Maj: Småfiasko & Delicato beroende
- 24 maj 2024
- 14 min läsning
Uppdaterat: 25 maj 2024
Utan tvekan är Kreta med sin natur och vackra utemiljöer ett paradis där man får allt på samma bräde – Nyttig luft, skönt klimat med härliga kvällar. Och inte minst utspelar sig Kretas karakteristiska skrud varje kväll då Kreta sprider sin påfågels-himmel med en skimrande kvällssol i horisonten, och havet skär av himlen där det rosa och purpurfärgade solskimret tonar ut i en näst intill oändlig nyans färgskala.
Denna naturliga färgpalett som ändrar sig under hela året med sin kombination av Kretas alla blå nyanser i sitt hav, får det nästan att se ut som en bild från Social media med ett ”foto filter” påslaget. Faktum är att i mackan ändrar sig ständigt alla färger under året.
Höstens gula och bruna toner med inslag av sparsamt blommande och gröna växter gör sig påmind om hur torrt det varit under sommaren, men har blommorna tagit över.
Och när sommaren väl landar byter Mackan kläder och blir till ett hav av oändliga gul-bruna grästuvor som likt fornminnen från en förr blommande dal mest påminner en om svunna tider. Men varje år kommer det tillbaka och så även i år.
Klimatkriser och miljötänk kan och kommer inte ändra på detta det lilla minsta.
Kreta, och speciellt denna avsides del av ön har ett eget klimat som följer andra hav och vatten, men även annan luft som kommer söder ifrån och låter Afrika dela med sig av sin hetta.
Nu såhär i slutet av Maj månad är det snart intåg av miljarder cikador som snart ska vråla i alla träd och buskar. Deras historia och unika berättelse om deras livscykel är något som är lika unikt som Kretas egna, och jag ser fram emot att få köra och glida längs olivlundarna till cikadornas sång som är en del av Kreta.
Cikadornas vrålande tillsammans med lammens hals klockor ute på bete, bildar en symfoni som gör sig påmind om Kretas närhet till det traditionella och sina band till det lokala och genuina.
Många bannar cikadornas spel och glömmer bort hur stor del av ön dessa filurer faktiskt är.
-Skadedjur? Kanske, förvisso. Men är dom lika synonyma med Lasithi och området som en avbildad delfin på en mugg från souvenirshopen är?
-Absolut!
Livslusta & Festspel i Cowboyland
Det är inte ofta jag drar på smilbanden när det kommer till stress.
Avskyr all form av stress och folk som drar stress över min vardag.
En dag var det en sån dag där ”positiv stressdag”, som det så vitsigt heter, och skulle visa sig föra med sig något kul, gott och härligt – Bildligt talat!
Nåja, Ett Svenskt par med hus i Mackan brukar ta med sig blandgodis och annat man får ner till Kreta. Väl framme brukar vi bestämma en dag då jag tittar förbi och kan passa på att hämta upp sändningen med ”tomtegodis” som jag kallar det för, helt enkelt för att det är guld värt under vintermånaden här i ensamheten när inget gott finns i skåpen att stoppa i sig.
Ibland parerar det inte alls med min vardag och jag försöker att bestämma ny dag innan dom ska bege sig till Sverige igen, och nästan i 99% av fallen skiter det sig och vi hinner inte träffas på en kaffe eller bara tjata lite ”över muren”.
Försökt att hinna med en svängom under sommarens lugna inledning, men även här har det varit fullt upp och jag har fått sjuka fram fikan allt längre fram, och i skrivande stund vet jag faktiskt inte om man är kvar eller har hunnit åka hem?
Nåja, kaffet får släta på sig lite till och vi hinner ta fika igen nästa gång – Hoppas jag?
Och lovar varje gång att titta förbi när jag ändå har vägarna förbi, som det kallas för.
Under vintern och "off season" kör jag förbi deras hus var och varannan dag för att snabbkolla så att allt står rätt till och att inga oegentligheter flyttat in eller tagit med sig saker.
Nu till essensen i smeten – När jag väl kör till jobb en dag funderar jag på hur jag ska planera in en fika när jag knappt hinner kolla posten – Visst tusan! - Posten har jag ju glömt.
Snabbare än en höna skiter svänger jag in om postkontoret i Mackan för att betala in telefonräkningen och se om det har kommit något annat? Har totalt glömt bort att kolla Posten.
Nåja, 2-3 räkningar senare och ett tunnare konto efter, är det dags att kolla om det även har kommit något paket? Postkassörskan svarar på sitt normala ointresserade service mind med att dom inte hunnit kolla än och kanske det finns i morgon i så fall?
