Juli: ”Svettkotlett”?
En hetta drar igenom denna ö mitt ute i Europas sista anhalt. Här svalkar vi oss med hoppet om att säsongen gynnas av värmen, där Hotellen står med sina balkongdörrar på vid gavel och byggnaderna står i rad längs kusten och ser ut som tandlösa vita döskallar som ler mot solen. Badhanddukarna, eller ”Turistflaggor” som vi på jobbet kallar dom, hänger överallt i alla färger och talar för att detta blir en typisk sommar ånyo här hos min älskade ”Svettkotlett” – Kreta...
Dagbok, Juli - sid. 3
”Svettkotlett..”
Det går en värmebölja just nu här i området, och även om det blir så varje år så vänjer man sig sällan då det är som ett 'knapptryck' varje gång.
Från lite över 30 grader så – Swooosh! 40 grader inom loppet av några timmar.
Somnade med stängt fönster eftersom små ”svidknott”, minimala små blodsugande kräk (Ceratopogonidae) lätt kommer igenom myggnätet då dom är små nu i början.
Nästa ”Batch” svidknott är konstigt nog alltid större och kommer inte igenom, något för vetskapen att gräva i kanske?
Har legat och kliat mig halva natten på alla bett verkar det, små röda bett som visar på att dom kräken är här nu och vill bråka;
”–Dags och handla ohälsosam insektsspray Robban..”.
När jag kliat färdigt så känns det som att jag precis stigit ur duschen – Allt vad dyngsurt i sängen!
Ska jag upp och byta och lägga mig igen? Eller ta det senare?
Hinner inte fundera klart innan Pissesvinet (Vilma) hoppar upp och tycker det är utmärkt att jag vaknat och ska ge henne mat.
Det är ljust ute men klockan visar på 05:50, så det är inte dags än, men jag kan inte somna om nu. Stiger upp och känner mig som en 'Svettkotlett'.
-Öppnar upp överallt, även ytterdörren.
Vinden fläktar gott igenom dom öppna fönsterna och en sval, nästan kall vind, letar sig in i köket där kaffet är på väg ner, och lilla Pissesvinet sitter i Givakt framför sin matskål.
Vilma ligger på golvet under natten vid ytterdörren då det blir ett litet 'drag' från glipan undertill.
Hon gillar inte att ligga med AC på under natten, och jag har försökt att ha en golvfläkt till henne, men även den tycker hon drar för mycket.
Stackaren har dessutom svart päls, så att gå ute i solen är en pina för henne. Men hon älskar värmen och sitter i solen så länge att jag inte kan klappa henne för hon är så varm att jag nästan bränner mig på henne.
Bliiipp!
Vi sätter oss på verandan och låter det gryniga morgonskimret som så sakta stiger upp över havets horisont där ute agera ljus så vi ser något.
Helgens starka vindar har fått allt här ute att vara täckt av ett rött damm som letar sig in överallt och det mesta har detta på sig här ute.
Torkar av allt och sätter mig med kaffet som nu har svalnat tillräckligt.
Nattens alla notiser hade samlat sig på displayen i telefonen och vek ut sig över skärmen som ett diagonalt dragspel så fort jag öppnat luren.
Ett gott och ont, detta här med att vara tillgänglig hela tiden. Jag har lagt av mig klockan under dagarna och har den endast när jag är ledig och kör hoj, mest för att se om jag missar samtal? Allt annat får vänta tills jag har tid.
Hela 34 notiser...
Jag börjar snabbt 'svepa' bort aviseringarna och tar en sipp på kaffet.
Inser att klockan kommer ha lika många notiser som ska tas bort, går förvisso fortare.
Det prasslar i olivträdet sidan om mig och den lilla kattungen ”Strecket” hoppar upp på stolen sidan om och verkar vilja ha mat.
–Dags för Mat-tanten att börja sitt skift, verkar man tro?
Ni får vänta lite till, vill njuta av kaffet och ni dör inte av att ni får vänta en timme till.
–Vänta lite nu! En Påminnelse jag själv lagt in..
Det är Skånes ”Nationaldag” idag, Eller.. Skånska flaggans dag, rättare sagt.
Men den är för oss många Skåningar den dag vi firar vår egna dag i kalendern, förvisso i det tysta men med stolthet.
För er som undrar så är jag faktiskt Malmöit, och trots att jag bott i Göteborg i över 20 år så har jag aldrig tappat min Malmö-dialekt. Ni som har träffat mig reagerar alltid först, men snart kommer ni över Skånska språkbarriären där jag mest låter som en kvarvarande stofil från Kal P Dal -eran.
Trots alla år uppe i Götet så smetade Göteborsdialekten aldrig av sig riktigt, vilket jag kompenserade med att faktiskt skoja med Mia och prata som henne – Klassisk slang Göteborgska.
