April: 50 Dagar Plus i Brandkaoset!?
- 9 apr. 2024
- 9 min läsning
Då är man här igen – Sista ”rycket” innan Mia landar på Heraklions flygplats.
I år har saknaden varit total, med dramatik på arbetsplatser till akut hemlängtan till krismöten i telefon där vi fått ”släcka bränder” vilka mer eller mindre bitvis eller helt suger musten ur oss.
Skrivandet på boken har fått komma i andra hand ett tag och jag känner att vi tappat en hel del i både planering och hålla tidsramar, men det får vara så helt enkelt.
Vi har fått planera om en hel del för årets kommande sommar då löften brutits och lögner uppdagats och vi två har fått nog av en del vardag som fått ta upp alldeles för mycket av vår tid. Nu ser vi två framåt med nya planer. Snart var Mia på väg hem, vad väntar nu då?...
Så var det just det här med jobbet...
Vi har väntat sedan Januari på att få hittat ett kontor i Mackan utan resultat.
Efter ett antal möten har vi beslutat att hitta ett projekt och själva bygga ett, så nu har vi lyckats med att få tag på en liten betongkub nere i hamnen.
Det kommer ta nästan hela säsongen med att få i ordning allt men det blir väl värt det så vi kan ta nästa steg i våra planeringar.
Jag kommer få pendla mellan Mackan och Ierapetra ett tag till, hur länge på denna säsongen vet jag inte men det spelar ingen roll, så länge vi får upp kontoret i år så vi inte missar våra lokala kunder.
Året har varit segt meden nergång på transfer mellan flygplatser och hotell, medan vi fått nytt avtal med lokala olivoljefabriker mellan Ierapetra och Agios Nikolaos och köra personal och arbetare.
Det blir mellan fem och sex turer varje dag med start ifrån 05.30 till sista runt 21.30.
Det är olika skift på fabrikerna och i skrivande stund vet vi inte om det blir fortsatt under sommaren. För firman skulle det innebära en täckning på ca 25% som täcks upp av tjänsten.
Jag och Mia väntar nu på att hon ska komma hem i Juni, då ska vi spendera tid med att planera inför kommande eftersäsong då jag slutar. Vi vet inte än om Mia får med jobb nästa säsong eller det blir en ny arbetsplats i år igen? Hon har sökt nytt inom helt annat yrke, vad det är berättar vi snart. Det få bli en överraskning – Om hon nu får det, vill säga? Vi är positiva till det och hoppas.
Hur får man dagarna i Cowboyland att gå?
Tja, det är bra att ha kalendern full såklart, men visst är det enklare när man är ledig innan säsongen startar och jobbet är igång. Men jag försöker hinna med att fixa inför Mia kommer hem, måla, olja in trä som stått emot solens hetta sedan förra året, skruva på fordon till att ägna mig åt trädgården.
I år blev det att olja in dörrar och fönster i huset, allt var snustorrt och jag har inte oljat in sedan 2022 sist. När getingar gnagar på virket och samlar till att bygga bon är det dags helt enkelt. Passade på att även ta fönsterna invändigt och det var nog inte gjort sedan huset byggdes, virket sög åt sig så pass att jag inte kunde se om jag oljat in eller inte en kvart efter sista penseldraget.
Utegrillen har tömts på getingbo och redskapsförvaring har rengjorts för att flyttas undan sommarens soltimmar som sliter på trä, plast och saltvatten som tär.
I år blir det mycket grillande och vi har redan bokat in vänner på besök under både Juni och i Augusti. Vi har även köpt en stekhäll vi kan ha på bord, där vi kan steka och laga mysiga rätter under solens sista timmar på verandan eller under vinterns kalla tid.
Ska bli kul att sitta kring bordet och alla kan lägga på stekhällen och själv fixa det an är sugen på, med tillbehör och såser man kan ta efter smak och tycke.
Jag har satt upp fläktar i taket på verandan som kommer fläkta gott och samtidigt hålla mygg och annat flygfän borta från våra kvällar i relaxhörnan. Finns inget skönare än att äta när det är svalt och slippa svettas i värmen, i alla fall när man ska äta.
Inomhus har vi även planerat att möblera om och det blir vardagsrummet först ut.
