Juli: Jättar & Radband i 'Mackan'
- 3 juli
- 10 min läsning
Första veckan på Juli månad har inletts med mat och nöjen! Nya möten i lilla Makrigialos där nya idéer och "Jättar"(?) möter turisten i hamnen. Kostis oroar sig över sin nya Komboloi(?) som frun köpt som inte håller ”måttet”. Och mycket mer i denna lilla byn som har värmebölja att vänta samt ”röda” varningar på en annan karta!?...
Seg i 'Kolan'..
Vaknar var 10:e minut och kan inte somna om igen denna 'natt' – Varmt, klibbigt och jag har en 'febrig' känsla i kroppen, lite som att jag är på väg att börja bli sjuk?
Efter jobb igår var det två körningar till hotell i Myrtos och ett i Gra Lygia, till det en eller tre snabba små raki med Vangelis, ägaren till ett av Air BnB.
Minns väl att jag somnade i soffan väldigt tidigt, men vad tusan åt jag igår – Hmm?...
Känner mig yr och nästan som lite bakfull!? Minns att jag åt popcorn och drack en kall Alfa till filmen på TV.
I munnen smakar det som om en död get krupit in och lagt sig,
”...Okej, inte borstat tänderna heller.”
Nåja, så är det.. -Res dig upp, intalar jag mig själv..
”–Inte nu, Robban.. Du har inte tid”,
Är det första som flimrar i hjärnan när jag sitter på sängkanten med slutna ögon, och letar med mina fötter efter morgonskorna.
Fötterna glider i skorna och jag ler lite smått för mig själv,
”–Nått som funkar idag..”, ploppar upp i tanken samtidigt jag avger ett litet skrockfullt fniss, vilket mest visar på att jag fortfarande är trött.
När jag sitter i sängen och känner golvfläktens vindpust i ansiktet, känner jag hur blöt jag är på kroppen. Dom här försommarkvällarna och nätterna med sin fukt är inte att leka med.
När solen står på samtidigt kvällens fukt kommer, blir det som en bastu. Men om några veckor till så försvinner fukt och dom heta nätterna blir mildare och svalare, även om dagarna toppar 40-45 grader.
På ryggen känner jag hur några svettdroppar sakta rinner längs ryggen ner i svanken.
”–Dags att stiga upp och möta dagen”,
Planerar en morgondusch i iskallt vatten i tankarna, när jag fortfarande med ögonen stängda letar efter mina tunna shorts som säkert ligger nånstans i sängen?
Sover alltid 'näck', och i denna fukten går det inte att ha kläder i sängen, dom bara 'klistrar' fast på kroppen när svetten tar över så jag känner mig ”instängd” och kan inte somna.
Nätter när lilla Pissesvinet får för sig att dela säng med mig och envisas med att ligga sked, så är det outhärdligt då hon är som ett element.
Öppnar ögonen och lägger märke till att det inte är riktigt ljust än ute, klockan är nog inte 06.00 än på morgonen och solen har inte riktigt hunnit fram konstaterar jag.
Pissesvinet står redan vid fotänden och stirrar på mig, och hon undrar mest varför vi går upp nu såhär mitt i natten?
På väg ut i köket märker jag hur kvavt och fuktigt det är inomhus, Jag måste vädra ut, har glömt öppna fönster under natten och nu kommer 'räkningen' på det.
Öppnar frysen och knäcker ut 2 isbitar ur isblocket som jag tuggar på, mest för att piggna till men även för att bita av en liten bit till Pissesvinet.
Hon älskar att tugga på isbitar när det är varmt.
”–Det får bli frappe idag”, viskar jag till Vilma.
Hon står troget vid sin matskål och stirrar på mig med sina stora svarta ögon som påminner om rådjursögon, och jag känner hur hennes blick "bränner" som laser när jag försöker nonchalera henne en stund till.
Mixar Frappén och låter den stå ett tag med is så den blir kall, öppnar upp ytterdörren där jag och lilla pissesvinet och går ut och sätter oss där vi njuter av den svala brisen som svalkar här ute på verandan.
På ”direktörsstolen” ligger en av katterna och ser yrvaket på oss varför vi är uppe nu? Oftast öppnar jag inte ytterdörren innan 07:00.
Solen är inte uppe än, den ligger lågt ner strax ovan havslinjen och ändå är det lite ljust? Vänta nu lite.. Inga fåglar kvittrar än, cikadorna sover fortfarande, grodornas sång är i full gång vilket dom gör när solen går ner.
”–Vad är det som händer?” undrar jag och går upp på taket för att kolla ut över havet.
Vilma och jag springer upp i trappan till taken, även en av katterna hakar på oss upp. Och när vi kommer upp på taket så ser jag vad det är, Jag fattar nu hela grejen och vad som hänt och inser att det inte är morgon – Det är fortfarande sen kväll och det är Fullmåne ute!
Inte konstigt att jag är seg i skallen, tänker jag och knäpper en bild så jag kan visa dig som läser hur totalt yr i kolan jag är just nu.
”-Hur tusan trög får man bli”, att inte ens kolla på klockan när man sätter sig upp?