Under alla mina år där uppe insåg jag naturligtvis mycket med tiden, speciellt att vi Skåningar och Göteborgare har någon slags outtalad ”harmoni” mellan varandra, vi är lika fast olika, och vi ser ingen skillnad trots dialekterna.
Kan inte komma på en enda gång där en Göteborgare överhuvudtaget kommenterat min skånska dialekt eller yppat ett negativt ord om oss Skåningar.
Vi båda delar mycket som folk, tycker lika om saker och vi älskar vårt ursprung.
Men vi är också bland dom mer ”öppna” folken i landet, där vi först ser att gemenskap och humor är något som enar, och den ”redige” sköter sig själv. Och att påpeka olikheter skapar gränser.
En filosofi vi delar som dom två bäst framgångsrika fabriksarbetarstäder vi var.
”-Lika barn, leka bäst...”
Dags för ett bryt..
Nåja,
Dagen firades med att ”fira”, ett uttryck som betyder att jag Tar ledigt från jobb, med andra ord – 'Skolkar', vilket jag ringde in från kontoret strax efter lunchtid.
Nu väntade en dag på stranden och att lapa solbad.
Sagt och gjort – Hem och packa boxen på hojen med vatten och käk, och iväg till Makrigialos för sol och bad.
Idag var stränderna fulla av människor, alla trotsade dagens temperatur på 38 grader och låg i vattnet och guppade. Doften av sololja och parfymerad solfaktor låg i luften som mat-os.
Körde förbi strandpromenaden och insåg att det enda stället där det kan finnas en ledig solstol är hos Revans bar.
Väl framme så ställde jag hojen utanför, Naturligtvis felparkerad, och snabbare än en höna skiter slängde jag mig ner i en ledig solstol och kallade in en iskall öl.
Eftersom jag är 'stammis' så bjöd man på ölen idag och som lagen säger så tackar man aldrig nej.
Sidan om mig i solstolen låg en ung tjej kring 25-årsåldern i skuggan med sin telefon, hon hade en strandväska med sig från en affär i Oslo, Norge. Så jag gissar på att hon jobbar på nån av Ving's hotell här i Mackan?
Tummarna gick så fort att jag knappt trodde hon skrev, men uppenbart så hade hon så pass viktigt att skriva om att efter en timme hade hon inte lagt ner telefonen för en sekund, och tummarna måste för tusan ha invärtes blödningar?
Konstig generation? Mina barn är födda strax innan Millennieskiftet och dom var likadana – telefonen är A och O, och det Sociala finns i den – Inte här ute i Matrix, det riktiga.
Det är inte bara denna unga tjejen, utan jag ser det dagligen, bland alla åldrar, alla nationaliteter.
Jag menar, en Ledig dag så kan man inte få loss blicken och för en sekund rikta blicken mot havet och insupa allt Kreta levererar varje dag – Helt gratis, helt utan krav tillbaka, ”bara du lägger ner telefonen så får du komma ner till mig...”
Vad är poängen? Ingen kan vara så upptagen..
Nåja, jag är för gammal för sån modern filosofi kanske?
Ölen slank ner som en len silkesstrumpa genom ett 12 tums nylonrör, där den fick sällskap av en handfull jordnötter – Nu fanns det ingen tid att tramsa, ner i vattnet och svalka mig.
–Jag är inte här för att stirra in i en telefon...”
Ni som känner till Mackans strand – Lagoufa, vet att den är långgrund och att det man får gå en bit innan vattnet når upp till midjan.
Turen ut dit fick mig att tänka på hur vackert vattnet är idag, kristallklart och nästan turkost i nyansen.
Kunde inte hålla mig längre och jag kastade mig framåt, med solbrillorna fortfarande på mig.
Vattnet höll 28 grader och svalkade knappt, men det var ett välbehövligt dopp och kroppen sög åt sig allt salt i vattnet som även skrubbade huden fri från döda hudrester, Win – Win.
”–Havet talar till själen, Jorden skrattar i blommorna...”
Efter cirka en timmes bad var det dags att stiga upp ur vattnet som inte svalkade det lilla minsta längre. Jag hade beställt en tallrik Gavros Tiganitos – hela Friterad färsk ansjovis, med citron och olivolja och rå silverlök som jag äter likadant som ett äpple (älskar silverlök).
Det fick bli dagens lunch och middag.
Dags för ett ”byt”..
Medan jag åt och njöt tänkte jag på att köpa mig en ny axelväska, en likadan som den jag alltid har med mig. Den är perfekt för att ha det viktigaste i när man kör på hoj.
Man når allt utan att behöva öppna bagagelucka eller ta av sig ryggsäcken – Bara att ha den på bröstet och nå allt på en sekund!
På den jag har nu har två av väskans fem fack en trasig dragkedja och ytterfickan hänger där som en läpp. Har tänkt att köpa en ny sedan December, men tiden har varit snål.
Jag köper alltid mina väskor i affären hos Kostas i Makrigialos.
