Juli: Återblick – Det 'Genuina' eller inget alls?
- 11 juli 2024
- 12 min läsning
Något man ofta antingen frågas om eller hör pratas om under sommaren är detta med 'genuint', och speciellt alla som flaggar med begreppet i samband med sitt besök på olika platser i Grekland - Man visar stolt upp sitt foto på sociala medier på den 'genuina' grekiska salladen på tavernan, eller så blir det den klassiska strandbilden med en flaska Mythos eller Fix med ordet 'Genuin' i texten. Men vad innebär det? Och inte minst – Varför är det så viktigt?...
Vad är egentligen 'Genuint'?...
Missförstå mig rätt nu,
Visst är det en stor del av 'det' Grekland vi besöker ett slags omslag för vad man helt enkelt måste ha eller göra under sitt besök. Och det är kanske så många turister som besöker Sverige tänker?
-Man tar en bild på det 'genuina' Sverige med en Älg eller på en skylt som varnar för älg?
Kanske en som besöker Alanya i Turkiet lägger upp en bild på sin havluppdruckna Efes?
Eller varför inte grannen som på sin Facebook lagt upp en Thailand semesterbild på en Chang eller Singha?
Måste eller ska 'genuint' innehålla något specifikt, enligt regler?
Är det inköp av en virkad prydnadsduk från en avlägsen bergsby?
Är det en upplevelse eller en plats, eller sak som är den primära ingrediensen i 'Genuin'?
Sen så tillkommer frågan – Måste det vara genuint?
Är genuint ett slags 'varumärke' för bättre? Är jag själv 'bättre' för att jag prioriterat detta 'genuina'? Många frågor och minst lika många svar..
När jag en gång frågade min vän Stelio (Sällan-Stellan) kring detta om 'vad är genuint' här nere? Svarade han med att fimpa sin cigg och samtidigt svänga av mot trappan för att kläcka ur sig:
”-Ingen aning, men jag är 'genuint' pissnödig i alla fall....”
Ingen bryr sig här i varje fall, ska meddelas er alla.
Eller, gör man?
I ett av våra inlägg i bloggen kring 'genuint', har vi ofta tagit upp detta kring funderingar om ordet och vad det innebär för oss besökare i landet? Är det något som beskriver det unika i upplevelsen eller är det knutet till oss själva? I vårt egna sätt att bedöma 'äktheten' i det vi valt ut? Vad det nu än är har jag även ett eget ord för det unika man stöter på här nere, -Gremami!
Själv brukar jag citera en gammal dänga jag har kommit att gilla väldigt mycket. Om innebörd i det vackra, och tolkningen av individen själv. Lite 'Umami' kanske?
”-Tänk en vacker solig sommardag, Du sitter i ditt kök med fönstret öppet. Fåglarna sjunger så otroligt vackert och du intar ett lugn. Det vackra i dagen ramas in i vacker fågelsång intill ditt fönster. Visst är det vackert? -Jovisst. Men, förstår du vad fåglarna sjunger? -Nej, Man måste inte förstå allt för att tycka något är vackert.”
Tillbaka till Återblicken.
Då kör vi...
...Sadeln var stekande varm när jag grenslar 'Bullen' igen.
Jag har inte shorts idag, för skalbaggar och diverse flygfän i över 100 knyck svider på smalbenen ska jag tillägga. Dessutom hade jag ont som bara den i benet idag. Så det fick bli långbyxor och munkjacka idag. Inte nog med det - Jag använde strumpor idag!
-Hatar strumpor! Undviker dessa när jag kan, och byter hellre skor fem gånger om dagen.
När jag kört i lite över en timme, ungefär, ser jag en smal grusväg som slingrar sig uppåt från den asfalterade vägen. -En ny väg ser jag.
Hyfsat skick och verkar vara välanvänd '-Jag måste upp dit'.
När jag kört upp en ca 150-200 meter svänger stigen av i en vänd zon.
-Hmmm? '-Skumt. Vad nu?'
Jag ser mig runt och ser bara knallblå himmel och ett landskap som ser ut som planeten Mars yta.