Nåja, nu är jag vaken och har faktiskt natten på mig att somna om så nu ska jag bädda om i sängen och ta en iskall dusch innan jag lägger mig igen.
Somnade om vid cirka 4-tiden på natten och morgonen var seg för oss båda, mig och pissesvinet.
”–Vi tar 'igen' det på vår lunchrast”, Sa jag till henne och det tyckte hon också var en bra idé.
Dagen var sådär som Kreta är under inledningen av sommaren – Kvavt, fuktigt och hett, så det var svettigt på kontoret innan hemfärd där jag såg fram emot att slänga mig i soffan för nån timmes sömn.
Hemma väntade Pissesvinet och ville inte gå ut i värmen, hon gjorde sitt behov snabbt och fick den där ”minen” som hon får när hon inte är nöjd;
”–Ska vi in och mysa då?”,
Svarar jag henne, när hon vänder på en femöring och hoppar in i soffan där hon väntar på mig så vi kan mysa en stund innan jag snarkar vidare..
Tack för ert enorma stöd:
Johan & Anneli Björling
Tack för att ni finns vid min sida och stöttar mig på den här resan.
Ert stöd betyder otroligt mycket – utan er hade det inte varit detsamma.
”Nu börjar det igen...”
Ni som läser bloggen flitigt kommer kanske ihåg att grannen lämnade två katter efter sig när hon flyttade? Dom kommer ju fortfarande hit och har detta som sitt ”hem” där mat delas ut 2-3 gånger om dagen. Till råga på det så ”fick” jag tre små kattungar på halsen, av vilka två stycken tyvärr dog men en är kvar – ”Snöret!” Och hon/han kommer fram nu och är inte så rädd för dom två andra katterna.
En fjärde katt, förmodligen mamma till kattungarna, har även hon hittat hit och tar det som blir kvar och över. ”Snöret” verkar inte ha problem med henne så det är säkert mamma, Så i dagsläget har jag följande djur i mitt nya ofrivilliga Harem/Zoo:
2 par Gråsparvar med vardera 3 ungar i sina bon.
3 vuxna katter.
1 liten kattunge.
7 miljoner flugor som vill ha deras mat i skålarna...
Dom äter konstant och jag fyller på vattenbehållarna 2-3 gånger om dagen och fyller på mat 4-5 gånger. Dom äter som hästar och en påse kattmat på 2 kilo räcker ungefär 1,5-2 dagar knappt. Känner mig som en ”mat tant” ibland, där jag går mina ”rundor” och fyller på.
Dom har redan 'sorterat' in i hierarkin – Dom två grå katterna äter först, sen ”svarta mamman”, och sist lilla ”Strecket” som tålmodigt får ligga i bakgrunden och vänta på sista.
Har skrattat när jag sitter sent på kvällen och hör hur dom jamar och mår gott när dom äter det sista av maten.
Jag ser tillbaka på hur det var att leva med Mia, som på ett underbart sätt alltid kom hem med nya djur hon hittade ute. Jag kunde aldrig säga nej till henne - Aldrig, och Mia älskade sin frihet att kunna ta hand om alla djur hon ville hjälpa, om det så var en hund eller katt, en fisk eller en groda eller även en skadad snigel som hon tog hand om i en tom glasslåda.
Hon fick ha det så, och så ville jag ha henne – Glad, lycklig och alltid underbar mot djur och barn.
Tittar på pissesvinet som ligger sidan om mig i soffan och iakttar mig – Hon ser att jag tänker och verkar veta när jag tänker på Mia? Hon brukar komma och lägga sig på mig då, hennes sätt att tala om att - ”Jag vet vem du tänker på...”.
Hört på Caféet:
Domedagen närmar sig..
Nere på kafeneion så ”ojar” sig Kostis över att han förlagt sitt 'radband', sin kära ”Komboloi”. Det nya han fått av sin hustru är ”inte så bra” säger han lite försiktigt, och när jag frågar honom vad problemet är? säger han att det är för stort och att han inte kan ”trixa” med det och att det är för tungt. Hans fru köpte ”fel” radband och han inte tala om för henne att han tycker så.
Efter 62 år som gifta hyser Kostis fortfarande ömhet för sin lilla fru som kommer förbi och fyller på med sina hembak, där hon sakta men lyckligt vaggar in genom dörrarna på glänt med sin ”yiayia-shuffle” -gångstil.
Hon ser kärleksfullt på sin make där han sitter och pillar med sitt radband i handen, och ler nöjt åt oss som sitter där.
Han går in i detaljer när hon gått förbi, där han talar om att detta bandet inte har 33 stycken 'kulor' ”–En för varje år och Kristus ålder, 33” säger Kostis. (Katastrof! Tänker jag för mig själv..),
Och! det är inte knutet för hand, så att det håller samma kvalité heller, avslutar han med.
Han rycker på axlarna och skiner upp som solen när frun kommer ut igen – Allt glömt!
Vad gör det? Han får strunta i att snurra omkring med sin komboloi då, det är inte Domedagen..
”New York Style”
Måste testas! Nere hos en av dom lokala pizzeriorna har man lanserat en ny ”modell” på pizzan – Deras 50cm eller 80cm stora hangarfartyg till pizza!