Det planeras nya soffor, en två- och tresitsig som kommer bli lättare att mysa i än den hörnsoffan vi har nu. Visserligen är det en superbra bäddsoffa som blir till en dubbelsäng på en minut, men vi känner oss begränsade utrymmesmässigt, men även för att kunna slänga oss i en soffa var.
Mia har planer när hon kommer hem, i år blir det Akvarium med hennes älskade fiskar.
Vad och vilka får ni se längre fram, och jag lovar att Mia kommer ordna ett otroligt konstverk med sina fiskar.
”-Livet kommer ge dig många skäl att vara arg, Man behöver bara ett för att vara tacksam...”
Storbranden i Mavros Kolimpos
En morgon planerade jag att köra in till kontoret på möte strax efter 11.00-tiden, när jag vid nerförsbacken vid Lagada på väg in mot Mackan kunde se ett stort grått moln som låg som ett täcke över Koutsouras. Det var dessutom en stormig dag med vindar mellan 50-70 km/h.
Molnet sträckte sig ner längs berget hela vägen till stora vägen, dit jag var på väg.
Jag svängde av ut mot nya vägen mellan Sitia och Ierapetra, och när jag kom i höjd med Achlia var vägen fylld med folk och bilar längs vägkanten, alla med telefonerna i högsta hugg och filmade upp mot berget. Det verkade vara en brand, kanske inget allvarligt, men vem vet?
Här med vindarna som är kraftiga och opålitliga i början av April månad, är det förrädiskt och farligt att elda sly och trädgårdsavfall. Inget ovanligt men i storm är det olämpligt.
Jag fortsatte mot Ierapetra och mitt inplanerade möte.
På vägen in mötte jag brandbil efter brand bil i motsatt körriktning på väg mot andra hållet.
-Kanske var det allvarligare än jag trodde? Tänkte jag.
När jag kom fram hade kollegorna inte kommit än och jag kollade på nyheter i telefonen – Jodå! Kaos i Mavros Kolimpos med några hus som brann, även ett par växthus hade fått stryka med.
Efter 2-3 timmars möte sa jag att jag måsta bryta och ta mig hem.
Det kan vara så att man stänger av vägen, och då det endast finns en väg hem vill jag se till att sätta fart så fort som möjligt. Väl framme innan Achlia var det tvärstopp med polisavspärrning.
-Helsike! Hur sak jag nu ta mig hem?
Tänkte på hundarna som nu var både hungriga och säkert jättenödiga?
Puttrade fram med ankan så jag kom näst längs fram i kön. Gick fram till poliskonstapeln och frågade om det var möjligt att köra till Makry-Gialos? Jag skulle ju inte upp i bergen eller stanna?
Polisen skakade på huvudet och berättade att det är Evakuering, så det lär bli omöjligt.
Och hjälpsändningar är på väg med vatten, mat och tält för dom som inte har bil att sova i.
Plan B och Snabba beslut!
Med andra ord – Det kommer ta minst hela natten innan man kan öppna igen.
Och med erfarenhet vet jag att med följande efterarbeten så lär det ta minst två dygn till innan man kan garantera att allt är släckt.
Så, det var dags att ta ett beslut! - Stå här och fastna, eller vända om?
Jag beslutar mig snabbt och vänder om och kör tillbaka till Ierapetra.
Väl inne i stan tar jag höger och fortsätter mot Pachia Ammos, Vidare mot Sitia och 90-vägen sen därifrån tillbaka ner till Mackan och av till Kalo Nero – Totalt en cirka 13 mil lång resa på hojen.
Väl uppe i bergen var det svalare och iklädd endast t-shirt kändes det att det började gå mot kväll och jag hade cirka 9 mil kvar...
Varje by låg allt högre upp och även om vyn var fantastiskt vacker så ville jag hinna hem innan solen försvann. Jag visste ju heller inte om ifall elden sprider sig till oss?
I Sitia stannade jag på Lidl och passade på att äta och införskaffa proviant inför lördagskvällen.
Bensinen började ta slut och det var dags att hitta en mack och det fanns en den sista biten vid avfarten mot byn Sklavi innan Papagiannades.
När jag rullade in på macken var det på det berömda, i princip puttrade jag in på ångorna.
Pickups kom från samma håll jag var på väg mot och jag frågade om vägen in mot Makry-Gialos var avstängd, men det var den inte och tur var det. Hela denna omvägen och stopp på mållinjen.