Okej, tänker jag – kör ju hoj till jobb så var ska jag ha plats till ett paket?
Som sedvanligt så är jag svinhungrig på jobb och längtar till att få komma hem till lösgodiset. Av nån anledning tror jag att jag äter mindre godis om jag inte har med godiset till jobb?
Bestämmer mig för att ta vägen hem förbi huset och kolla om paret rest hem? - Det har dom inte och efter att vi småpratat om diverse vardagsattiraljer får jag ett ”tomtepaket”.
Snabbt som attans hem och äta middag innan det är dags att kolla igenom godispåsens innehåll.
Jag hinner knappt tugga maten innan jag måste öppna påsen och kolla – Jajamän! Påsen är fylld med allt jag tycker är gott, Sicket härligt avslut på kvällen.
Med en bra film kommer det sitta som en fläskläpp.
Den som spar han har inget kvar!?
Efter jag tryckt i mig det sista av lösgodiset och även lyckats nalla på överskottslagret jag tänkt spara, står jag där nån dag senare utan ett enda av lösgodiset kvar,
– Ännu ett fiasko Robban! Tänker jag surt när jag kastar den tomma godispåsen i slaskhinken.
Kommer på mig själv med att banna mitt förvisso vaga men påtagligt störiga lösgodisberoende när jag strax därefter i brist på sötsaker förbereder mig på att steka några fattiga riddare istället.
Morgonen efter blir det en kokkaffe med en dröm om en god dammsugare eller arraksboll till ute på verandan. Sätter mig ner i den ena av våra två regissörsstolar som är härliga att sjunka ner i på morgonen innan solen steker.
Lägger min padda på andra stolens sits inför morgonens rutinenliga runda av Tetris.
Då och då tar jag några små klunkar på mitt kaffe till ljudet av plipp-plipp från skärmen, och med jämna mellanrum tittar jag på koppen om det ligger nått gött sidan om – Men ack nej.
Idag väljer jag att ta bilen in till jobb och samtidigt passa på att storhandla efteråt.
När jag kör på nya Sitia vägen ser jag första avfarten till Mackan närmar sig, och jag tar ett snabbt beslut om att kolla posten när jag ändå har några minuter över.
Ni förstår – Jag tar tid på allt.
Jag måste vara ute på stora vägen innan 08:13 för att hinna in på kontoret innan det är dags att trycka igång bokningssystem och dra igång datorerna, samt kolla gårdagens inlämningar av fordon, tvätt schema, garagetid osv.
Jag och Gunde Svan - fick jag reda på, har samma ”åkomma”.
Inne på det lilla postkontoret i Mackan står det knökfulla gallervagnar som ser ut att vara osorterade och jag vänder om och går mot dörren i tron om att det kommer ta nån dag innan dom rett ut den sörjan av paket.
-Rob! Ditt paket ligger här, Det är ett paket till dig här!
Vad kan detta vara? undrar jag samtidigt jag tar emot en lagom stor kartong.
Jag börjar få bråttom och lägger kartongen i bagageutrymmet och fortsätter min färd in till jobb.
Under dagen glömmer jag helt bort att jag har en postleverans i bilen och det är inte förrän jag står utanför Piperakis stormarknad i Koutsouras och ska packa in i bagaget jag ser kartongen.
-Visst tusan! …. Vänta?! Kan det vara?...
Jag släpper kundvagnen och drar bilnyckeln över tejpremsan på kartongen.
Ivrig att få upp kartongen och beundra innehållet – Jag vet vid detta laget att däri ligger ett litet himmelrike och väntar på mig.
När jag viker upp kartongen är det första jag ser en massa kaffepåsar och annat gott, men jag är ute efter annat – Jag anar doften av blod! ”Delicato”-blod.
Plötsligt ser jag den, Paketen från gudarna i Valhalla,
Som hitsänd för att prova min sparsamhet och samtidigt förklara min egna delicato-girighet där jag omöjligt kan spara sötsaker.
Där, på parkeringen utanför stormarknaden, slänger jag upp förpackningen och drar ut en helt ny, färsk och gudomlig – Chokladboll med kokos från Delicato.
Jag ser blickarna från paret sidan om som packar in i deras bil, hur dom försiktigt ser på mig när jag i två bett tuggar upp chokladbollen, förmodligen fruktar dom för sina liv när dom tvingas lyssna på mina mat-grymtningar och alla ”-Mmmmmm” när jag tuggar frenetiskt.
Hemma lägger jag upp allt som världens bästa Zoki och Maria skickat från Sverige, det är allt ifrån kaffe, kryddor, delicato sortiment, soppor, såser... ja allt som funnits i deras kartonger är unika.
