Så var det dags igen att spegla livet från denna ”Solsidan” igen. Och hur promotar jag Makrigialos bästa sidor i Juni, om det inte får börja med väder och sol? För livet här på Kreta är precis just det – Sol, Väder och Mat. Och lägg därtill en lycka av att få vakna upp varje dag med allt detta 'Lugn', En slags mental träning och Yoga i all ära, men vad vore dagen om inte det vore för rutiner? Skiljer det sig i våra Svenska mot Grekiska rutiner?... Ur dagboken, Juni 2026: Ruti

Det blev ett dygn med Moder naturs vrede, där sängen gungade som om en fet Pavarotti traskade över en vattensängs-madrass. Jordbävningen var envis och ville inte ge med sig vilket fick mamma att stressa upp sig, så pass att hon fick ett njurstensanfall – Nu, mitt under skalv och tumult fick jag springa mellan dom vita betongkuberna och knacka på hos någon som hade bil. Efter ett par hus öppnade byns ”sierska” Roza, ”-Visa mig var mamma är”... Ett dygn med Moder naturs vrede..

Yiayias ord ekar mellan dom vita husväggarna i byn, där snirkliga gångar i skiffersten med vitmålade konturer runt stenarna som ringlar likt en dresserad Orm genom dom trånga gränderna på väg ner mot oss barn. Solen står högt på himlen och det är varmt, mycket varmt. Minnen regnar som spö i backen just nu, och jag frågar mig om innehållet i bloggen verkligen fått handla om Mig eller om Makrigialos? Vad idag är skillnaden Robban?... Det är få minnen som stannar kvar som dom i

Det börjar närma sig jobbdags och jag försöker ta tillvara på dagarna vilka jag spenderar sparsamt med att gå långa turer i byarna. Här försöker jag ta in alla dofter i naturen som just nu står i blom. Lassithi lever upp nu och allt är så vackert, inte brunbränt där värmen decimerat möjligheterna till liv. Folket börjar leva upp, pysslar och står i inför kommande säsong... Livet i Cowboyland Morgonen är fortfarande lite kylig i vinden. Det nylagade kaffet i koppen ryker förvi

Ytterligare ett år har gått av våra liv. Ett år som varit fyllt med tragedi, förlust och förtvivlan. Där fokus har legat på att se dagarna som ska gå och inte se dagar som komma ska. "-Hur fyller man ett år med nytt hopp?" En fråga en del av oss ställer kanske, Och vad betyder egentligen svaret? -Går det att planera lycka? Kan man förutbestämma glädje? Vad händer om det inte går min väg? Kanske det är lättare att se det som en Ny start på något nytt, med nya saker som väntar?

Första veckan in i December och firandet av första Advent hunnit passera i kalendern så passar vi på med en liten blänkare såhär den...