Mars: Fingeravtryck på ett Rostigt trappräcke.
- 30 mars
- 16 min läsning
Uppdaterat: 31 mars
Tillbaka till ett mycket efterlängtat lugn igen, där jag lämnade av för en stund och lockades in i en återvändsgränd där jag tappade orienteringen. Inget allvarligt, inte alls. Men det kom med ett pris som har lämnat efter sig ett nytt sätt att se på Makrigialos och Kreta, och känslan av att jag började få slut på gator att vandra på, där jag ständigt frågat mig själv:
"-Har jag vänt på varje sten?"...
Det har varit sju resor värre att ta sig hit idag där jag hittat tillbaka till Makrigialos och Kreta.
Att vara tillbaka till mitt inre lugn och styrka, där tankar har fått återgå till sin plats och skapa ett fokus som fått vänta för att låta andras behov gå före, och jag kan bara konstatera att:
”-Gamla dörrar inte alltid har eller haft sanning bakom dom..”
Det har fått mig att lägga ny fokus på det som faktiskt spelar roll, och är det som gör att jag kan känna glädje av att kunna öppna nya dörrar med ny energi, möta nya utmaningar och krav, alla vilka jag välkomnar igen.
Att jaga sin dröm handlar inte om att vara felfri eller att veta allt.
Det handlar om att visa att du är villig att höja dig, att kämpa på, att lära dig och att fortsätta när livet kastar sina tuffaste strider mot dig.
Sluta aldrig drömma, sluta aldrig tro, ge aldrig upp, sluta aldrig försöka och sluta aldrig lära dig. Det som står i vägen blir vägen, Det är dags att åter sätta ord på min vision... Nu kör vi!
”...som fingeravtrycken på ett rostigt trappräcke...”
Har haft mycket i tankarna den senaste tiden där det mesta, om inte allt faktiskt? Har handlat om andra människor som påverkar och fått viljan att dra åt ena hållet medan förnuftet åt det andra.
Som tagit på energin jag haft kvar och lämnar endast ett visitkort som du inte kan läsa, som en påminnelse om fingeravtrycken på ett rostigt trappräcke – Vad handlade allt detta om Robban?
Jag vet att ni har noll aning om vad jag talar om, men låt oss säga att det är över, och att jag lyckats ta mig ur något jag definitivt inte behövde nu.
Så låt oss börja inlägget som vi alltid gör – Där jag får prisa min vardag och förmånen av att leva i ett paradis som Kreta är. Speciellt här i området kring den bästa platsen på jord – Mackan!
En minut i taget
En dag i taget
Ett år i taget..
Jakten på mitt Cowboyland – Del 2.
Den upplysta 'cirkeln' framför mig får nattsynen att bli noll, och jag ser hur Vilma lunkar sakta in och ut ur ficklampans lilla koncentrerade prick mitt i ljuscirkeln.
I luften ligger doften av ved-eld där den karaktäristiska doften från bränt olivträd genomsyrar nattens dova sken ifrån halvmånen som knappt lyser upp i natt.
Stjärnhimmeln är vacker och jag kan urskilja Karlavagnen, Lilla och Stora Björn samt stjärnbilden Orion som alltid verkar följa mig och ligger så lågt att han nästan verkar vilja resa sig upp och traska mot mig där jag står.
Då och då när det är en knivskarp natt där himlens alla stjärnor syns och verkar ligga så lågt att man kan sträcka sig upp och greppa tag på dom, brukar jag köra till mitt favoritställe och lägga mig på biltaket och stirra upp i natt skyn där man ser massor av saker hända.
Grodornas nattsång ramar in hela bilden med dofter och allt, och är en speciell del av Kretas nätter. Nattens fukt som drar över denna sidan av ön lägger sig som en dagg på allt som inte rör sig, och jag kan känna små droppar landa på mitt smalben när jag sakta går genom det öppna fältet.
Nu i slutet av Mars månad har blomningen varit aktiv och i luften sprids en behaglig doft av alla blommor som passar på att öppna upp och sprida sina underbara parfymer.
