Ibland kräver livet att man stannar upp för att hitta tillbaka till det som verkligen betyder något. Inte minst så har det alltid varit bloggens kärnämne – Att visa en sann bild, helt utan filter. Men även om att nå fram till drömmar, där förändring och nya utmaningar ofta möter frågan om "-Varför man aldrig får sluta tro på sin egen väg?" Att beskriva en vardag är inget svårt, men att motivera er att fortsätta läsa, och drömma tillsammans med mig, är en helt annan femma... ”

Tillbaka till ett mycket efterlängtat lugn igen, där jag lämnade av för en stund och lockades in i en återvändsgränd där jag tappade orienteringen. Inget allvarligt, inte alls. Men det kom med ett pris som har lämnat efter sig ett nytt sätt att se på Makrigialos och Kreta, och känslan av att jag började få slut på gator att vandra på, där jag ständigt frågat mig själv: "-Har jag vänt på varje sten?"... Det har varit sju resor värre att ta sig hit idag där jag hittat tillbaka

Ämnet i titelraden kan ju hänvisa till sambandet mellan två länder – Sverige och Grekland. Eller, så kanske det handlar om mig som person som nu står i valet och kvalet och måste se mig om efter en ny start i livet? Att ”gå vidare” som det heter. Men hur gör man? Och inte minst så var börjar jag? Ni är många där ute som mist en del av er själv i form av den person ni haft närmast. Andra har aldrig känt så och mest tycker man bör ”rycka upp sig”, och det kommer ordna sig igen?