Oktober: ”Vändpunkt” – Del 2 av 2.
”Det närmar sig med stora steg mot dagen vilken sist var ofrivillig och dyster, Inte som nu – Fylld med glädje, spänning och mycket nytt att dela med mig av till er alla läsare! Jag har pladdrat en massa om ”förändringar” och dylikt, där jag mest undvikit att skriva rätt ut vad som väntade för mig och för Bloggen! Men det är mer än så, allt fick ytterligare en oväntad vändpunkt skulle det visa sig mitt i all lyckorus! Låt oss ta det från början...”

Dagbok, Oktober - sid. 12
-Oj! Vet knappt vart jag ska börja i denna text?
Det blir ett udda inlägg där jag ska försöka fortsätta med att berätta om vad förra inlägget skulle avslöja? Där saker stod på tur för mig och Vilma – Bra saker! Vi två skulle få ett slags säsongavslut och ni en förklaring i den sista delen, del 2... Nu blev det inte riktigt så.
Jag och bloggen har fått andra saker att prioritera den senaste tiden, Nya saker. Där allt har ställts om för att låta mig få en chans att fundera på det här med var jag och bloggen är på väg?
Ja, jag vet att jag ännu en gång är kryptisk och låter er få gissa och kanske även läsa mellan raderna? Men jag ska försöka och ge er hela situationen, och jag vet att detta blir ett inlägg där fokus ligger på mig, Vilma och Bloggen – Inte Makrigialos. Men jag ber redan nu om ert tålamod och er tid, allt för att ni ska läsa mina rader.
Låt oss ta det från början,
”Återvändspunkt”
Bloggens vara eller inte vara har varit på tapeten en tid tillbaka, och jag vet att ni vid detta laget förstår att jag har haft annat i tankarna vilket definitivt inte har varit svårt att luska ut i mitt förra inlägg? Det hela har varit mycket svårt att försöka få ner i text då jag själv avvaktat saker som stått på tur för att ge mig svar, Svar som jag och min familj har väntat på och sett fram emot.
Rent allmänt handlar det om att jag inte kommer att kunna åka till Sverige som har varit planerat.
Det har varit snabba ombyten där vardagen smält samman med mitt personliga privatliv, och bloggen har fått stå sidan om och har fått vänta. Jag har alltså inte skrivit en enda rad sedan September månad!
Ni har varit tålmodiga och visar klart att ni tänker på mig och Vilma, där era ord fått mig att stundvis försöka hitta motivation för att plottra ner några rader text i ordbehandlaren, -men icke!
Inläggen har allt sällsynta och blivit allt mer sporadiska i sin karaktär och det är precis det som är på tapeten.
Med facit i hand så skulle jag ha väntat med att skriva om min resa. Men så blev det.
Jag har ställt in mig på att ta Sverigeresan nästa säsong, I nuläget har jag viktigare saker att se till där både jag och bloggen kommer få ställa om en hel del.
Nu inom det närmaste, väntar faktiskt först att bena av allt som har fått vänta på sig, för att börja skriva igen – i Blogg och på Romanen. Men allt enligt tidsschema där jag hittar utrymme för båda.
”Att Emigrera”
I skrivande stund är jag i gång med att få klart bloggens kommande inlägg (Jepp! hör och häpna!),
–Ett nytt inlägg vilken jag har haft på gång ett tag. Ett inlägg som handlar om livet som Utvandrad, med familj och vänner kvar i Sverige. Där jag tar upp det här med att hitta sätt som gör att man klarar av saknaden efter sina familjemedlemmar. Men det handlar även om hur man väljer att fortsätta trots att man stundvis kanske inte själv har svar på alla frågor som kommer upp i vardagen, där frågor som:
-Hur klarar man av att inte vara nära sina barn och barnbarn”, ofta hamnar i tankarna.
Där frågor som handlar om vardagen utanför bloggen oftast har fått stå sidan om och hamna i skymundan för att ge plats i hjärtat åt att få leva i sitt paradis.

Jag säger inte att det är svårt att skriva om Kreta eller Makrigialos, inte alls. Men det det är liksom oftast en vågskål över vad jag kan ta med från det privata livet och ur en vardag vilken ni - ”läsaren” inte ser eller vet någonting om?
En vardag som ofta ställer mig mot väggen och tvingar mig till att förstå min egna situation och mina möjligheter.