Jag saknar den öppna spisen i huset i Kalo Nero, där jag och Vilma under vinterns kalla och fuktiga kvällar tände upp en eld för att somna i soffan till eldens fladdrande sken och sprakande ljud, som fick oss båda att somna innan hönan skiter.
Just nu är saknaden efter dessa minnen stort, och sanningen större, så det får vänta och jag måste lägga det bakom mig. När det sker så händer det och inget går att påskynda.
Två Nya Mål på agendan..
Ni som läst dom senaste inläggen och även ställt lite frågor kring mina planer, ni vet att jag har haft några saker på mitt schema som jag försöker få klart. Mest har det kretsat kring nytt arbete och att få komma tillbaka till huset i mitt Cowboyland – Kalo Nero.
1). I dagsläget inväntar jag svar, eller rättare sagt så är det Inga svar som avgör om jag och Pissesvinet får en ny chans till ett intressant ”projekt” som har dykt upp på min radar.
Mer om detta i kommande inlägg då ett avgörande och förhoppningsvis positivt besked landar i början av April månad.
2). Tyvärr så blir det nog inget jobb-byte i år. Men jag fortsätter kämpa och hoppas på att kunna byta till ett arbete som fungerar bättre för mig och Vilma senare i år, Jag ger aldrig upp... Aldrig!
Tack för ert stora stöd:
Johan & Anneli Björling
Zoki & Maria
André & Tessan
Dimitrios
– Tack för att ni stöttar mig, och tror på mig!
Det är ni som skapar energi och skänker mig mod att fortsätta denna resan..
Tack för att ni finns!
Tragedi! Stackars lilla Vilma..
En Söndag på min och Vilmas morgon går vi och funderar på vad vi ska göra av denna dagen vi har innan säsongen startar. Om vi ska passa på att handla hem i morgon eftersom allt är stängt den 25:e under Greklands Självständighetsdag?
När vi gått en halvtimme och är på väg tillbaka hem så hör jag lösa hundar en bit ifrån bakom ett buskage. Jag hör att dom inte är kopplade och ljudet kommer ifrån den enda utgången jag kan ta.
När vi närmar oss ser jag över buskarna att längre ner, cirka 50 meter ifrån, går en man med ett barn och har två hundar i koppel men ytterligare tre hundar till går lösa.
”–Detta är inte bra!”
Konstaterar samtidigt att dom tre lösa hundarna nu blockerar utgången för oss och stirrar, morrar och jag känner av situationen omedelbart att detta kommer bli jobbigt.
Normalt brukar jag ha en Machairia (Kretensisk dolk) nerstucken i strumpan innanför byxbenet när jag är ute sent på nätterna, mest för att försvara oss mot vildhundar som jagar igelkottar och katter i flock. Jodå, det händer ska ni veta. Speciellt här ute i ödemarken.
Inte för jag tänker döda hundar, men jag måste försvara min hund om det skulle hända, Gud förbjude! Idag hade jag lämnat den och mobiltelefon hemma, kanske tur i oturen ändå?
Jag skriker åt mannen att ta bort sina hundar och koppla dom illa kvickt!
Han märker oss nu och springer mot oss, men det är för sent, och jag och Vilma inringas av tre hundar som nu verkar vara irriterade och gör allt för att nå Vilma som skyddar sig mellan mina ben.
Jag försöker skydda Vilma och ska precis lyfta upp henne, vilket skulle vara illa nog, men det fanns inget alternativ!
En av hundarna går bakom oss och biter Vilma som nu försöker försvara sig, vilket gör det ännu värre, och jag börjar sparka undan hundarna frenetiskt som blir chockade, och lyfter upp Vilma. I dessa sekunderna som går agerade jag på ren instinkt.
Mannen har nu försökt skingra alla men det är försent och Vilma blöder kraftigt ur ett öppet sår i ljumsken strax över hennes högra bakben, ner över magen. En stor bit är avriven och det är akut.
Jag blir vansinnig och känner för att ge mannen stryk, Rejält med stryk!, men inser att jag måste se över Vilma och jag skriker åt honom, gör honom väldigt rädd när jag går emot honom, jag ser hans son som nu är vettskrämd vid detta laget, skriker och gråter högt.
Jag hejdar mig och tänker rationellt: ”-Jag måste in till veterinär med Vilma – Nu!”
