Mars: Har Batterierna tagit slut?
- 27 mars 2025
- 12 min läsning
Ett livstecken såhär i Mars månad, och ”bara” cirka tre månader in på det nya året och fyra månader sedan det sista inlägget i bloggen landade.
”-Så vad har hänt och vad sker”, kanske ni bloggläsare tänker?
– Har musten helt gått ur?...
Batterierna tagit slut?
Det har såklart hänt en hel del sedan sist vi hört av oss till er, inte minst har vi haft en vinter som varit både seg och väldigt lång, känns det som? Andra säger att den varit som annars, men jag gissar på att man inte har 50 meter till öppet hav och berg som inringar dig?
Med dessa förutsättningarna får sydöstra sidan av Kreta sin beskärda del av det andra tror blir en ”exotisk” höst och vinter? Men låt er inte luras – Den gör precis som den själv bäst behagar, och precis när den själv vill.
Om vi bortser från väder och vind så har det varit en härlig tid som gått sedan sista rapporten. Visserligen firade vi julafton och nyår ifrån varandra i år igen men det är inget vi tänker på idag.
Mia har även hunnit fylla år och nu vankas Påsk här nere om några veckor där fastan har tagit ut sin rätt på mig i år och jag går omkring konstant hungrig!
Nåja, det har blivit en del ”firande” och så är det ju när man endast har sig själv att tänka på.
God mat har stått högt på min lista i varje fall, och det syn också på livremmen. Mest har det blivit 'tröst' mat dom första veckorna sen gick det över till tråkiga långkok och grytor och nu är jag så sugen på ”vanlig” mat som Korv och Potatismos, Pannkakor med sylt och grädde med mer. Det gick så pass långt att jag tvingade min vän Dimi att följa med in till stan på en Pizza, så att så 'illa' är det ställt.
Snart väntar Mackan besök när Svenska vänner kommer tillbaka ner, och då brukar man ha med lite ”gott-i-gott-gott” i form av lösgodis till mig. Nu närmast så väntas det dock startskott för turist-karusellen att gå igång detta året också i byn. Jag hoppas dom kommer till huset som står mitt i en väg/bygg-arbetsplats sedan November 2024.
Mackan
Vägarbetet i Makrigialos har varit enerverande då delar av byn är avstängda periodvis.
Många som har verksamheter har inte fått komma till ordentligt förrän nu i mitten av Mars månad när man öppnat upp för trafik igen och folk ser allmänt stressade ut när man kör förbi.
En del kommer köra på som vanligt här i byn medan andra valt att antingen sadla om eller helt stänga ner inför säsongen. Många fastlänningar har fortfarande inte kommit till byn för att se över sina verksamheter vilket fått det att se ut som en spökstad under sena vintern.
"Låt mig sammanfatta läget: Allt är åt helvete, Men allt är inte helvete..."
Många hus har fortfarande sina uppfarter uppgrävda och arbetet med asfalteringen verkar fått stryka på foten ett tag till. På de få ställen man hunnit lappa ihop gatan genom byn, ser det mest ut som mörka ”ärr” löper tvärs över gatan och mycket riktigt får stötdämparna på fordonen kämpa då det numera nästan är omöjligt att njuta av att glida genom byn.
Nere vid Obelix och Kastro Taverna (innan 'svängen' ner mot Apoteket) är det livsfarligt att få möte på den smala vägen som redan innan var både hal och trång. Nu så är den dessutom full av diverse ”lagningar” där den fläckvist lagda asfalten skapar mer oreda än säkerhet.
För egen del får jag en ”klåpare”-varning på det hela, men vad vet jag?
Dom flesta har accepterat att det tagit tid och nu när alla har fullt upp inför förberedelserna inför kommande turistsäsong är det kanske lika bra? Men, Låt mig sammanfatta läget: Allt är åt helvete, Men allt är inte helvete. Så får man se på det och förhoppningsvis är det inget kommande turister kommer lägga notis om, vilket jag starkt tvivlar på.