Det har stundom varit en dyster period under den sista halvan av 2026, där jag mestadels har fått ta genvägar vilka har fått mig att både tänka om och ta nya beslut. Och jag har försökt behålla tanken om att jag ska fortsätta det liv som en gång varit.
Där vardag smält samman med både bloggen och det vardagliga som hamnat i fokus – Saker som jag i dagsläget inte kan känna är relevant eller ens speglar den verklighet jag lever i nu.
Att överleva är inget som stimulerar heller, och den vardagskamp jag fått anpassa mig till här idag är ingen jag önskar någon annan,
–Ja! Jag vet hur ni tänker:
”-Lyckosten lever sin dröm i ett paradis!”, vad har han att gnälla om?
Och visst har ni kanske rätt? Men det är en dröm jag levt i med någon annan, inte ensam.
Så vad är det jag pladdrar om?
Vad är det jag vill ha sagt?
”Förändringar – Del 2.”
Allt funkade i en tid fram till jag insåg att detta var svårt:
–Blogg, Vardag, och inte minst – Där det svåra handlade om att jag kunde inte längre hålla uppe det som började tyna bort – Mitt och Mias liv här.
Allt vi två skrev utifrån – Vår syn på allt som hände runt omkring, våra gemensamma upplevelser och inte minst våra gemensamma berättelser, finns inte kvar längre hur ofta och hur mycket jag än önskar det.
Och hur mycket jag än försökt hitta tillbaka och försöka på något sätt ”återskapa” den vardagen och det livet vi två levde här så kommer jag inte i närheten, Där allt idag i princip kretsar kring min ”nya” vardag i en ny stad, med nya människor, som har väldigt lite med Makrigialos att göra.
Hur jag än försökt styra in den i bloggen så har det inte fungerat alls. Och inläggen är stundtals dova och ofta fyllda av saker som är av en mer privat karaktär än om Kreta och Makrigialos.
Saker jag alltid har försökt undvika här i bloggen.
Varför nu?
Ni som har läst mitt inlägg: ”Reflektioner i Paradis” som jag uppdaterade den 7 September, kunde ta del av själva kärnan i vad saken handlar om, och vad som står på tur för mig och Blogg.
Det är som sagt ingen ny sak, och definitivt inget som är unikt för denna bloggen, eller för mig heller för den delen.
Även när jag och Mia skrev för fullt i vår blogg så insåg vi att det var dags att tänka om och försöka hitta mer tid. Där vi skulle lägga mer fokus på den vardag som bäst beskrev Makrigialos och allt som vi två hade framför oss.
Detta har fungerat då jag och Mia hade bloggen som en kul grej, där vi mest skrev för att dela med oss av vår vardag. Och vi kunde skapa egen tid åt att skriva om allt vi ville ni skulle få se och vara med på i vår vardag som alltid kantades av nya och spännande saker.
Vår tid var liksom er tid, där vi alla delade på upplevelserna som ramade in livet här nere.
Tid som aldrig hann ikapp oss. Men gav oss enormt mycket att skriva om.
Här har jag fastnat i en loop där jag haft svårt att ta mig ur, Där jag aldrig hunnit ikapp tiden..
Bloggen blev populär och det innebar mer skrivande som i sin tur skapat förväntningar vilket blir helt normalt när man får följare.
Idag innebär det att den ena stödjer den andra och på så sätt måste ha ett jämt flöde för att jag ska hinna och uppdatera med nya inlägg.
Naturligtvis innebär det att inläggen måste ha innehåll som ni vill läsa om, och dessa hittar jag om jag kan ta mig tid att integrera i den vardag jag faktiskt ska skriva om, vilket är svårt som det är nu.
Tack för ert enorma stöd:
Johan & Anneli Björling
Tack för att ni finns – Ni är Bäst!
Saknar er två..
Kan vi fortsätt följa dig, Vilma och 'En Enkelbiljett till Kreta'?
Ja! Absolut! Det kommer vara fullt möjligt att följa oss trots att mina inlägg på bloggens hemsida inte kommer lika ofta. Även om mycket ändras så kommer inget ändras ur bloggens synpunkt, mer än att det inte finns datum eller ett ramverk för när nästa inlägg landar.
–Ja! jag vet att det inte är vad ni läsare vill höra och tycker är bra?
Men bloggen kommer finnas kvar och uppdateras med nya inlägg när det finns underlag till det.

