Maj: Välkommen Sommaren 2024!
- 4 maj 2024
- 10 min läsning
Sommaren gör intåg i lilla Mackan och ny säsong startar så sakteligen, i år är det upp till fru Fortuna att skänka oss framgång och en stor portion tur när urusla 2023 säsongen är ett minne blott för majoriteten, och för en del som gick ”all in” blir säsongen avgörande.
Mia har invigt sin nya arbetsplats sedan i början av året och med facit i hand var det ett tve-eggat svärd som fått oss båda på andra tankar.
Skrivandet går bättre och har mest varit i vägen? Med nya planer kommer nya tag sägs det
På tal om skriva så är det intressanta planer i framtiden som väntar våra läsare.
”Förhoppningar som uteblev” är tyvärr i fokus, där jag hade hoppats på ett lyckligt slut, men inga tråkiga besked utan glada nyheter...
Grann-agenda som uteblev?...
Alla som känner Mia väl vet att hon oftast är bådas sunda förnufts ansikte när det kommer till mig och bemöta andra människors något ”usla” personlighet.
Och även om Mia inte direkt ger mycket för grannen så är hon ändå vänlig och positiv när dom väl ses och hälsar.
Mia har även varit inbjuden på fika nån enstaka gång hos grannen, men nån fika under förra året blev det aldrig, trots det så pratade man med varandra ett par gånger när man stöttes på nere vid grinden.
En dag i November 2023 när Mia var ute i trädgården så hörde hon grannen ropa och mötte upp henne nere vid grinden. Grannen berättade att hon kommer ha visning på sitt hus och det kan bli lite biltrafik i dagarna. Mia undrade om grannen ska sälja? Och det hade hon redan gjort.
Hon [grannen] har har några som la bud en kort tid efter annonsen kom ut, och ska komma och titta på huset - Ett par från Tyskland som äger ett slakteri och sålt av allt för att bosätta sig på Kreta. Dom ska ta över huset i April 2024 och själv skulle grannen flytta till Mexiko nu när hon sålt. Mia lyckönskade henne och berättade dom glädjande nyheterna för mig när hon kom in.
Ni kan ju själv ana vem som nästan hjulade här hemma när Mia levererade den goda nyheten, samtidigt som jag påpekade att jag inte tror ett ord på vad grannen nu har tutat i Mia. Visst är det flertalet som har hus här och har det till försäljning för idiotiska summor, samtidigt man prisar livet i dom små byarna och pressar upp huspriserna utan några som helst egna framtida pensionsplaner på ön.
Nåja, nog om detta och vidare till grannens försäljning.
Själv hade jag en aning om att grannens avsikter var att göra som så många andra som köper fastighet här, Men långt inne kände jag att grannen mest försökte köpa lite tid då hon vet att ingen i byn gillar henne och att hon förutsätter att Mia ska rusa iväg och berätta om försäljningen.
Jag sa till Mia att jag inte tror ett dugg på grannen, speciellt inte om att hon ska flytta till Mexiko när hon på Kreta och i lugnaste Kalo Nero har inbrottslarm, kamerabevakning och hund ute som larm, för en sekund skulle bosätta sig i ett av världens mest kriminella länder.
-Näää, sa jag.
-Jag tror nog att det handlar om att jag ska bli snäll. Och vi skrattade båda hjärtligt.
I skrivande stund, 6 månader senare och framme i April, har hon inte en tanke på att vare sig packa eller flytta. Det hela var helt korrekt enligt min personlighetsanalys av idioter.
Vart är alla Bina?
Rapporten om att Biodlarna i Lasithi överger området larmar illasinnat.
Efter att biodlarnas förbund sedan ett bra tag tillbaka rapporterat om dalande kvantiteter visar det sig att 2023 varit det absolut dramatiska året hittills. Och med perioder utan regn och längre perioder med torka, har odlarna helt enkelt ”tappat” sina bin enligt Grekiska Biodlarnas Riksorganisations talesperson, Hr. Kostar Krassas.
