barnbarnen växer upp, där jag ser hur deras mamma och pappa speglar sig i deras barnasinne och i deras personligheter - Det är precis sånt som skänker så mycket.
Alliotiko
Jo, det pratas om Alliotiko, om det är öppet eller inte? Men det är en svår fråga att svara just nu. Det är privata saker som just nu gör att man inte kan hålla öppet, och jag har inte mer information nu än för en månad sedan, men man löser det.
Vi uppdaterar er så fort vi vet mer.
Sista ordet ..
"Stora Yoghurt Testet!"
Just nu är jag på gång med det "Stora Yoghurt Testet" som landar i menyn samt i ett eget inlägg i bloggen. I dagsläget är det research som gäller och 15 av dom vanligaste märkena ska gås igenom (ätas, analyseras... och ätas...).
”Vår Guide” i Bloggen uppdateras nästan dagligen, så titta in då och då för mer intressant fakta och info. Ni hittar den i Menyn.
Inom det närmaste väntar det ledighet, research, bokskrivande, besök, god mat och Yoga på morgonen innan jobbpass. Men även flera roliga saker som blir som det blir, inom sin tid.
Ta vara på er där ute,
vart ni än befinner er..
/ Kärleksfullt,
”Världens rikaste fattiglapp”.
Boken
För er som köpt boken vill jag gärna be om en liten tjänst, den tar bara någon sekund och är helt frivillig men avgörande för mig och bokens framsteg.
Önskar att ni lämnar ett omdöme och på så sätt gör boken mer sökvänlig på nätet.
Ni kan lägga ert omdöme här eller via länken undertill:
Vill ni köpa boken kan ni besöka bokhyllan här och läsa mer om den: https://www.amazon.se/dp/B0GJDWCCN9
Glöm inte och Gilla Enkelbiljett / Kretabloggen´s Facebooksida och/eller prenumerera på vår Youtube kanal! - Ingen registrering krävs, bara klicka på ”SUBSCRIBE / PRENUMERERA”.
Kommentarer