”Att dela med mig av mitt nya Kreta...”
Min vardag här fortsätter som vanligt, och inget i bloggen kommer att ändras.
”Dagboken” kommer fortsätta att dela med sig av hur livet är här nere för en utvandrad svensk, fast inte som Enkelbiljett till Kreta, utan som en personlig blogg om livet här, rent allmänt kring Min & Vilmas fortsatta resa här nere.
Naturligtvis kommer det betyda en viss skillnad framöver mot bloggens gamla innehåll, och det kommer vara en del om det nya liv som jag lever i nu idag. Och även om det är samma by, samma folk och samma vardag, så kommer det vara helt nytt för mig.
För visst är det så att även jag som person måste se framåt, och greppa tag om det livet har att erbjuda – när det erbjuds. Men det kräver äkthet utan filter, och ärlighet utan agenda, och inte minst måste det vara Verklighetsbaserat för att trovärdigt nå ut till er!
”Det vore idioti att kasta bort allt jag har lagt på bloggen, all tid och all kontakt med er läsare vilka ständigt bidragit oss med er motivation och saker att skriva om...”
”Beskriva atmosfär, spänning och förmedla nyheter..”
Att trollbinda en publik är inget svårt, bara att 'ge läsarna vad dom vill ha'. Att ge läsarna en sann bild kräver mer än en livlig fantasi än att kunna ”googla” eller använda Chat GPT.
Att skriva om en plats där en vardag existerar och samtidigt lockar, är svårare än vad många tror. För att det ska fungera i text måste det ha någon vikt i det, något konkret som även berättar något.
Mina nyheter kommer från Kosti Bagare, Babis ”den pitt-ögda”, Stavros ”Stoxos”, Stelio ”Asprokolos” och andra lokala profiler i byn nere på Caféet som har mer koll på områdets viktiga saker än en journalist från Heraklion eller en Social Media journalist, vilka har noll anknytning till byn eller människorna som lever här. Där deras försök att integrera med det som egentligen är Kreta i själva verket blir till en berättelse om deras egna uppfattning och tolkning.
Här har jag mina ”rötter” för bloggens röda tråd vilken jag kommer fortsätta med i ny tappning.
Själva ”Hört på Caféet” är inget spex för bloggen bara, utan är faktiskt en riktig del av byn där allt ni får se, höra och läsa om är äkta, och skapar den aura kring Makrigialos som gör byn så speciell.
För, jag har sagt det förut och säger det igen – Mackan är mer än Grekisk sallad, Drinkar och Solparasoller, Den är en del av människors liv och vardag – På riktigt! Där allt betyder något, där ert besök spelar roll och färgar av sig lika mycket som Kostas charm nere på tavernan eller den Vackra blå färgen på havet utanför.

Hört på Caféet
”Skyfall och bortblåsta vägar..”
Första helgen i Oktober bjöd på ett oväder utan dess like, där vägar regnade bort och orsakade strömavbrott i flera dygn i rad. På vägen mellan Ferma och Agia Fotia spolades cirka 20% bort i vattenmassorna där även nergrävda kablar låg öppet och exponerades för vatten.
Arbetet med att försöka laga gick sakta då det regnade konstant under en veckas tid med kraftiga kastvindar.


Delar av området mellan Ierapetra och Makrigialos stängdes av under 3 dagar då man helt enkelt inte hann med röjningsarbetet. Själv var jag utan el under två perioder på 48 timmar och utan internet från Söndag natt till Onsdag sen kväll då 5G-master hade fått bytas ut i samband med ovädret. Mellan Achlia och Makrigialos var det ingen internet alls då telefonkablar hade slitits av och följt med ut i vattnet med några stackars Pickups som nu tre dagar efter, fortfarande stod i vattnet där endast taket stack upp över ytan.