Nöjd över hela samlingen som ligger utspritt på köksbordet tar jag en bild för att skicka till Mia. Alltid samma vers – Jag tar en bild och två dagar senare är hälften uppätet – Varför ens visa Mia?
Nåja, bloggen brukar ju avslöja allt ändå så jag får hitta på förklaring sen till varför allt är borta inom loppet av en vecka? Berättelsen om att ett UFO landat och gått igenom kyl och skafferi funkar inte, och inte heller den om att någon dold SÄPO agent tar sig in hos oss då och då i syftet att tömma alla Delicato...
Hon bara skrattar och säger; -Jaja, Det är du som mår dåligt, inte jag och skrattar lite försynt.
Löften och Luftslott...
Som jag ofta nämner kan avstånd vara pest eller kolera beroende på vart man valt att bo.
Visst är det skönt med livet uppe i en by, långt ifrån turisternas trolleys och barn längs gatans alla affärer? Att sitta på sin balkong och stillsamt se solen försvinna bakom berget och horisonten är en underbar vy och den kan man aldrig få nog av hur många gånger man än ser på den.
Och precis så ska det vara i sitt paradis, det är ju hela poängen.
I många grupper på sociala medier är det en uppsjö med fastigheter till salu numera, och majoriteten av dom är uppe i småbyar med sina pittoreska snirkliga kullerstens stigar som ringlar sig mellan alla ytterdörrar som står tätt intill varandra, följt av en och annan takveranda som ingjuter löftet om sköna dagar i solen.
Vackra, pittoreska och helt underbara scener utspelar sig framför dig – På bild!
Sanningen kan vara en bildskön saga och jag ska försöka pränta ner vad jag menar och samtidigt försöka så en tanke till alla er som kanske inte fått information från andra hållet, så att säga?
En liten hint om vad ni bör tänka på innan ni absolut slår er till fast ro.
Ofta finns det ingen parkering i direkt anslutning till ert boende i bergsbyn, och inte sällan är det så trångt mellan husen att ni inte ens kan ställa en moped utanför ytterdörren.
Dom så bildsköna härliga och genuina snirkliga vägarna som kringlar sig upp i byn mellan husen som smala grå ormar, är förrädiska under sommaren.
Nerför går det väl an, men när ni ska bära en vatten last hem – Uppför, lär ni undra varför ni valde att bosätta er i en by utan trappor? Ni lär inte se en grek över 40 år kämpa sig fram i solen om denne inte är jagad av en flock hungriga tigrar, och definitivt aldrig bärandes på något tyngre än sin kaffe i handen.
Takverandor och Patio uppe på taket i all ära, en vacker tanke – Om man är medlem i Fantastiska 4:an och mamma och pappa är Mutanter som behärskar 2000 graders het lava.
Nej, det är sällsynt att spendera dagarna på verandan då det blir 50 grader varmt här när solen gassar. I tanken är det praktiskt, men jag lovar er att ni kan räkna dagarna på ena handen ni spenderar i solen här uppe under Kretas värmebölja.
-Skulle inte jag klara av allt detta?
Såklart du gör, men det är bara en liten fingervisning på hur det kan vara bortom dom förväntansfulla ögonen med paradis-filter man så gärna beundrar med.
Jag – som ni, har haft samma vision och följt samma dröm. Med facit i vår hand är det bortprioriterat sedan ett bra tag tillbaka och man kan lika gärna ta vinglas-selfies på en veranda i skuggan eller på fötterna i solstolen i samma skugga...
I Grekland behöver det inte vara en Mäklare som visar eller förmedlar ert objekt när ni väl hittat ert drömparadis. Det sker ofta med en Agent och denne följer endast vad som står i protokoll. En Agent är inte certifierad och har således inga skyldigheter jämtemot Mäklarhuset heller mer än de uppgifter som tilldelats agenten.
Ta alla era frågor kring ert köp nere hos mäklaren och med Mäklaren själv, inte agenten.
Ska ni vara helt på det klara så be att få tala med en Certifierad Mäklare redan vid första kontakt med agenturen, så blir det lättare att ha koll på roller. Och det blir även lättare att själv dokumentera och föra korrespondens med en och samma mäklare.
Fallgropar:
1). Avstånden
Även om det så fint presenteras att det endast är ”X kilometer till närmaste by eller strand”, ska man ha klart för sig att avstånd här lättast beräknas i tid.
Ingen kretensare går en meter mer än absolut nödvändigt! Och det här med GMT (Greek Maybe Time) är inget som är förskonat när det kommer till att förmedla avstånd.