Normalt så brukar biodlare från hela ön vid årstiden samlas uppe i byn Selakano och där fortsätta med sina biodlingar samt ta del av pollinering och fortsatt utbyte av bin, men nu är det flertalet som helt enkelt kommer flytta sina biodlingar till norra delar av fastlandet (Peloponnesos).
Det kommer innebära svårigheter i att ombesörja sina kupor samt underhålla sin odling för flertalet och kommer påverka honungen på den Grekiska marknaden ett tag framöver.
Talesperson för Biodlarnas riksorganisation i Grekland, Hr. Krassas meddelar att om inte staten har en lösning vid t ex. ny torka period i år, kommer den Grekiska Honungsindustrin drabbas hårt och speciellt Kretas honungsproduktion som är en av dom finaste i världen bl.a. med sin eftertraktade timjan honung samt stora lokala blandningar som ger den unika karaktären.
”-Tuffa tider förgår, endast tuffa personer består...”
Jobbstart för 2024
Säsongens öppnande gick lugnt till och även om vi just nu är mitt uppe i påskens avslutande helg, är grannen sidan om oss är mitt uppe i en renovering där man bryter upp grunden och ska bygga om vilket gör det oumbärligt för oss att ens sitta på vårt kontor vägg-i-vägg.
Kunderna uteblir då dammoln och otroligt högt oljud omger oss hoppas jag på att deras ombyggnation går fort.
I år uteblev det nya kontoret – Igen!
Det är nu det tredje året i rad där jag inte får igenom mitt egna kontor.
Inte för att det är inaktuellt, inte alls. Det är helt enkelt väldigt svårt att få ett kontor i Mackan. Visserligen har jag fått tag på ett men det kommer ta tid att få iordning till den grad att man kan vistas där. I princip är det en betong-kub nere vid stora parkeringen som just nu förhandlas.
Om det blir ett kontor i år är redan genomklubbat och godkänt, men beror på om det antingen finns ekonomi att färdigställa eller om något nytt dyker upp?
I skrivande stund är jag själv osäker även om andra tror på ett kontor i Mackan under 2024.
Att våga se förbi stoltheten...
En av många läxor jag har fått lära mig är att stolthet är förödande när man tar till sig det som en del av personligheten. Speciellt om man mixar det med sina egna principer och således får en bild av vad man tycker och vem man själv (tror) sig vara?
Om inget annat är det väldigt tufft att spela högt med stoltheten som insats.
Jag tänker speciellt på familj och nära vänner, där man inte sällan agerar utifrån vad man tror sig andra tro du är och ska vara men själv inte har en aning kanske?
Under många år gick jag omkring i misstron om att det är enklare att ta till sig principer som ett slags taggigt skal utåt istället för att se de som är i mest behov av dig.
Det är alltid enkelt att förutspå sig själv i situationer där man antar sig vara något man inte är och att slippa ta ansvar för det du lämnat är enklare än att strunta i det närliggande.
Det har tagit många steg uppför naivitetens sluttande bergssida för att nå upp till första bergskammen där man har kunnat åtnjuta vyn över detta mastodont berg byggt av ego, nonchalans och i många avsnitt även rädsla.
Just nu påbörjar jag ytterligare en resa uppåt, där varje steg upp är nytt, positivt och inspirerande.
Där gammalt lär av nytt och där tankarna om bortkastad tid istället läggs åt sidan.
Pausar man allt för länge här uppe, riskerar man att förgås i en lavin av fallande principer där det inte utdelas några förvarningar. Man kan heller inte slå läger här, även om många försöker. När man fortsätter uppåt och då varje steg känns som en vinst är belöningen inte personlig utan helt uteslutande ägs den av andra.
Hur många kammar längs sidan man än lyckas ta sig upp till är den första alltid den svåraste.