Det är samma team som arbetat i Koutsouras under 2024 och vi ser resultatet idag – Förfärligt! Själv undrar jag om de som ska vara professionella verkligen vet vad man sysslar med? Eller så är man helt enkelt målvakter för billig arbetskraft där avsaknaden av besiktning av utförandet är vanligt. Notan ska i varje fall betalas och den får vi gissa på kommer ifrågasättas om några år då lokalbefolkningen vaknar till liv och ska ifrågasätta, då är det så dags!?
Men avlopp och vatten har numera uppdaterats så byn är glada över att man fått åtgärdat det förlegade avloppsystemet och vattenrening system som byn fått dra med sedan den grundades. Mest är man glada över att fått lugnat dom stora hotellen och verkar samtidigt helt förtränga att samtidigt ha blivit totalblåsta över att hotellen fått som man har velat – Låta Ierapetra och Mackan stå för notan!
Hört på Caféet
Utanför Ving's Ocean Beach Club, eller O.B.C. Som det kallas för, har man påbörjat nytt bygge som ska bli spännande att följa. Förr låg här en taverna med en 'Radio bilbana' för ungarna, Nu ska det bli något för turisterna såklart och vad det är avslöjar jag inte här, det får ni själv se när ni kommer.
Tavernan ”Kastro” mitt över vägen om O.B.C. Har fått nya ägare och hur menyn ser ut vet jag inte än men det pysslas ute på uteserveringen så jag tror man kommer ha något nytt och kreativt kanske?
Hotellet Artemis har renoverat hela vintern och det har varit mycket arbete med många byggare. Så den nya tavernan man öppnade för inte så länge sedan kommer få ett nytillskott kanske? Delen som fixas nu genomgår en uppgradering som andra delen fick för några år sedan.
Tyvärr så är det tråkiga nyheter att dela att både strand baren och natt haket Green Bar samt deras StreEat Food mat hak stängts för gott?
Lite fix nere i Hamnen har landat. Räcken har lagats, målats och i takt med att belysningen utökats har även detta fått genomgå en uppgradering. Det populära haket i hamnen - Olympio är fortfarande till salu till sina stammisars förtret. Övriga har fullt upp med att förbereda sig inför kommande turistsäsong.
Vardagen i Cowboyland?
Tja, vad ska man skriva här? Det mesta här hemma sedan julen är över handlar om barn, barnbarn och fixa i trädgården. Dagarna känns längre än vanligt och trots att solen skiner oftare är det fortfarande inte helt klart vilket humör moder jord har med sig dag för dag?
Det har varit en fruktansvärt trist och grå vinter, även med Kreta mått. Och trots att det var en mild November och vi fått en hel del soldagar i December var det som om någon tryckt in ”På”-knappen och det gick från 23 plusgrader till endast 5-6 plusgrader med spöregn och 90% luftfuktighet.
Under Februari har vi haft stormar som haft med sig regn och hagel som dragit över denna sidan av ön ett antal gånger, mer än vanligt känns det som. Men så är det ju varje år när 'vintern' slutligen har dragit förbi och man ska analysera årets 'vinter' vilken föga har några kvaliteter som imponerar på en skandinav.
Humlor, bin och myror har fullt upp de senaste dagarna och kämpar ettrigt med sina sysslor.
Fåglarna sjunger i olika melodier och svalorna har börjat jaga mygg och flugor som just nu även dom vekar ha vaknat till liv.
På morgonen låter det som en djungel när dom olika fåglarna som hittat hit sjunger i kapp, och deras sång och läten liksom 'flyter' fram mellan träden genom olivlundarna och är omöjliga att spåra från vilket träd dom sitter i, speciellt nu då dimman ligger tät innan solen helt orkat sig fram.
Det är en vacker och harmonisk period som just nu förvandlar denna sidan av Kreta till ett hav av lika många nya som gamla återseenden, där omställningen från vinter till sommar går lika fort som en knapptryckning.
En Patiens som lägger en Patiens
Med mig och Mia har det varit en positiv tid som gått där vi båda haft tid att se över läget här hemma och i Sverige. Mia kämpar på sin nya arbetsplats där hon stortrivs och kommer behöva stanna kvar from till Juli månad, kanske även in i Augusti?
För oss båda så kan vi nu äntligen se 'mållinjen' där framme och det gör att vi måste börja se framåt och planera inför en annan ny vardag som kommer vara lika ny som härlig.