Tar det 5 minuter så räkna med mått enligt deras GMT-klocka och lägg till ca 10-15 minuter.
Säger man 10 kilometer, så be dom ange hur lång tid det tar att ta sig dit istället.
Minns en gång ute på hoj färd när jag uppe i en by frågade om bensinmack och fick som svar:
-Om cirka 10 till 15 minuter ditåt (pekande).
Inga kilometer, inga meter..
Det är även populärt att nämna hur nära det är till alla ”Amenities”(bekvämligheter) men man förklarar inte att flertalet av dessa lokalt i byarna inte är öppna under vinterhalvåret eller ens finns kvar längre. Visar det sig att tavernan eller kaféet som låg så nära inte finns längre, är det sånt som sker och i små byar blir det så.
Som vi nämnt innan har en agent inget ansvar för den info man ger dig, det är helt upp till köparen att själv fråga och dokumentera.
Man anger gärna avstånd till t ex. Strand, Tavernor och Flygplats då detta är mest intressant för investeringssugna men inte lika för de som ska bo i byn året om. Att ta sig in till affären är viktigare än att ta sig till en badstrand. Och om inget annat lär man känna på detta under höst och vinter när närliggande by näst intill är en spökstad, och närmaste affär kan då vara en bra bit ifrån.
Om man redan känner oro inför dilemmat är det kanske så att alternativet är att välja ett boende närmare en större stad?
2). Förr eller senare kommer du behöva ett fordon
Då och då är det dags att fylla på kyl och frys, eller så måste man ha hem buteljerat vatten, och då lär det vara all idé med ett fordon.
Bil eller MC är i princip ett måste beroende på avstånd till närmaste affär eller varuhus?
Själv klarade vi oss med lokal minimarket vårt första år sen fick det bli till att investera i ett fordon då traversen med att frakta upp all skit uppför trapporna fick vara nog.
Tur nog bodde vi så pass att vi hade parkering intill huset och cirka 50 trappsteg upp till hemmet.
Under sommarens 35-40 grader var det en pärs, och att bära upp allt innebar en dusch efteråt.
Att ha möjlighet att ha vår bil så nära det bara går till ytterdörren har varit A och O.
Sen har det aldrig varit intressant att bo i byar där man måste gå gatlopp innan man närmar sig dörren. Att hitta en parkering i dessa byar är tufft och en del gångavstånd kan vara okej, men det är definitivt inte optimalt.
Ska man spendera nån vecka här och är ung i benen kan man gilla läget och så, men ska man storhandla hem minst en gång i veckan året runt blir det en jävla pärs i onödan.
Ja, det är ett sjuhelsikes jobb med att hålla i ordning trädgård när man bor en bit ifrån.
En bil underlättar om man måste rensa eller har höstrensning och inte kan elda utanför?
Dom flesta väljer att anlita någon som sköter detta och det är ju bra och förhoppningsvis ger vita arbeten åt lokalbefolkningen och inte åt svartjobbaren... ;)
Minns en gång för några år sedan när jag sa åt min väns son som skulle iväg och göra sin militärtjänstgöring om att - ”När han kommer tillbaka öppnar vi en Service & Pool tjänst som tar hand om alla skandinavers fastigheter och trädgårdar när dom inte är här och behöver någon som sköter det till dom.”
Hans pappa skrattade åt mig och sa:
-Rob, det är inte lönt då svartjobbarna har patent på detta sedan länge, inte ens jag har en chans att legalt öppna den servicen, och Jag förstod varthän han ville komma med sin ord.
Jag insåg att det är ett dött lopp redan på pappret att ens försöka sig på.
Ena dan är dessa ”svartfötter” målare, andra dan är dom murare för att sköta trädgården nästa dag – Pang Bom! Cash i näven och tack och hej!
Billigt och bra! Men omöjligt för dom unga att försöka ta sig an och försörja sig på.
Vid ålderns höst
Mmm, då var vi här – Snacket om att bli gammal.
Ska man bosätta sig på bottenplan och låta ovanplan vara? Eller ska man sälja och flytta till en markplans lägenhet utan trappor upp till ytterdörren?
Det är inget ovanlig att äldre här nere väljer att bo på nedre plan och hyra ut övre, eller så använder man helt enkelt ovanvåningen till familjen som kommer på besök med sina barn och barnbarn.
Minns att Mia berättade att hon frågat grannen som har 3 våningar hur hon ska göra ”sen”?
Grannen hade tittat på Mia förvånande och undrande,
-Hur menar du då? Frågade hon Mia.