Nåja, sista biten gick som smort och jag var hemma i god tid innan solen var på väg ner bakom berget. Hundarna var glada och mötte upp i dörren – Det var dags att gå ut och sen få mat.
Gör mig en kaffe och sätter mig i verandastolen, jag nås av dom sista solstrålarna innan solen glider ner bakom bergskanten, när jag glor på dom två små chimpansbarnen som nu lufsar omkring och mår underbart när dom både tömt tarmen och fått fylla på den igen.
Känner mig nöjd med mitt beslut, och en tur på nästan dryga 15 minuter (blå) fick bli en 13 mil lång omväg runt Lasiti platån (röd).
Nu väntade långfilm och lördagsgodis – För både mig och hundarna.
Skriveriet
För tillfället har arbetet segat och hamnat på efterkälken – Avsevärt!
Och ingen annan än vi är frustrerade över detta men med så mycket som hänt senaste året har vi helt enkelt fått lägga fokus på annat.
Klart är att vi har cirka 75-80% klart med en hel del kringarbete om ska göras.
Det är allt ifrån copy till upphovsrätter, till rena fakta kontroller vilka i sin tur ändrats ett par gånger sedan vi började skriva.
Planen var att få klart ett första utkast till Maj-Juni i år, vilket med facit i hand kommer bli svårt, nästan omöjligt. Men visst finns det motivation till att få klart.
Om inget annat kan det bli klart under sommarens säsong mellan jobbets timmar?
Även bloggen har hägrat i distans, med frågor kring dess existens och om den kommer upp igen.
Det är inte så enkelt, inte för att vi inte vill utan för att det handlar om bokens planering.
Förlag vill inte se en blogg innan release, och sen ta nästa steg och titta på kommande planer.
I nuläget har vi bloggen läsbar för de som är medlemmar och fortfarande använder vår app.
För er som gärna vill följa oss under tiden eller vet någon som vill följa den off-line kan gärna meddela oss på vår Mia & Robbans Place -facebook, så skickar vi länken.
50+ kvar...
Vi har i dagarna spräckt 50-dagar spärren och jag kan se på kalendern att det närmar sig.
Det är mycket att hinna med innan jag får se Mia på flygplatsen, blek och tunn som en spaghetti.
Det ska bli skönt att få ha henne hemma igen, extra mycket saknad i år faktiskt.
Bara glädjen över att få äta Mias underbara matlagning igen är nästan som att veta om att jag snart kommer vinna på lotto.
Dagarna spenderar jag antingen i bland grytorna och lagar mat, helst långkok men även enkla och snabba rätter. I år har jag försökt variera kötträtterna lite mer och även varvat med färsk Lamm och till exempel färsk Höna.
Kyckling i all ära, men höna har fylligare smak och man behöver inte alls ha den i gryta, steka på svag värme i längre stektid är underverk..
Även om man pratar varje dag, eller när man orkar, är det svårt att inte låta saknaden ta över.
Ofta blir det att man sitter tyst och bara lyssnar på varandras andetag till att prata om allt mellan himmel och jord. Det blir liksom extrema kontraster mellan tvärkasten.
Dåliga dagar har vi båda och det är tuffa timmar i telefon där man måste få ventilera av sig.
Men minst lika många timmar då man saknar varandra i tystnad, i hemlighet nästan?
Man berättar vad som är lämpligast för dagen och man får lyssna vissa dagar och prata mer andra. Men så är det och det är en del av att leva som vi gör.
Det är inget som inte går att leva med en tid som vi gör idag, för målet kommer allt närmare för varje dag som går.
Musik i Fokus:
Sista orden för detta inlägget:
För er som gärna vill fortsätta integrera med oss, rekommenderar vi att titta in hos oss på vår ”hemma”-facebooksida, här delar vi med oss från lite av vår vardag som inte hamnar i blogg eller i text och är helt separerad från bloggen - Enkelbiljettkreta.se
Glöm inte och Gilla Enkelbiljett / Kretabloggen´s Facebooksida och/eller prenumerera på vår Youtube kanal! - Ingen registrering krävs, bara klicka på ”SUBSCRIBE / PRENUMERERA”.
Ha det gott på er!
Var rädda om er och anhöriga.
Det finns bara en av dig.
Simma lugnt där ute i livets ocean!
På återseende & Goa hälsningar!/Robban & Mia
Kommentarer