Livet med att ”lägga en patiens som läggs av en annan patiens” är över och rodret är nu inställt på att äntligen bocka av i listor och kalendrar så vi kan njuta av att vi äntligen ser mållinjen där framme som väntar.
Det har varit mycket som varit ovisst och det har varit 2-3 år med mycket skit man kunnat vara utan, nu när man kan se på det med facit i hand. Å andra sidan har vi klarat gå genom det också, så det läggs till på karmakontot helt enkelt. Det viktigaste är att vi fått tid att lägga om fokus och ställa om inför dessa återstående två år vi har siktet inställt på.
Vi båda har hälsan och vi har båda viljan kvar, så det vore själva tusan om vi inte ska kunna varva ner och börja se i backspegeln istället för att ständigt behöva acceptera det ovissa framför oss.
Eftersom bloggande varit långt ner i ledet av prioriteringslistan, har vi lagt vår tid på att se över det som ska avslutas först. Skrivandet är fortfarande i prio och tar den tid det tar då vi båda befinner oss på två olika platser och det gör det mycket svårare att sammanställa texter.
Det har varit olika besked och med blandade känslor har vi bestämt oss för att göra en deal som innebär att vi förvisso inte kommer ta upp bloggen men att vi själv snart kan ta fram en mindre upplaga inom en snar framtid (Mer om detta i egen text undertill).
När karmakontot blir fullt
En dag när när hundarna väckt mig tidigt så släppte jag ut dom medan jag väntade på att kaffet skulle koka upp. Som vanligt rusar dom ner till grinden och ska se om några katter eller andra mörka krafter gömmer sig och måste tillrättavisas ifrån tomten omedelbart!
När dom två lurviga hoppar omkring i det höga och just nu oklippta Nilgräs(kattgräs), som vid detta laget når cirka en halv meter i höjd, ser jag att grannen kommer tillbaka från sin dagstur och verkar fortsätta mot vår grind.
När grannen ska öppna vår grind kallar jag tillbaka hundarna och dom lyder såklart direkt.
När jag släppt in dom har grannen hunnit halvvägs fram till verandan där jag nu står tyst och iakttar hennes något ångestfyllda steg som verkar vara otroligt tunga.
Jag gissar på att den sträckan hon har kvar, med mig stirrandes, är jobbiga.
Inte för att det är långt eller svårt, utan för att det ska visa sig vara med ett budskap i bagaget som kommer visa sig vara svårt att smälta för henne med stoltheten som får sig en törn.
När hon är framme så mumlar hon fram lite osäker i rösten:
”-Det kommer en lastbil och ställer sig utanför din grind för jag ska flytta, bara så du vet ifall du ska komma förbi med din bil?”.
Jag känner hur hjärnan liksom en kinapuff gått av genast vill hjula iväg och samtidigt skrika ut i glädje – Jaaaaa, Äntligen! Men jag spelar med och svarar lite kallt ”-Inga problem” samtidigt jag ler lite sådär falskt tillbaka, mest för att visa henne att jag vet nog hur jobbigt detta är för dig.
När hon inser att mitt intresse inte resulterar i några motfrågor, väljer hon att vända på klacken och gå tillbaka ner mot grinden.
Medan jag ser henne gå där kan jag inte hindra mig från att knyta mina händer och samtidigt se uppåt i skyn ”-Tack för att du lyssnat”, samtidigt som jag håller mitt lugn ifall hon vänder sig om.
Jag kan knappt bärga mig innan jag skriver ett meddelande i telefonen till Mia och berättar nyheten för henne. Kommer vara kul för henne att läsa när hon vaknat efter jobb.
Jag vet att grannen fått bita i det sura äpplet för att ta sig dom få metrarna genom vår grind.
För trots att vi två här hemma har valt att ignorera henne, har dagens meddelande inneburit att grannens karmakonto är fullt och det är helt enkelt en förlust för henne att behöva vara den som flyttar ifrån. Personligen struntar jag i om hon hyr ut eller sålt, det ska i varje fall bli underbart.
Korrektur, Omslag och Format
Det har varit en hel del turer kring skriveriet, specifikt har det varit olika synpunkter kring allt som pågår runt omkring bokplaneringen där bloggen är en av sakerna som fått läggas på is.