-Ja, ”Sen” om några år, om det visar sig att du inte kan gå i trapporna?
Mia sa att grannen inte svarade utan bara stirrade på Mia som att hon inte tänkt en sekund på det.
Grannen har spiraltrappor till två av planen och har en stege upp till taket från tredje våningens altan där hon måste torka av sina enorma solpaneler minst en gång i månaden.
Själv sa jag lite friskigt till Mia när hon berättade att;
-Det spelar ingen roll, hon kommer inte bo där en sekund på ålderns höst.
Och rätt fick jag – Det är nämligen redan till salu!
”-Livet handlar inte om att vara lycklig, Utan att livet är värt att leva oavsett svårigheterna...”
Det närmar sig...
Det blir sällan några kvällspilsner med vänner nu när man börjat att arbeta igen.
Helst vill jag bara lägga mig och somna för att vakna och se fram emot att ytterligare en dag till gått och Mias hemresa närmar sig.
Kalendern börjar ebba ut sig och har allt mindre inbokat utanför arbetstid, mer än det vanliga. Allt som flyttats fram i ”Att göra” -listan börjar nu däremot fylla ut alla fälten i kalendern och jag försöker i lugn takt bocka av det som är viktigast att hinna få klart.
Har tagit ledigt ett par dagar så jag och Mia får lite tid att hämta igen oss.
Ska bli skönt att bara ta dagen som den kommer och bara göra det som faller oss i smak efter morgonen när frukosten är klar.
Det kommer bli bad och mycket mat på grillen varvat med film och relax.
Men det absolut mest önskade är att kunna prata med Mia, och hålla om henne igen.
Att få ”lukta in henne”, ungefär som vi föräldrar omedvetet gör när vi kramar våra barn.
Mia är mer än ord och röst, mer än bilder och minnen – Hon är även doft och nyans.
Det kommer bli kvällar med gott dricka efter god mat där vi analyserar livet som passerat förbi oss under tiden vi varit ifrån varandra, och väga av om varthän livet bär av till nästa gång? För hur mycket och hur många dagar vi än är ifrån varandra, är det fortfarande samma spännande kvinna som kommer hem igen med massor av nya saker att berätta, men med lika mycket i bagaget som måsta få vädras ut.
”-Snart är det min tur”, minns jag att tankarna som snabbt flög förbi berättade.
Framför mig har jag det unga paret som hyr sin första hyrbil tillsammans och är på resa för första gången som nygift par på en plats där nya förälskelser och kärlek spelar en stor roll.
Deras ansikten beskriver bildligt den förväntan och längtan om att tillsammans utforska ön och samtidigt utforska varandra. Jag förundras över deras iver och brist på att lyssna på min genomgång av försäkring och teknikaliteter som Air condition och att ge fan i att köra på icke asfalterade vägar – Nåja, Jag känner igen det, kommer jag underfund med att jag nästan mumlar fram högt.
När jag lutar mig in i bilen för att förklara instrumentpanel och 4-hjulsdrift med diffspärr, känner jag deras mixade dofter av ungdom med Lotion och Eau de Toilette som ligger vagt i luften.
”-Passande harmoni”, tänker jag. Och tycker mig ana en frisk vind av havsbris och ljusa toner av strandmys... jag minns Mias val av dofter när vi två ska ut, samtidigt som jag avslutar instruktionerna med att lyckönska paret och välkomna dom till ön som jag vet kommer skänka dom minnen för alltid.
Jag ser Jeepen försvinna i solskenet som låter palm raderna vilka kantar vägen kasta sina kantiga skuggor på bilen som försvinner ut mot nya äventyr och livsberättelser.
Tycker mig passande nog inse att den vita bilen passar deras vita klädsel med svala dofter;
– Dom prickade in alla rätt, tänker jag när jag stoppar ner kopian på avtalet i väskan.
...Snart är det min tur.
Musik i Fokus:
Sista orden för detta inlägget:
För er som gärna vill fortsätta integrera med oss, rekommenderar vi att titta in hos oss på vår ”hemma”-facebooksida, här delar vi med oss från lite av vår vardag som inte hamnar i blogg eller i text och är helt separerad från bloggen - Enkelbiljettkreta.se
Glöm inte och Gilla Enkelbiljett / Kretabloggen´s Facebooksida och/eller prenumerera på vår Youtube kanal! - Ingen registrering krävs, bara klicka på ”SUBSCRIBE / PRENUMERERA”.
Ha det gott på er!
Var rädda om er, det finns bara en av dig.
Simma lugnt där ute i livets ocean!
Kommentarer