Från ingenstans kommer en pepparkaksgubbe fram uppför ett krön, och frågar vad jag letar efter? Han bär 'Sariki'( traditionell huvudbonad) och jag ser en 'Machairi' (traditionell dolk) sticka upp ur stövelskaftet.
Ståtlig och nästan barbröstad då skjortan var uppknäppt med ett par knappar.
Ett svart kors, snidat i trä med svart tvinnat band hängde runt halsen och fladdrade ikapp den varma vinden som brisar upp.
-Ingen, egentligen! säger jag.
-Jag bara körde upp och är nyfiken. Vad är detta?
-Det skulle bli en ny mast här till telefoni. Säger han.
Inte helt glad över detta var han heller. Men, det fanns el där och det kunde han ha nytta av. Han hade sina getter i närheten. När vinden låg rätt visade det sig, om inget annat.
Vi småpratar och jag frågar om vägarna och skicket. Han suckar djupt och tar ett djupt andetag innan han berättar att han har fått sälja av sin fars mark för att staten ska bygga vägar.
Vägar som ska användas av privata företag som ska in på mobilmarknaden.
Så, han måste dessutom betala skatt på försäljningen, som är långt under priset han vill ha (och säkert kan få). Men, man kan inte neka statens erbjudande helt enkelt.
"..ett tandbestyr som såg ut som en nerbränd ladugårdsvägg."
När vi småpratat en tio minuter om detta eller så, frågar jag om det finns gott om örter här uppe att plocka. Och om det är okej att jag tar en påse?
Han drar ett djupt bloss på sin cigarett som ser ut som en tunn bränd sotig tändsticka i hans kolsvarta trädstammar till fingrar.
-Horta? Gillar du det? Frågar han.
Javisst! Sa jag. Det bästa som finns.
Men inte många ställen att få tag på färsk, speciellt nere längs kusten.
Nej, säger han. Och berättar att den bästa Xortan (Chorta) växer på ca 600-700 meter över havet och ska plockas av kvinnor som är ogifta. Då är xortan som bäst sa han med ett smil som sakta exponerade ett tandbestyr som såg ut som en nerbränd ladugårdsvägg.
-Kom! Du ska få Xorta.
Jag följde honom en bit över andra sidan, utanför stigen.
Jag hoppades på att inte Bullen skulle skaka sönder, men det gick bra.
Tur nog har jag precis bytt bakdäck förra veckan.
In i en liten by, vilken jag inte skriver om än, av sina anledningar. Men, häng med ändå.
En bit fram stannar han sin senapsgula Datsun -pickup från? Ja du, Säkert från slutet av 60-talet. Ett under att den inte rasar. Körde bakom den ett tag och jag kan tala om att dofterna från utsläppen var inte och leka med heller.
Han lyfter ut två stora plastbehållare med vätska och ställer på trappan in till huset.
Dörren står på vid gavel och jag hör 'kastrull'-ljud och röster inifrån huset.
En pergola framför ett hus mitt i byn.
Härlig utsikt över byn. Och, se där! Här ser jag även ner mot havet, långt där borta i horisonten mellan klippformationerna.
Ser inte Mackan längre där nere. Är för högt upp nu.
Ut ur den öppna dörren på huset, kommer en liten kvinna med blå kofta (i 27°+ grader).
Hon har en påse i handen och frågar om jag vill ha citroner?
-Ja visst, absolut tack, svarar jag.
Efter ca 1 minut kom hon tillbaka med en påse med gula och gröna citroner, och några apelsiner. Sen sa hon vänligt -'Katse', Och pekade på en pinnstol, säkert en kvarleva från 2:a världskriget.
Det var fortfarande vått på golvet i skuggan då hon säkert nyss vattnat alla blommorna.
Taket på pergolan var full med vindruvor och mitt i pergolan stod ett granatäpple träd.
Jag satte mig ner på den smala sitsen av tvinnade strån. Sju bord, räknade jag det till, glest utspridda. Det stod fortfarande små rakiglas och småtallrikar kvar på ett bord.
Efter ett tag, när jag satt där och beskådade den underbara utsikten kände jag en försiktig hand på min axel. Jag tittade upp och såg en vithårig man i 70-års åldern.
Fint struken randig skjorta hade han på sig.