Och man kan stå där uppe och se neråt i den dimma man lämnat bakom sig och tappa bort sig. Man träffas av insikten i att hur lätt det än må vara att kasta sig ut och falla ner tillbaka till start, är det så mycket enklare att fortsätta uppåt.
Skriveriet
Nu är vi i sluttampen av allt skrivande och nya saker ska ordnas.
Speciellt ska grafik och design få ta plats och även om inte färgbilder ska förmedlas är det ändå nervöst att vå ner allt på pränt.
Det är mycket av bloggens innehåll som fått stå som mall till en del av handlingen, och det har varit många stunder då man undrat vad tusan man har gett sig in på? För inte är det lätt att undvika skrivkramp när man bloggat om det mesta känns det som och vad kan mer inspirera läsaren kan tänkas?
Nu har allt vänts fram och tillbaka ett par gånger och stilen på allt har fått byta skepnad minst lika många gånger som jag hunnit avverka nya tesorter i affären under nätternas långa skrivpass. Det tog inte lång tid innan man insåg att försöka sig på att skriva något som ingen annan tagit upp eller nämnt innan än omöjligt. Där fokus istället måste ligga på vår resa och våra erfarenheter.
Visst är det så att många gånger försöker man se sig till att vara unik i sammanhang eller kanske även vara nytänkande? Men lika ofta inser man att varje resa i sig är unik och innehåller lika mycket kontenta som allt man präntat ner i bloggen.
Det är inte tänkt att vara en guide eller ytterligare en ”Komplett Guide till Grekland” där författaren står i fokus med tips om allt ifrån hur man äter ”rätt” till var man ska åka för att hitta den ”äkta” tzatzikin, och ska förmedla en bild av hur Grekland fungerar på rotnivå där Greken själv lever. Ni hittar nog om detta på nätet samt i social media som hanterar Grekland.
-Nix, ”-Det är du själv” som skriver fortsättningen(?) i handlingen..
-Okej, Och hur tänker du nu? Undrar du säkert?
Jo för att våra upplevelser och våra erfarenheter inte nödvändigtvis måste bli eller likna era.
Det är precis så det är när man tar ett sånt här steg, Alla beslut är individuella och styrs av den man är och hur man själv löser situationer som uppstår i vardagen.
Speciellt när man är ny i en främmande omgivning vilken man inser är helt annan än den man besökt innan som turist. Med betoningen av Turist vill jag mena de som byter ut sin vardag i Sverige mot en ny i Grekland där arbete och vardagens bestyr inte byts ut mot balkong häng och paraplydrinkar.
Ni slutar helt enkelt leva som turist när ni är här och ni måste bygga en ny vardag – Punkt!
Jodå, naturligtvis är vi alla lika välkomna ner och det finns inga restriktioner för att inte kunna vare sig leva lyckligt i Grekland som pensionär eller som ny på arbetsmarknaden här utan vår bok.
Både bloggen och boken tilltalar kanske främst er som själv funderar på hur man försörjer sig här och hur och var man börjar ta tag i allt man behöver och måste för att bygga sitt nya liv?
Att helt enkelt pröva lyckan i ett annat land, denna gång i Grekland och specifikt på Kreta.
Med detta i bagaget vill vi dela med oss av hur man tar sig in på arbetsmarknad och integrerar sig i vardagen om man så bor i en större stad eller i en liten by, oavsett turism eller ej.
...Kanske en överraskning inom kommande?
Vad kan det vara? En spännande uppdatering och ni som läser här nu kanske inser att det hela handlade om att dra igång bloggen igen och det ville vi inte ta upp på sociala medier heller. Bloggen har vi skrivit främst för att själv dokumentera den vardag vi kommit att bygga upp här nere, och jag kan tala om att bloggen är en otrolig sak att se tillbaka med.
Ofta sitter jag och Mia och sträckläser årsgamla inlägg där vi ser på våra framsteg och tillbaka på våra utmaningar vi fått ta itu med som icke turister. Där vi raklånga på golvet skrattat åt minnen vi läser igenom till stunder vi sitter tysta i tårar och ser hur mycket man ändå lämnat efter sig i gamla landet.