”–Robban, hur i helvete ska du få ihop detta hade du tänkt?”
Mitt under rådande katastrof, väntade jag besök på ett från Sverige!
På Kastrup förmedlade jag om förloppet här nere, där kaos och trafik om vartannat skapade nyheter på TV och i radio. Om vägar som spolats bort till strömavbrott där telefoni helt la av och fick mig att känna av isoleringen som påminde om Pandemin.
När jag sitter i minibussen på väg att hämta kunder på hotellet South Coast i Koutsouras som har beställt transfer till Heraklion flygplats, så stannar allt av i byn Ferma.
Vägen har spolats bort och vi är redan 40 minuter sena till hotellet där kunderna febrilt sms:ar oss.
I tanken har jag just nu bara – Hur ska jag hinna och hämta på flygplatsen ikväll? Allt kommer säkert att vara avstängt och jag kommer inte kunna hämta.
Efter att ha fått hämtat kunderna i Koutsouras och turen mellan Makrigialos och Achlia som nu tog ca 1 timme på bräcklig väg där vattenmassor täckte asfalten, var vi framme ute på stora vägen mot Ierapetra. Till vår förvåning kunde man inte se ett spår av översvämning eller kaos?
Här såg allt ut som vanligt och vi kunde köra ikapp förlorad tid hela vägen in till flygplatsen där kunderna var i tid till incheckningen.
Allt var frid och fröjd, vi kunde köra tillbaka och jag kunde andas ut och hämta väntat besök i lugn och ro under natten.
”-Så.. vad ska du göra nu Robban?”
Tja, jag kommer lägga mycket tid på att få klart min kommande bok.
Det planerades att jag skulle få omge mig med människor som jag inte sett på decennier och möta nya är enormt motiverande och spännande. Något som har varit i planerna sedan strax efter årsskiftet och det är något jag både behövt och sett fram emot.
Kära återseenden väntade och mycket tid att ta igen stod på schemat.
Se mina barn, barnbarn. Alla mina tre bröder och deras familjer.
Att få se mitt MFF spela på hemmaplan från ”Himmastå” eller Norra Läktaren, vore som att få en uppenbarelse, och jag har längtat tillbaka i snart 10 år.
Gå och se på den nya filmen om Kal P Dal på Spegeln i mitt Malmö.
Att få gå omkring i mitt Malmö igen och se hur staden växt, förändrats och föråldrats..
Tyvärr kommer det inte att hända!... inte i år i varje fall.
Saker tog en annan sväng och jag får helt enkelt hänga med och låta livet styra till den destination som är menad för mig och Vilma och Kreta vill inte släppa taget om mig, och på ett sätt är det skönt. Jag kommer samla mer energi inför kommande nya utmaningar som jag så gärna delar med er alla!
–Ses vi inte så hörs vi!
Själv väntar ett hjärtligt besök som jag har sett fram emot länge, en själavän som ska ta sig ner och tillsammans med mig kommer försöka reda ut alla begrepp som står i planeringen – För blogg och för mitt privatliv.
Som kommer hjälpa mig med min kärleksroman som äntligen kommer att får ett avslut så jag kan ha release på den inför nästa år. Där jag kommer ha tid att ta in det jag missar under sommarens halva år som susar förbi utan att jag kan se vad den haft med sig.



Och Nej! Jag, Vilma eller Bloggen försvinner inte!Jag samlar fortfarande info inför nästa inlägg, och jag lovar att inte vara så dryg och låta er vänta allt för länge till nästa uppdatering. Inom det närmsta väntar att skriva på min kommande bok, att vara social, träffa vänner och inte minst - se till att hitta vardagens lugn som väntar på mig där ute...
-På Återseende inom kort!
Sponsra mig, Vilma & livet på Kreta!
Att driva en blogg, skriva och skapa innehåll tar både tid och engagemang.
Och även om jag arbetar under sommaren är det långt ifrån gratis att leva och få vardagen att gå ihop här på Kreta.
Därför vill jag återigen fråga er som följer mig och uppskattar det jag delar:
Vill du stötta mig och bloggen?
Ett litet bidrag – eller ett större – betyder mycket.
Alla gåvor är lika uppskattade och hjälper mig att fortsätta skriva, fotografera, berätta och dela med mig av livet på Kreta tillsammans med Vilma. ☀️🐾
Ett annat väldigt fint sätt att stötta mig är att köpa min bok!
Min bok En Enkel Biljett till Kreta handlar om steget från Sverige till ett nytt liv på den grekiska ön – om drömmar, vardag, utmaningar och livet som svensk utvandrare i Grekland.

Vill du köpa boken och samtidigt stötta mitt skrivande?
Du hittar den här:
Tack till alla er som följer, läser, delar, köper boken eller på annat sätt stöttar mig. ❤️
Det är tack vare er jag kan fortsätta göra det jag tycker allra mest om – skriva och berätta om livet på Kreta.
Avslutningsvis
Det finns bara en av dig – Ni är alla unika!Våga älska! Våga säga det du vill, skjut inte upp det som betyder något.Berätta om din kärlek – Varje dag! Livet är för kort för att tas för givet,Livet är för kort för att inte hinna uppskatta den man älskar,Och livet gör inga repriser – Du har den tid du fått.Simma lugnt där ute i livets ocean!
Ta vara på er där ute,
Vart ni än befinner er..
/ Kärleksfullt,
”Världens rikaste fattiglapp”.
Glöm inte och Gilla Enkelbiljett / Kretabloggen´s Facebooksida och/eller prenumerera på vår Youtube kanal! - Ingen registrering krävs, bara klicka på ”SUBSCRIBE / PRENUMERERA”.





Kommentarer