Han utbrast på bredaste Glasgow dialekt:
-Vet du vad det är för gryta idag?
-Eh? -Nej, det vet jag inte, svarade jag.
-Kom! Sa han, och tog min arm och drog med mig in igenom den öppna dörröppningen till huset. Där inne fanns ett par bord till, dock utan folk, en liten disk med hyllorna fulla av kastruller, och bakom disken fanns ett litet kök.
Citron-damen stod där nu och sken upp när vi kom in.
En yngre kvinna stod och gjorde en deg som förmodligen ska bli fyllda pajer.
Det klirrade bakom mig och nu verkade det som det var fler folk utanför. Konstigt.
Citron-damen öppnade en locket till en av grytorna: -Min böngryta, sa hon, och det doftade otroligt gott. Glasgow-mannen bara skrattade och verkade allmänt 'små-lullig'.
Jag satte mig utanför vid samma bord jag suttit innan, Och det kom ut inlagd potatis i marinad, hemma lagad pasta i vinäger/ägg sås, kikärtor, bamies, små dolmadakias och gurka. Fick även en liten bläckkaraff med Marouvas (Romeiko vin).
När jag satt där kändes det inte som att det var långt borta. Inte alls. Ca en timme i lugn takt.
Vinet svalkade supergott i värmen och cikadorna började slappna av i sitt eviga gnisslande och skrikande.
"..omedvetet öppnade jag munnen på glänt.."
På menyn var det vegetarisk gryta med potatis, lök, tomat, fasolakia (platia) och kritharaki. Till detta fick jag bröd och en halv karaff vin till (dricker ett glas till min mat, så grannen fick resten). Efter maten blev det lite skivad gurka, kronärtskocka, oliver och raki ('för myggornas skull', mitt på dagen...).
Till detta kom även en vän och slog sig ner.
Min vän kör taxi och jag har känt honom i säkert 15 år. Han slog sig ner och åt med mig.
Äter inte ute ofta men när jag äter så äter jag mat som finns i grytan och i pannorna i köket.
Dock skippar jag all j-la pommes som bara är bukfylla.
Giorgios, taxichaffisen, berättade att det är hans by. Vi pratade om turistorterna, allt det genuina man försökte förmedla och han sa;
-Rob, Du vet...det är inte kretensarna själva som säljer ”genuint” till turisterna.
Det är bara dom stora bolagen och turistrådet som tjänar på det.
Och om man nu vill få turisterna att få en bra upplevelse?
-Låt folket där först klara månaden ut, och ha en chans att själva äta sig mätta.
Jag förstod vad han menade.
-Du kan gå in i köket här så ska du se vad hon lagar mat med, fortsatte han.
-Ett hjärta och själ! En utsikt i en by som lever, inte på grund av turister, utan därför att man inte exponerar sitt ”genuina” allt för mycket.
När han sa detta hade några yngre från byn satt sig vid bordet som stod dukat innan.
Man började spela lira och Askomadoura. Snart sjöng man på Pation.
Jag kan säga 'Taverna', för jag såg en liten skylt... Jodå, det är en taverna.
Eller var, eller... ja.
Det berättade även mannen från Glasgow, och hans fru, som jag såg lite senare.
Dom hade kommit hit i snart 25 år efter en dödsolycka deras son råkat ut för på ön under en semester. Dom bodde hemma hos en bartender dom lärt känna i en annan by för många många år sedan. Och än idag kom dom hit nån månad och fick bo där helt gratis.
När jag satt där och åt. Såg jag hur bergskammarna på båda sidorna allt mer blev mörkare.
Solen var på väg ner och jag beundrade dom skiftande färgerna framför mig.
Sporadisk musik av unga människor som själv levde sporadiskt.
Mat ur en gryta kocken själv satte på sitt egna matbord.
Allt från trädgården och egna odlingar.
Allt ifrån olivoljan till kyckling, från pajdegen till xorta och xigalon.
Till mizithran och spenaten, till potatisen till feta och tomaterna..
Allt från samma plats. Inga matleveranser här inte.
Summa: €7,50 (inkl. dricks) för mat + sällskap, 3,5 timmes raki, en påse citroner och en påse xorta – Jävligt genuint ska jag säga! Eller hur? Och umami så det räcker och blir över.