Vid huset tar mannen in alla hundar och binder den hunden som bet Vilma utomhus.
Det är alltså en hund som lever fastkedjad ute och det får mig att se ännu mer rött.
Jag känner att Vilma är stressad och blöder så jag tvingar honom att ringa Veterinär, han har 2 minuter på sig att få tag på en akut tid – Annars blir det polis!
Om han drar ut på det eller börjar jiddra efter 2 minuter, så är det ”mina regler” som gäller. Och han fattar vinken.
Ordet ”Polis” och ”Mina regler” får honom att ringa till tre olika veterinärer, alla stängt då det är Söndag, men jag ser till att han följer oss hem till oss där han får ringa till Michalis, min veterinär, och förklara. Michalis säger åt oss att genast komma in och det gör vi.
Michalis undersöker Vilma som haft enorm tur, inga inre skador och ”endast” hudskador, det räcker att söva och sy henne. Michalis är inte vidare glad på mannens sätt att hantera hundar eller denna incidenten, Mannen vilken det ska visa sig inte är ägare till tre av hundarna, utan endast passar dessa då ägarna är på resa.
Både jag och Michalis frågar om han är fullständigt korkad och inte ha kopplat någon annans hund man inte känner? Mannen inser att han är en imbecill, därtill får han betala allt, och Michalis blinkar åt mig där han menar att han kommer dra på ordentligt så det känns.
När mannen gått och allt gått bra efter operationen, säger Michalis åt mig att komma in med Vilma varannan dag för en antibiotika spruta och allmän uppsyn, Michalis vet att jag kunnat sköte detta hemma, men han vill ”lyxa” till det för oss två och låta mannen få en saftig räkning som straff.
Jag och Vilma njuter och tycker att det är rättvist så.
Han slapp Polis och ett ordentligt kok stryk, och han valde rätt...
Själv vet jag vilket jag egentligen skulle föredragit, men det är överstökat nu.
Kontenta:
Allt har gått bra, ingen inflammation och vi är inne och får antibiotika var annan dag där vi även dränerar och gör rent. Här hemma får hon omsorg och mys med god mat hon gillar.
Tratten på huvudet börjar gå bättre att gå med för Vilma och det ska gå bra lovar Michalis.
Än så länge får vi se när allt är bra nog att se över stygnen, men hon kämpar på min lilla tjej.
(Tack till Anneli och Johan för all hjälp! Vilma är glad i sitt godis och sin favoritmat.)
Framtidsplaner
Har något jag vill berätta för er. Något jag burit på ett tag som fått vänta.
Härom dagen när jag pratar med min brorsdotter i videosamtal, känner jag att jag måste ta upp två saker med min bror. En av dom är att få hjälp att komma igång och förverkliga något jag och Mia ville göra, att gå ett steg längre med bloggen och helt enkelt sikta in mig på att Vlogga på Youtube.
Med det kommer enormt mycket planering och väldigt mycket tid ska till för all editering av videoklippen, tid jag inte har men gärna vill få gjort. Däremot har min lillebror ett tekniskt öga och är mycket mer teknisk än många andra där ute, och därför kanske kan tänka sig att sätta in sig i denna välden med Vlogging? Vi får se vart detta slutar, och börjar, men planerna finns där..
Den andra frågan var av mer privat karaktär, men ack så mycket viktigare.
Inte för själva frågan eller ens frågans 'ämne', utan för att jag måste ta det i små steg i taget.
Jag har varit sparsam med vem jag pratat med angående detta, och jag har själv varit osäker på om det faktiskt är ”rätt” beslut, då det innebär att jag måste återvända, och det snart.
–Jag har bestämt mig att åka till Sverige i år efter sommarsäsongens slut!
Enkelt svar på Varför? är att jag måste få träffa min familj som jag saknar enormt mycket.
Men även för att jag har saker som är ouppklarade och måste få ett avslut, Vilket endast går att få på plats när jag är där, i Sverige.
Här har jag fått motstå den verklighet som speglats tillbaka mot mig, och har sakta fått mig att inse vad jag måste göra klart för att få ett avslut. För att återgå till det jag tappade för ett tag.
