December: Årets Sista Inlägg
- 31 dec. 2025
- 10 min läsning
Ytterligare ett år har gått av våra liv. Ett år som varit fyllt med tragedi, förlust och förtvivlan. Där fokus har legat på att se dagarna som ska gå och inte se dagar som komma ska.
"-Hur fyller man ett år med nytt hopp?" En fråga en del av oss ställer kanske, Och vad betyder egentligen svaret?
-Går det att planera lycka? Kan man förutbestämma glädje? Vad händer om det inte går min väg? Kanske det är lättare att se det som en Ny start på något nytt, med nya saker som väntar? Alla positiva, fyllda med glädje som stillar vår nyfikenhet och ger oss nytt mod att åter ett år framåt möta allt, Så låt oss avsluta detta skit-året och se framåt...
Livet i Cowboyland
–Vaknar med ett ryck och drar in fötterna under duntäcket.
Under dom senaste dagarna har kölden och fukten dragit in över området och nätterna är otroligt kalla nu. Kvällstemperaturer på mellan 4 till 6 grader och natt temperaturer på 3 grader låter lite, men med en 90-100% luftfuktighet är det inget kul alls.
Trots att man har en avfuktare så är det kallt ändå och har man inte alternativ värmekälla som kamin eller element så är fukten svår att bli av med. Jag mixar lite mellan varje och vädrar ut under dagen när solen än så länge är framme, för att på kvällen dra igång elementet nån timme.
Än så länge har det funkat och det är något man vänjer sig vid här.
Saker och ting börjar hamna på sin plats, och först nu kan jag känna att - skriva hjälper mig att bearbeta allt som hänt. I mitt hjärta känner jag att det inte är förrän nu jag faktiskt får den distans jag behöver för att kunna känna efter hur jag egentligen mår?
Det har varit en hektisk tid med massor av saker som stått först och högst på den dagliga lista, så att allt annat har fått bero helt enkelt. I allt detta har mitt och Mias liv fått hamna i skymundan för att ge plats åt allt det som vi alla andra måste lösa i vår vardag.
”–Så, vad händer nu?”
Ja säg det? Just nu försöker jag ta allt som det kommer.
Har bestämt mig för att lösa praktiska saker och att jobba på min situation som jag har det nu är i fokus, mest för att få tid att rätta till allt som jag lämnat och behöver idag.
Vänskap finns såklart kvar men väl saker som alla tjänster jag bett om till saker jag lämnat och nu måste reda upp så att jag kan gå vidare. Att få plats med det fysiska efter mig och Mia, men även få plats för det jag måste ha för att börja om.
Jag vill åter igen Tacka er som stöttar mig med er Gåva:
Tack för ert stora stöd:
Johan & Anneli Björling
– Tack för att ni är så underbara!
Hemma i ”Grottan”
–Ytterligare Julfirande ensam? Nåja, det var dags att se fram emot att få fira jul här i vårt nya hem. Definitivt inget julpynt och en julgran är inget som kommer in, i alla fall inte detta året.
Så vad ska man hitta på? Lidl har inte sitt utbud kvar man brukar slå till med under julveckan, så det fick bli en ny variant.
En mycket slimmad och enklare variant fick det bli. Som tur var har jag lyckats få en burk med Matjessill att överleva tiden utan kyl/frys här i det nya.
Kalle på TV fick vänta till klockan 16.00 prick! Då serverades årets ”mini-Jultallrik” här hemma. I år fick den bestå av: Ägg, Matjessill, Potatis, Småkorvar typ Prinskorv och Köttbullar – Ett sporadiskt julfirande i ett sporadiskt hem ur en sporadisk Vagabonds dagbok...
I år hittade jag ingen brunkål på Lidl, faktum är att deras 'utbud' i år varit digert och har inte haft tid (eller råd) att leta efter detta heller och fylla 'julbordet' med.
Jultallriken gled ner galant och i gott sällskap med klassikern som bara är ett måste på Julafton: Kalle och hans Vänner på TV. Jag har skapat en ”Jul-lista” på Youtube med klipp från SVT så jag har nästan hela sändningen tillgänglig. Förr (med IP-TV) var det lättare och efter sen uppesittarkväll så var det Kalle på TV 'live' när jag och Mia åt.
Jag och Vilma mös i soffan efter maten, Vilma tyckte korven och en köttbulle fick vara ”jul” nog för i år och fortsatte bädda ner sig under filten i soffan.
Själv var det live sändning via Netflix på Amerikansk Football mellan Washington och Minnesota (Vikings). Kvällen avslutades (trött) med pillande av navelludd under fyra timmar match med en skål Chokladpudding (!?) - Jodå, Ekströms dessutom!
Har väl inte varit direkt tillgänglig den senaste tiden hos familjen och det har varit glest mellan våra videosamtal, inte för att jag inte vill utan för att jag inte haft känsla av jul eller sällskap.