Jag kollade min mobil om Mia skickat sms.
Plötsligt ställer servitrisen en iskall pilsner framför mig.
-Från Skotten. Sa hon. Och nickade bort till Glasgow mannen.
Jag nickade åt honom och tackade så mycket.
Nu när jag satt där, mätt och belåten, men otroligt törstig.
Med denna otroliga vy som bara kan finnas i ett ögonblick och omöjlig att fånga på en bild.
Långt mindre hamna i en resekatalog. Nu kändes allt så äkta.
Jag tippade den iskalla flaskan mot mina läppar. Kände hur flaskhalsen mötte mina läppar.
Jag släppte inte blicken från denna vyn, och mjuka stämning.
Så mjuk att man kunde skära i den.
Jag tippade flaskan, den iskalla ölen träffade strupen och slank ner,
En behaglig och välkänd känsla spreds i mig. Fortfarande stirrade jag ut mot horisonten, Och omedvetet öppnade jag munnen på glänt och utbrast ett '-Ahhh...'.
Allt var perfekt. Så, 'inramat' liksom.
Japanerna kallar detta ögonblick för ”Umami”.
En 'Umami' är en kroppslig ”aha” -känsla man försöker patentera.
Men det går inte.
För ni förstår -Umami är personlig, och ytterst individuell.
Ungefär som en ”Genuin” upplevelse är speciell för var och en av oss.
Kanske därför Ouzon, trots iskall och god. Inte smakar likadant hemma i Göteborg?
Kanske för att Umami inte har med flaskans innehåll att göra? Egentligen.
Kanske är det så, att det genuina har med plats och medvetande att göra?
”...drar han upp ett paket cigaretter som är så hopknycklad, att det ser ut som en dubbel trailer kört över asken...”
Inför kommande...
En av dom få kvällarna då jag skulle in och byta olja på min ”anka” stöter jag på 'Oraklet' Pantelis. Han har precis varit inne på Biotexniki där han sålt lite sticklingar till grossisten och passade på att prata lite när jag dyker upp.
Pantelis odlar i princip allt och är helt självbesörjande i både mat och El och jag gissar på att han har en del att stå i nu när årets värmebölja Meltemi fortfarande håller Kreta i greppet?
Efter den traditionella frågesporten om 'allt är okej, familjen är okej' och så vidare, frågar jag honom lite försiktigt men undrande:
-Hur det går nu i värmen?
Han pausar och tittar ner i marken framför oss när han samtidigt letar med sina trädstammar till fingrar efter bröstfickan på sin nystrukna skjorta (Så är pensionärernas 'overall' i Grekland – Proper, väl struken skjorta och finbyxor samt lågskor på. Det är något jag alltid tycker är så underbart, att våra äldre håller på klass och kvalitét. Själv kör jag i t-tröja, sweatpants och gympadojjor och anser det vara propert nog i 40+ grader.)...
När han fingrat lite i bröstfickan drar han upp ett paket cigaretter som är så hopknycklad, att det ser ut som en dubbel trailer kört över asken.
Han tar fram en halvbockad filterfri cigg och tänder den med sin tändare han snabbt får fram ifrån byxfickan, Tar ett djupt bloss och med en djup, hes röst pressar fram:
'-Den xero, Roberto... den xero' (Jag vet inte, Roberto.... Jag vet inte).
När han ser att jag frågande står kvar, tar han ett nytt bloss på sin cigg och ser ut på havet över min axel. När röken lagt sig fortsätter han med att bedyra att det kommer fortsätta med värme ett tag till, men att det kommer 'kosta på' och anser att det inte är värmen som kommer orsaka problem utan det är Blåsten som kommer av och till som är problemet.
Visst är det bra med blåst då bland annat Dakosflugan har svårt att lägga ägg i oliverna, eller att damm och annat blåser av från olivträdens bladsamlingar och gör det svårt för träden att samla syre. Men viktigt är att blåsten gör att Bränder får fäste och detta är mardrömmen bland odlarna.
Men i kombination med avbrott i blåsten och med ihållande värme, får fruktflugan ändå tillfälle att förstöra skördar, speciellt på fastlandet och märkbart i Thessalien.