Det är få människor jag litar på, speciellt så som jag gör nu efter att jag förlorade Mia. Människor som har stannat kvar i min omgivning för min skull. Något jag förstår nu.
Personer jag vill träffa, viktiga personer som varit här för mig under min tid där jag varit allt ifrån förvirrad, ologisk, till en sökare som letat bekräftelse och något som ska fylla ut ett tomrum.
Jag har inte varit juste mot mig själv och fått ta mig tillbaka till ”Gå”, mer än en gång.
Så nu ska detta planeras och sättas i verket.
Det kommer bli tufft ekonomiskt, men är väl värt det.
Det ska bli underbart att få träffa er – Ni vet vem ni är. Att få träffa er, tacka er och få lov att låta er vara med när jag startar om detta liv som ny sökare i ett slags ”nytt” Kreta där framtiden skrivs varje dag.
Hört på Caféet:
Asfalt maffian i Makry Gialos slår till igen.
Så har tissel-tassel i byn nått mig också – Nämligen att man ska lägga asfalt på gatan i veckan.
Trots att man inte verkar ha löst problemet som tagit några månader att ”lösa”, har man nu såhär cirka en vecka innan dom första turisterna landar på Sunwing och OBC valt att bara lägga asfalten ovanpå allt.
Ni som kört fordon mellan Mackan till Koutsouras vet vad jag pratar om och det kommer bli exakt likadans i Mackan. Det går inte att köra med en normal bil utan att fjädring på bilen eller din ryggrad inte tar skada. Jag håller er uppdaterade i denna Never-ending story..
Turisterna väljer hellre Snabbköp än Tavernan
Enligt undersökning av NielsenIQ så väljer majoriteten av turister att äta på hotell eller restaurang, och 23% väljer att själv laga frukost, cirka 19% gör även egen lunch. Trots detta så visar det sig att 41% köper sin mat eller sina tilltugg i affärer och tar med sig till stranden.
Den största ökningen för inköp av turister har visat sig vara hos dom lokala matkedjorna på ön, där ungefär 45% av inköpen görs varav 42% hos lokala handlade och butiker.
Större kedjor som Lidl har cirka 26% och föredras bland Tyskar, Rumäner och Polacker vilka har vanan att handla från kedjan hemifrån.
Den vanligaste konsumtionen är grönsaker och frukt, men även choklad, bröd, och olivolja.
Mycket som tas med hem som gåva eller ska ätas tillbaka till hemlandet.
Den allra största kategorin av inköp är Sololja som näst intill är oslagbar i kvantitet på försäljning.
Överlag har dom Grekiska handlarna fått en ökning med 16%, och Kreta med en ökning från 9% under 2024 till 10% för 2025. En ökning totalt för landet på 7.1% jämfört med 2024, men en minskning för Mat och Restaurangbranschen på -3.4%, något som kommer bli svårt att återhämta 2026.
”Coast to Coast” – Ierapetra
Så har Barnloppet gått av stapeln i Ierapetra. Ett lopp för barn och anhöriga att delta i det 1 kilometer långa loppet eller vuxen loppet på 5 kilometer som har arrangerats i Lassithi regionen och går av stapeln mellan Pachia Ammos till Ierapetra, där även en halv-marathon ingår (21,1km).
Dagen började med stark vind och en molnig himmel, men det sprack upp och solen tittade fram strax efter lunchtid.
Självständighetsdag 25 Mars
Onsdagen den 25 Mars var det parader och massor av stolta föräldrar till barn som gick marscher till musik. Vädrets gudomliga makter visade sig på sin goda sida och lät dagen få ösregn, men trots detta så var folket lika glada och lyckliga som alltid.
Själv valde jag att glömma min telefon hemma och fick inga bilder på detta, men kan meddela att tåget igenom Mackan var lika gulligt som seriöst med alla deltagare som stolt bar sina flaggor.
Efteråt så möttes man upp på de tavernor som valt att hålla öppet dagen till ära, där det vankades fasta-mat för dom vuxna och gott för barnen som inte fastar än.
Själv så blev det en fika med Dimi nere på Helios Café, där dagens ämnen som vi hanterade var allt ifrån skvaller och direkta fakta. Mest var det kring vägens skick genom byn.