För mig är Julen en tid man spenderar med familjen och nu som ensam har det varit svårt att känna stämning nog för att kunna känna julglädje.
Julen är en tid jag och Mia hade som en fast ”Svensk” tradition här nere, men inbjudna vänner på Svensk julmiddag där vi hade julkänsla och verkligen längtade efter Julen. Julveckan var 'helig' så att säga och våra vänner visste om att detta var ”Vår” tid och man bokade in Jul hos oss.
I gengäld så firade vi alltid Nyår och Påsk hos vänner med familj vilket var en härlig mix av olika intryck på detta vi i Sverige kallar ”Julkänsla”.
I mitt och Vilmas nya hem så är det inte jul pyntat i år. Har inte haft lust eller saker på plats heller för den delen. Så vi har lagt fokus på att laga mat.
Under veckan fick jag hem vår 'Nya' kyl/frys, så nu har glädjen över matlagning kommit tillbaka så sakta. Och till Vilmas glädje så blir det nu lite 'smaktester' som väntar. Vår gamla kyl/frys sålde jag till ett yngre par – Sifis och Maria.
Maria och Sifis är mina kollegor på gamla jobbet och Sifis friade till henne för någon vecka sedan, så nästa år blir det stort bröllop. Jag visste att man gillade min kyl/frys som stått i garaget och har länge velat köpa det då dom flyttat till större och behöver större kyl.
Tyvärr kunde jag inte stå emot och dom fick den väldigt billigt. Hade jag inte varit arbetslös så skulle dom fått den gratis, men jag måste vara realist och den peng jag fick för kylen kommer gå åt att leva på. I gengäld så tog jag firmans gamla kombi-kyl som stått ett tag och den duger galant ett tag. Sen får vi se hur och när det blir en ny?
–Äntligen börjar det kännas som ett ”Hem” här hemma...”
”– Snabbare än en höna skiter 'skuttar' jag fram till chauffören...”
Hört på Caféet
Jag älskar överraskningar! Speciellt dom jag vet om i förväg.
Låter kanske töntigt? Men så är det i alla fall, och under veckan som gått fick jag en avisering från ELTA (posten) om att ett paket gått ut till leverans med ombud – Jag hade glömt att ett paket väntade mig, inte inte minst – Från vem?
Efter lite samtal fick jag tag på chaufförens nummer och vi bestämde tid för möte så jag kunde hämta upp mitt spännande paket. När vi väl bokat plats och tid i Mackan (Makrigialos) så passade jag på att gå in på Postkontoret där och kolla min postbox.
–Vad nu, en avi här också?
Det vankades en dubbel julklapp kanske? -Måste definitivt kolla vad detta är.
När jag fick vänta på kassörskan som vankade iväg och tog god tid på sig innan hon kom tillbaka med ett litet vadderat kuvert, ”-Hmmm, kunde man inte lagt detta i min box?” tänkte jag när jag såg det lilla hon höll i handen.
Nåja, jag öppnade kuvertet begeistrat medan jag satt i bilen och väntade på att klockan skulle bli 16:00 och budet skulle komma med mitt paket.
I det vadderade kuvertet låg min klocklänk i gummi som jag beställt i Sverige via Amazon innan jag åkte tillbaka hit, det har alltså tagit cirka 2,5 månad för det att komma hit? Snacka om ”snail-mail”.
När jag sitter i bilen och smågnäller över frakten på gummilänken kommer Budbilen förbi susande och viker av till bensinmacken över vägen;
-Nu skulle jag äntligen få se vad det är i paketet!
Snabbare än en höna skiter 'skuttar' jag fram till chauffören som knappt hinner öppna sidodörren på sin skåpbil, Och slänger upp mitt SMS i telefonen framför honom. Han ser min iver och skrattar;
–Det måste vara jävligt viktigt innehåll? Säger han samtidigt han greppar min telefon för att läsa mitt sms.
Han letar upp mitt paket under staplar av paket och lådor, och när han räcker mig paketet gör jag något konstigt ljud när jag greppar om paketet som om det var en hjälpsändning i nöd.
Har själv ingen aning om jag sa något eller bara grymtade i min iver att se innehållet.
Jag kunde inte vänta –Nu skulle paketet öppnas!
Drar med nyckelknippan över tejpen och sliter upp kartongen.
När jag öppnar den ser jag alla godheter i lådan och i samma sekund inser jag att det är min lillebror André och Tessan som skickat till mig, Snacka om att Julen är räddad!
Hemma fick jag gömma allt och försöka övertyga mig om att jag skulle 'spara till julafton', vilket aldrig har fungerat, jag visste i samma sekund hur detta skulle sluta.
Busungarna
Sitter och pillar i ordbehandlaren en kväll när telefonen ringer – Min dotter, ser jag.
När jag svarar så är det mina barnbarn i luren, Elise med sin lillasyster Lo.
Dom hade firat julafton med sin Mormor och fått massor av julklappar man ville visa mig.