Så jovisst är bloggen lika intressant för oss som för er läsare och följare.
Utan den skulle vi fort tappa allt vi gör och känner inför allt vi kämpar för. Så det är lika mycket vi två som vill få upp bloggen igen som en del av er vill påskina oss om.
Det kommer bli med förändringar och Mia kommer avvakta sitt skrivande och stället ta bilder jag använder i mina inlägg. Det kommer även bli sporadiskt med inlägg och vi kommer inte följa en kalender och veckodagar för inlägg, dessa kommer helt enkelt bli när det blir. När vi drar igång bloggen igen vet vi inte, men vi kommer meddela er på vår facebook (Mia & Robbans Place), ni hittar länken till oss längst ner i detta inlägg.
30+ kvar...
-När ska Mia skriva i bloggen? Var det många som frågade ett bra tag.
Svaret då är densamma som nu – När hon har motivation och hittar inspiration.
Inte för att man inte kan skriva om sin vardag när man så vill, men nog är det annat som kommer mellan då och då och sätter liksom punkt för skrivnerven.
Jag själv kan intyga att det är mindre intressant att känna sig manad att skriva något när man inte har vare sig inspiration eller idéer nog. Och att försöka sig på att förmedla tankar när man själv är tankspridd blir liksom inget bra alls.
Nu har hon fått distans till vardagen i vårt lilla Kalo Nero samt fått massor av nya intryck av nytt arbete, nya kollegor och nya planer inför hemkomsten till Cowboyland.
Jag låter Mia själv få komma tillrätta innan jag frågar om ny text att lägga in i bloggen, eller så skriver jag själv helt enkelt om vår vardag där Mia är större delen av min oavsett.
Det ska bli skönt att få hem henne och vi två har mycket att ta igen.
Vardagen i Cowboyland?
Allt går till som vanligt och speciellt nu när jobbsäsongen startat.
Det blir långa timmar dom små fyrbenta ap-barnen går hemma och längtar efter oss, själv så saknar jag dom varje dag även om jag spenderas 24 timmar om dygnet med dom de senaste 6-7 månaderna.
Allt jag skulle hinna med innan säsongstart på jobbet har inte blivit klart och jag går fortfarande och sneglar lite svettigt på kalendern och planeringen däri.
I år lovade vi två varandra att vi ska ge mer tid åt vardagen och alla de bestyr som man klarar sig utan. Specifikt så var förra året underbart och vi la mer tid på oss två än på t ex. blogg och fixande här hemma.
Nu ska vi två se över varandra och ta dagen som den blir, passa på att unna oss det vi känner faller oss in i smak och lynne samt bara njuta av tillvaron i vårt lilla Paradis.
Inne i Mackan har turisterna börjat fylla ut vägarna och i affärerna ser man familjer med sina förväntansfulla barn och trolleys.
Tavernorna har börjat fylls ut med besökare och själv hoppas jag på att Mackans turister förhoppningsvis väljer att äta och handla ute i byn, trots fin mat på hotell och All inclusive?
-Nu Jäklar! Nu börjar Sommaren!
Musik i Fokus:
Sista orden för detta inlägget:
För er som gärna vill fortsätta integrera med oss, rekommenderar vi att titta in hos oss på vår ”hemma”-facebooksida, här delar vi med oss från lite av vår vardag som inte hamnar i blogg eller i text och är helt separerad från bloggen - Enkelbiljettkreta.se
Glöm inte och Gilla Enkelbiljett / Kretabloggen´s Facebooksida och/eller prenumerera på vår Youtube kanal! - Ingen registrering krävs, bara klicka på ”SUBSCRIBE / PRENUMERERA”.
Ha det gott på er!
Var rädda om er och anhöriga.
Det finns bara en av dig.
Simma lugnt där ute i livets ocean!
På återseende & Goa hälsningar!/Robban & Mia
Kommentarer