Regnet kom strax innan vi två bröt upp vid 16.00-tiden, och då mina torkarblad är mindre bra för regn, möjligtvis vifta bort flugor, så var det en ”MacGyver”-upplevelse hela vägen hem där ösregnet fick bilrutan att se ut som insidan på en gurkburk..
Lite By vandring i slutet av Mars månad:
Robbans Grytor & Kastruller
Tack till alla som hört av er och gärna vill ha fler enkla pasta recept.
Nu är jag inget proffs men har en passion för mat och matlagning, där Pasta är en stark kandidat till mat som når rakt in i mitt hjärta.
Pasta är en produkt som vi uppe i norr ser som bara vatten, mjöl, jäst och ägg. Där smaken är trist och enformig. Men där har man helt fel, och det är en väldigt varierande mat.
”–Ska du inte ha Grekiska recept istället?”
Såklart! Men det kommer – Det lovar jag!
När det handlar om Grekiska Pastarätter, är det mycket annat som spelar in och har en enormt viktig roll i det Grekiska köket som i det Italienska, där många recept faktiskt delas mellan dom två länderna via historiska fusioner och kulturella utbyten där ingredienserna är avgörande för köket.
Jag lovar att ha med Grekiska enkla pastarätter med t ex. Orzo(Kritharaki), Pastitsio och Hilopites. Ska även få till en och annan välkänd gryta också. Men låt oss börja med enkla recept med få ingredienser man ofta har hemma i kyl och skafferi. Max 4 till 5 stycken.
Robbans 'Pasta al Limone' – Citronpasta (med sauterad lök).
Såja, låt nu inte er bli förskräckta av ordet ”Citron”, jag garanterar er att citron endast kommer sätta smak i bakgrunden där pecorino och mynta ger en behaglig nyans som kommer fram med pastan.
Som alltid när ni lagar en pastarätt är det viktigt att ni gör er sås med en bra pasta, välj därför ut noga i butiken. Pasta måste inte vara dyr för att ha kvalitét.
När det kommer till rätter där enkelheten är mottot är det viktigt att lägga mer krut på att använda utmärkt kvalitet på råvarorna i er mat, naturligtvis. Det går att luras men en matälskare märker skillnaden, speciellt när ni lagar en enkel och avskalad rätt.
För denna pastavarianten behöver ni följande (2 personer):
300 gram finare Spaghetti / Linguine (t ex. RUMMO, Finns på ICA).
Ca 30-50 gram Riven Pecorino (eller Grana Padana Romano).
4 matskedar Olivolja (en klick smör).
Ett knippe riven Mynta
En stor Citron (behöver rivet skal, ”zest”).
Svartpeppar.
Salt (Försiktig! Pecorino ger sälta).
Lök (valfritt).
Denna såsen blir i princip redo för pastan så fort pastan kokat, så börja med att koka pastan.
Glöm inte att ha i 1 matsked salt per 1 liter vatten, och koka pastan enligt förpackningen.
Tänk på att koka 2-3 minuter kortare än vad paketet säger. Ni vill ha pastan 'al dente' i er sås.
Oroa er inte – Pastan kommer bli färdig när ni har i den i er sås och slungar allt innan servering.
PS. Ni som bryter er pasta för att få plats i grytan – Köp en större gryta!
(Valfritt: Ha i Olivoljan i pannan, klicka i lite smör och några droppar vatten så att inte löken bränner så lätt i pannan. Låt löken bli gyllenbrun och nästan genomskinlig.)
Riv zest från hela Citronen och spara sidan om.
Dela Citronen och pressa ut saften i ett glas, ni ska använda citronsaften i såsen.
När oljan är varm så ha ner all riven Citron zest i pannan med oljan.
Häll ner hälften av Citronsaften (spara lite av saften).
Riv ner Myntablad i pannan tillsammans med såsen (spara lite av myntan).
Lägg ner halvorna av citronen ni pressat ur saften av i pannan i såsen (fruktkött neråt).
Vid detta laget är pastan klar för att tas upp och läggas ner direkt i såsen.