Inte nog med det – Såklart måste Robban prova och det gick som det gick, det förstår ni också?
Jag drog med mig ”den långe torre”(Dimi) och tre vänner till, nog tusan skulle vi 4 kunna dela på två stycken och dra i oss?
Med övertygelse beställer vi Två stycken av den största pizzan, och servitrisen stirrar på oss och försäkrar oss med ”–Är ni säkra? Dom är enorma!”.
Japp! Inga problem, självsäkra på att vi tar hem detta. Fyra pers ska väl få ner allt?
Visserligen tre kvinnor (en åt inte), smala och knappast storätare. - Äh! Det får bli Doggybag annars, skrattar jag fram. När pizzorna så småningom landar på bordet inser vi följande:
Vi måste slå ihop två bord för att få plats med dom båda.
Detta kommer Aldrig att gå vägen!
Så sant så, det fick bli doggybags för oss alla.
Själv körde jag hem med fyra stora bitar och hade lunchmat och middag dagen efter.
Deras ”Fyra Ostar med Svamp och Prosciutto” var underbar och rekommenderas varmt, medan deras ”Salami-Cheddar/Gorgonzola med Örter” var kanske bara okej.
Bra deg, lagom tjocka kanter och bra botten.
Kul koncept i varje fall, och för cirka 230 spänn styck var det inte allt för illa.
Kommer säkert att ta in ”Fyra Ostar” igen, med ett sällskap på 4 pers.
Jordbävning deluxe!
Än är det inte över verkar det som?
Varningar trillar in och visar på rött vilket har fått media och nyheterna lokalt att gå bonanza.
Försiktighetsåtgärder har tagits och man har fått satt upp hjärträddnings maskiner och uppmanar till att hålla rationer redo för minst sju(7) dagar i hemmet.
Cowboyland 3,0
Nu kommer vi till något som är svårt att berätta, kanske lite privat?
Men, vid detta laget känner ni till det mesta i min vardag och läser bloggen som min ”Dagbok” trots allt?
Det har varit många steg fram och tillbaka kring huset i Kalo Nero, och många inlägg kring min ”resa” tillbaka dit där en ”fortsättning” på denna livsresan skulle ta form, hur den nu skulle bli?
Men saker har ändrats – Jag har ändrats och det är dags,
Jag har tagit ett nytt beslut:
–Jag återvänder inte till Kalo Nero och Cowboyland!
–Varför?
Svaret är lika enkelt som komplicerat, och det har faktiskt varit ett avgörande som kom från ett annat håll, där allt får ha ett annat slut och en ny början.
Det ligger såklart en tung bit i bröstet av att jag inser att jag måste släppa Kalo Nero, med allt det innebär.
Där all planering bara bidragit till stress och oro vilket jag inte vill ha i min vardag.
Jag har hittat en annan väg att gå och oavsett hur mycket man än planerar och står på blir det aldrig som man har tänkt sig ändå.
”...-Hur man än planerar och står på blir det aldrig som man har tänkt sig ändå...”
Det ligger en hel del sanning i det, och vem annan än Tomas Ledin kan beskriva det på bättre sätt i sin ”Det blir inte alltid som man har tänkt sig”?
En låt jag och Mia ofta spelade högt i vårt hem i Kalo Nero, där vi sporadiskt dansade tätt intill när låten spelades upp, och vi skrattade till texten för att det är ju precis så det är..
Och det får bli ett avslut på vårt liv där.
Ett liv som var välfyllt av allt livet kan ge i all sin prakt, vilket det gjorde.. varje dag.
Men även som ett avslut på denna delen av min egna nya livsvandring mot nya spännande saker.
Avslutningsvis
Det finns bara en av dig – Ni är alla unika!
Våga älska! Våga säga det du vill, skjut inte upp det som betyder något.
Berätta om din kärlek – Varje dag!
Livet är för kort för att tas för givet,
Livet är för kort för att inte hinna uppskatta den man älskar,
Och livet gör inga repriser – Du har den tid du fått.
Simma lugnt där ute i livets ocean!
Ta vara på er där ute,
Vart ni än befinner er..
/ Kärleksfullt,
”Världens rikaste fattiglapp”.
Bloggen
Samtliga länkar till gamla inlägg är nu fixade, nu kan ni klicka på ”Alla Inlägg” igen och välja årtal.
Boken
För er som köpt boken vill jag gärna be om en liten tjänst, den tar bara någon sekund och är helt frivillig men avgörande för mig och bokens framsteg.
Önskar att ni lämnar ett omdöme och på så sätt gör boken mer sökvänlig på nätet.
Ni kan lägga ert omdöme här eller via länken undertill:
Vill ni köpa boken kan ni besöka bokhyllan här och läsa mer om den: https://www.amazon.se/dp/B0GJDWCCN9
Glöm inte och Gilla Enkelbiljett / Kretabloggen´s Facebooksida och/eller prenumerera på vår Youtube kanal! - Ingen registrering krävs, bara klicka på ”SUBSCRIBE / PRENUMERERA”.
Kommentarer