Främst för att själva ”konceptet” marknadsförs som ”Enkelbiljett...” och inkluderar bloggen men även för att vi två har haft andra planer för bloggen separat.
I dagsläget är det inne på 3:e editeringen där vi fått skriva om hela kapitel och efter olika synpunkter från rådgivning, har vi fått stryka på foten när det handlar om litterärt arbete och bokens kontenta inte kan klassas som en självklar pocket i kategorin – Litterär fakta.
Så, vi har fått se oss om hur vi vill projicera innehållet och inom vilka ramar vi kan skriva.
Naturligtvis är det en självklarhet för oss att boken fortfarande beskriver vårt första år från planering till själva året som gått, och det är precis därför vi fått sortera fakta från fiktion.
"...trots att han är grek och kanske inte alltid förstår vår fantasi..."
Korrekturläsning har varit en annan sjuhelsikes resa där det ständigt måste förklaras vad vi menar och precisera oss annorlunda än hur vi faktiskt upplevt det.
Vi har fått investera i en skrivare eftersom vi måste få en helhetssyn och en överskådlig inblick i vad vi faktiskt förmedlar, och helt enkelt låta någon utomstående läsa igenom och ha synpunkter.
I vårt fall har det varit en god vän som själv skriver och har sju böcker bakom sig. Hans input har varit viktig nu i slutskedet, och trots att han är grek och kanske inte alltid förstår vår fantasi och dröm, har han en hel del att hjälpa till med när det handlar om synopsis och referenser.
Men låt oss återkomma till hur själva överenskommelsen kommer bli.
Först så kommer vi själv ge ut en egen 'prov upplaga' på eget förlag, på vilken plattform vet vi inte än då vi provar två olika leverantörer för att kunna göra en utvärdering. Men det lutar åt att första utgåvan kommer finnas på någon av dom populära online e-handels butikerna inom 2025.
Eftersom boken endast tar upp själva hur vi gjorde och hur vi planerade samt vårt första år så är det redan en uppföljare i pipeline där vi skriver om 5-års strecket och resorna som tagit oss hela vägen hit, och det är en thriller kan jag lova.
Bokens omslag är inne på sin tredje om editering och verkar nu äntligen vara godkänd.
Det innebär att vår egna upplaga samt en förlagsupplaga kommer kunna ha samma omslag.
Nytta, Nöje och 'Nåja'...
Att äta är också en ny sport! Det insåg jag senast när jag klev ur duschen och speglade mig.
Herregud! Jag måste ha gått upp 10 kilo, minst!
Å andra sidan går jag små korta promenader varje dag på mellan 1,5 till 3,5 kilometer. Kanske inget maraton men det är mest för att ta mig tid att komma ut från huset och lilla Mackan samt få lite tid till att få 'rensat upp' i tankarna som greppar om en i ensamheten.
Jag köpte ett par trådlösa hörlurar som jag kopplar till luren via Bluetooth och det har varit ett välkommet bidrag att ha med mig ute, tystnaden och att behöva lyssna på mitt flåsande har varit både avtändande och säkert en hel del frustration hos de som jag gått förbi i motionsspåret.
Förvånande nog så ringde min dotter häromdagen när jag var ute och gick min runda, och jag kunde koppla upp samtalet i lurarna och dessutom prata tillbaka!
Ingen funktion jag visste men ett välkommet tillskott som är praktiskt att ha.
Nu ska jag ta ett dopp och ni får ha det så gott på er! Glöm aldrig att ni alla är Unika!
Musik i Fokus:
Sista orden för detta inlägget:
För er som gärna vill fortsätta integrera med oss, rekommenderar vi att titta in hos oss på vår ”hemma”-Facebooksida, här delar vi med oss från lite av vår vardag som inte hamnar i blogg eller i text och är helt separerad från bloggen - Enkelbiljettkreta.se
Glöm inte och Gilla Enkelbiljett / Kretabloggen´s Facebooksida och/eller prenumerera på vår Youtube kanal! - Ingen registrering krävs, bara klicka på ”SUBSCRIBE / PRENUMERERA”.
Ha det gott på er!
Simma lugnt där ute i livets ocean!
På återseende & Goa hälsningar!
/Robban & Mia
Kommentarer