Ni behöver ta en mugg med vattnet till såsen. Häll ner pastavattnet i såsen, oro er inte då vattnet kommer kokas bort. Låt Citronhalvorna vara kvar med all pasta och sås, rör om allt under 1 minut och ta sen upp citronhalvorna ur såsen.
Öka värmen till max sista minuten!
Ner med lite mer av citronzest i såsen, riv ner lite mer mynta (efter smak).
Häll även ner resten av citronsaften ni sparat.
Allt ska koka under 1 minuts omrörning, använd en tång så att ni inte delar pastan.
När du slungat runt pastan i pannan så se till att allt är lite ”blött” och krämigt.
Du vill att mestadels av vattnet ska ha sugits upp av pastan och bara ha lite kvar i pannan.
Ha i den rivna Pecorinon i såsen och fortsätt slunga allt i pannan tills pecorinon smält samman med såsen och blivit till en krämig yta på pastan.
Häll upp pastan med sås på en tallrik och strö över rikligt med Pecorino och riven Mynta.
Ni kommer känna en rund smak där Pecorinon och lite av Citron zesten sätter ton på rätten.
En enkel och snabblagad pastarätt som ofta kombineras med stekta räkor eller rostade brödsmulor.
Servera gärna med ett glas öl – Xharma Lager eller FIX Dark Lager.
Mycket nöje! Och -Kali Orexi!
Kommande Recept i nästa inlägg:
”Giouvetsi” - Gryta med Biff & Orzo (Kritharaki).
Även Förrätt - Grillade Aubergin Slices med Vitlök/Balsam vinägrett & Aioli.
”–Det som står i vägen blir vägen...”
Ett sådär avslut på Mars månad - Nu ser jag fram emot April!
Det som står i vägen blir vägen, Det är dags att åter sätta ord på min vision.
Jag lämnar ett Mars månad som varit fyllt med saker som fått mig att förstå att det här med ensamhet och bekräftelse går hand i hand, och är lika förgiftande för mig som för en annan.
Där en ny bekantskap måste få ta tid och låtas gro.
Där saker som ännu inte är färdigt måste få ha sin tid och frågor tillåtas vara öppna.
Att förståelse tar tid, och att vara osäker inte alltid betyder ointresserad.
Nya möten med nya människor är ett nytt fenomen för mig idag, där jag försöker se personer och inte agendor, vara lyhörd men ändå våga öppna upp för intryck.
Ny går vi in i April månad, en månad som är både lustfyllt och innehållsrik med humor, inte minst så väntar för oss Ortodoxa en Påsk och ett firande som sprider glädje.
Men även för att April är start på en ny säsong för oss som lever här nere, där ni - Besökaren, är lika viktigt som solsken, feta, dans och musikkvällar och allt annat Kreta har att erbjuda er.
Så nu ser vi fram emot ett underbart April!
/ Kärleksfullt,
”Världens rikaste fattiglapp”.
Tack till alla som skänker en gåva!
Det finns ingen liten eller stor – Alla gåvor är lika Stora!
Tänk på att märka er gåva via Swish med att skriva ”Gåva”, samt att ni gärna får ange ert namn så jag får tacka er i nästa inlägg.
'Anonymt' är såklart lika tacksamt (utan namn i meddelandet).
Stort Tack till er alla som beställt boken!
Det värmer och hjälper ska ni veta! För er som inte beställt ert ex kan ni beställa den här:
Det går att betala med faktura eller via Swish!Tack på förhand och ett extra ”Tack” för att ni läser..
Avslutningsvis
Det finns bara en av dig – Ni är alla unika!
Våga älska! Våga säga det du vill, skjut inte upp det som betyder något.
Berätta om din kärlek – Varje dag! Livet är för kort för att tas förgivet,
Livet är för kort för att inte hinna uppskatta den man älskar,
Och livet gör inga repriser – Du har den tid du fått.
Simma lugnt där ute i livets ocean!
Glöm inte och Gilla Enkelbiljett / Kretabloggen´s Facebooksida och/eller prenumerera på vår Youtube kanal! - Ingen registrering krävs, bara klicka på ”SUBSCRIBE / PRENUMERERA”.
Kommentarer