Jag och storasyster Elise bestämde att vi skulle höras snart igen. Och jag lovade att vi skulle prata lite mer om hennes första fråga hon alltid ställer – När kommer du hit igen?
Varje gång hon frågar får jag en klump i mitt hjärta och vill bara svara henne att jag 'kommer i morgon!', men det går ju såklart inte. Jag saknar alla så oerhört mycket och nu i ensamheten känns avstånden mycket längre än dom varit innan, men jag vet att det är en del av processen.
Dagen efter känner jag en enorm saknad av min familj och ringer min lillebror som är hemma med sin Tessan. Dom är lediga och jag får prata med alla barnen – Amanda, Lukas och Theo.
Dom berättar om sin julafton och om alla saker man fått i julklapparna, Genast kommer saknaden tillbaka igen och jag önskar att jag kunde vara med och fira.
Nackdelen med att bo såhär visar sig bli tuffare när man bara för en kort tid sedan tog farväl. Nu känns avstånden mycket längre ifrån, och man mäter avstånd i tid vilket gör det svårare.
Lilla Pissesvinet
Vaknar en morgon och möts av Vilma som klättrat upp på mitt bröst och verkar orolig.
Jag gnuggar morgonen ur mina ögon och ser i hennes ögon att hennes vänstra öga är svullet och verkar ömt. Bokar en tid hos vår veterinär - Michalis Spyridakis, som alltid har tid för sina kunder.
In i bilen och ner till stan för att kolla ögat.
Nu är det skönt att bo 2-3 minuter utanför stan och slippa leta parkering. Nåja, vi hade en före oss och satte oss ner och väntade. Inom 2 minuter stod vi alla och pratade om allt ifrån politik, jobb och förluster. Michalis förlorade sin fru för lite över tre år sedan och det tog hårt på honom.
Det tog tid att komma tillbaka till jobb och vardag, Och vi två satt i tre timmar och pratade. Det blir så varje gång jag är där.
Det visade sig att lilla Pissesvinet behövde antibiotika och droppar, hon har inte ”hål” på hornhinnan men någonting har hänt och hennes öga är lite svullet så Michalis vill att vi kommer tillbaka efter tre dagar för en efterkontroll.
Själv är man orolig då hon börjar bli lite till åldern, speciellt för en liten hund med hennes ras (Chi Pin). Hon blir 12 år och det är tufft för henne ibland och jag glömmer bort att hon faktiskt inte är en ungdom längre. Så nu har hon all min uppmärksamhet – Min lilla favvo tjej!
Notan för allt blev €32 – 30€ för besök med kloklippning, rutinkontroll med provtagning, och €2 för hennes mediciner nere på Apoteket.
Avslutning på ett fruktansvärt 2025
Årets sista dagar kommer spenderas hemma, förmodligen bokas det en plats som alltid på nyår hos Alliotiko Taverna i Mackan för det årliga Nyårsfirandet. Jag och Mia firade alltid vår Nyårsafton här när vi kunde och fick vara tillsammans under jul och nyår.
Om det blir så mycket ”firande” kan jag inte garantera till några eventuella bordssällskap jag hamnar sidan om, men jag ska däremot njuta av en ordentlig bit grillat kött med gott i glaset.
Så har jag i alla fall målat upp ”planen” för mitt nyårs-avslut.
Årets firande kommer i alla fall 'kännas om på nytt' utan Mia, och jag vet faktiskt inte ens om jag kommer boka alls i år? I dagsläget känns allt väldigt långt borta och vissa dagar vaknar jag upp och vill bara somna om i si sådär fem år till.
Jag lovar att återkomma hur allt gått och hur det ser ut att bli inför kommande år.
Bara vi själva sätter gränser, gränser vi ibland måste riva och bygga nya. Gränser vi provar ibland, och gränser som då och då provar oss tillbaka.
-Gör vad du kan, med vad du har, där du är....
Tack till alla som skänker en gåva!
Det finns ingen liten eller stor – Alla gåvor är lika Stora!
Tänk på att märka er gåva via Swish med att skriva ”Gåva”, samt att ni gärna får ange ert namn så jag får tacka er i nästa inlägg.
'Anonymt' är såklart lika tacksamt (utan namn i meddelandet).
Avslutningsvis
Det finns bara en av dig – Ni är alla unika!
Våga älska! Våga säga det du vill, skjut inte upp det som betyder något.
Berätta om din kärlek – Varje dag! Livet är för kort för att tas förgivet,
Livet är för kort för att inte hinna uppskatta den man älskar,
Och livet gör inga repriser – Du har den tid du fått.
Simma lugnt där ute i livets ocean!
Kärleksfullt,
”Världens rikaste fattiglapp”.
Glöm inte och Gilla Enkelbiljett / Kretabloggen´s Facebooksida och/eller prenumerera på vår Youtube kanal! - Ingen registrering krävs, bara klicka på ”SUBSCRIBE / PRENUMERERA”.
Kommentarer