Pantelis menar på att mixen med varm vinter och varm sommar kan få ödesdigra konsekvenser, inte bara när det handlar om bränder, utan även om själva naturen och djur.
Den milda vintern har fått en explosionsartad tillväxt av ormar, dock inte giftiga, men väl irriterande för jakt och kaninbestånden. Vesslor och illrar har helt enkelt inte möjlighet att jaga orm och det försvårar även för andra djur i naturen.
Även gräshoppor och andra hoppor sätter byar i terror då dom i miljontals invaderar hus och hem. Grävlingar flyttar på sina gryt för att söka vatten och blir en allt mer ökande trafikfara när dom dagligen råkar illa ut på vägarna.
Vildkatter och hundar ska vi inte glömma, dom lider också.
En ung kille i mellan tonåren kom förbi kontoret med en liten tax-mix som gick bakom honom (utan koppel) och jag stannade hunden som verkade lugn och snäll.
Killen stannade upp och kallade på hunden, när jag frågade honom om hundrasen.
Pojken kom fram till mig som nu hukade mig och gosade med hunden.
Jag lyssnade inte på hans svar utan frågade om varför han inte gick på andra sidans gångbana, i skuggan? Han tittade över på andra sidan undrande, samtidigt jag frågade om han kunde ta av sig sin ena flip-flop.
När han motvilligt knappt tagit av sig skon bad jag honom sätta ner foten på marken och det ville han inte såklart! Det var ju stekhett på gångbanans plattor.
Jag reste mig och sa:
-Gå över på andra sidan, gå i skuggan, tänk för helvete på din hund som inte har skor då!
Han skämdes och lyfte upp hunden och gick över på andra sidan...
Stravros håller fest i trädgården...
Hundarna står vid ventilen för avlopp och vatten ute på tomten och verkar 'markera' något och vill ha min uppmärksamhet på något man upptäckt. Jag stegar fram, medveten om att det kommer vara ett visset löv som nån snigel sitter på kanske? Men icke!
När jag kommer några meter ifrån ventilen ser jag en liten filur på cirka 2 centimeter. Välkänd och alltid lika motvillig till att hälsa frågar jag var 'han tror han är på väg?'...
Stavros, kackerlackan - lägger benen på rygg i riktning mot grannen när hundarna får upp ett nytt spår och försvinner åt andra hållet – Helvete också! Svär jag samtidigt jag letar upp en sten. Han gömmer sig under en lövhög jag krattat ihop och jag sparkar undan lite löv för att hitta honom.
Han for iväg i en av sparkarna och jag hittar honom inte igen och bestämmer mig för att ta förlusten och helt enkelt banna honom i hans frånvaro.
Inne häller jag upp en kaffe och sätter mig ute på verandan när jag hör hur hundarna skäller nere vid grannens mur runt huset. Jag bestämmer mig för att vandra ner med min kaffemugg, mest för att kolla på vad som står på?
Framme ser jag Stavros inne hos grannen på verandan, liggandes på rygg.
-Jaså! Du är här inne och lapar sol ditt lilla kräk? Säger jag samtidigt jag kallar på hundarna.
På väg tillbaka till huset går vi över tomten, jag och hundarna, och njuter av kvällsvinden.
Mia ska göra goa kycklingmackor till filmen så jag ökar takten lite, för vem vill inte ha goa mackor till film, trots värme, vind och Stavros där ute?...
Musik i Fokus:
Sista orden för detta inlägget:
För er som gärna vill fortsätta integrera med oss, rekommenderar vi att titta in hos oss på vår ”hemma”-facebooksida, här delar vi med oss från lite av vår vardag som inte hamnar i blogg eller i text och är helt separerad från bloggen - Enkelbiljettkreta.se
Glöm inte och Gilla Enkelbiljett / Kretabloggen´s Facebooksida och/eller prenumerera på vår Youtube kanal! - Ingen registrering krävs, bara klicka på ”SUBSCRIBE / PRENUMERERA”.
Ha det gott på er!
Var rädda om er, det finns bara en av dig.
Simma lugnt där ute i livets ocean!
På återseende & Goa hälsningar!/Robban & Mia
Kommentarer