Affären ligger inklämd mellan Queens / Poppy's Shop och Health & Wellness Store på väg upp eller ner från Vings stora hotell (Sunwing).
Ni känner igen affären på alla lädervaror som hänger utanför, något han är känd för – Saker i läder.
Mia kallade honom för ”Läder Kostas” och jag skrattar tyst för mig själv varje gång jag möter honom i byn. På hösten jobbar han på bensinmacken ”Aegean” som ligger tvärs över vägen, mitt emot Gusto Taverna.
Vi språkar lite om hur allt går, om säsongen och oron om den ska bli bra eller dålig? Sånt som är på tapeten varje år mitt uppe i säsongen, Inget nytt alltså.
När jag fått lite tips på en ny väska så lovar jag att komma in i nästa vecka för en fika och lite snack.
Han har tusen frågor och jag likaså, så vi vet att vi kommer ha massor att prata om och laga en ”Snackgryta”.
Knäpper nån knapp på min tunna Hawaiiskjorta jag har på mig,
Trär på mig mina kakifärgade Espadrillos med flätad sula på på fötterna,
Trycker in poddarna i öronen och drar på hjälmen,
Trycker igång Spotify och låter gruppen Kansas med deras låt ”Carry On Wayward Son” dra igång,
Gör en 90-grader-sväng upp mot mina svenska vänner Kent och Ingela, och deras hus.
Passar på att kolla om allt är bra med huset, inga ”besök” eller annat vajsing.
Ser att flaggan är ute och att terrassdörrarna står på halv glänt – Ok, dom är här!
Efter lite 'slalom' på grusvägarna så kommer jag ut på stora vägen och låter hojen dra iväg.
Den heta luften slår tillbaka direkt -Som att öppna luckan på en skållhet ugn!
På vägen hemåt känner jag av oset från dom vedeldade ugnarna från alla tavernor som startar upp inför kvällens middagar. Ler smått för mig själv och minns hur detta lätt glöms bort.
Man blir ”hemma van” och 'ser' inte allt som gör området så unikt.
Bromsar ner och kör åt sidan där jag ställer mig längs vägen i byn Ferma.
Här startade vår resa på riktigt för snart ett helt decennium sedan, tänker jag varje gång jag kör igenom byn mellan Ierapetra och Makrigialos.
När jag står där och funderar, så minns jag affären strax över vägen.
Till vänster cirka 100 meter längre ner, på parkeringen över utsiktsplatsen. Här övningskörde jag med Mia så hon kunde köra med mig, att våga ytterligare, att sätta sig på en hoj och följa mig.
Jag ser..
Hur Mia kunde gå till affären i över 40 graders värme bara för att få höra på Cikadorna.
Ta sin lilla väska på ryggen med sina cigaretter – Vita Prince, en liten flaska vatten och sin mobil för att ta foto på allt ifrån blommor och myror till fåglar som flög så högt att jag oftast trodde det var fågelskit på telefonlinsen hon så ivrigt ville visa mig?
Men jag förstår, det gör jag verkligen.
Kreta är inte bara vackert utan är även ett litet äventyr varje dag. Det man ser som turist är bara ytan av allt det man ser sen, det blir till en lång berättelse istället, med nya dagliga möten.
Jag ser hur vi två rullar längs vägen här i Ferma, spända på vår nya framtid, samtidigt som vi berättar för varandra om hur gott allting doftar, hur härligt Kreta låter.
Dom "klinkande" glasen på tavernans uteservering hos Katerina, eller dofterna från alla Kazanis som kokar Raki under folkfesten där man firar "Rakokazana" - Inledningen på Raki tillverkningens första skörd (Oktober-December).
Mina tankar avbryts när prästfrun i byn vinkar då hon känner igen mig där över vägen.
Hon sitter med dom andra tanterna i byn där under träden och viftar med sina solfjädrar då det är 43 grader just nu och ingen vind alls.
Dom ser ut som en samling Varieté artister som har tagit en paus, tänker jag tyst.
Hon ser på mig med ledsna ögon samtidigt hon lägger sin hand över sitt bröst för att visa sin sympati för Mias bortgång då hon lägger huvudet sådär lite på sned.
Även här har det nått fram och det får avrunda denna paus.
Vinkar tillbaka,
Gör samma gest mot prästfrun – Lägger min hand över mitt bröst för att visa att jag ”tar emot”.
Jag ler och en värme sprids i mitt bröst samtidigt jag konstaterar att;
Jag är på rätt plats,
Jag har allt jag behöver,
Jag älskar mitt liv här och nu!
-Det här är mitt Kreta!
Jag ska ingenstans..
Hört på Caféet
Nya kategorier i menyn i bloggen.
Ni hittar även Stora Yoghurt Testet där och fler intressanta tester och spännande information.
Ny Kalufs!
Har bestämt att inte klippa mig själv längre då jag misslyckats två gånger i rad, med resultatet att jag såg för hemsk ut i nån månad. Så i veckan bar det iväg efter jobbet in till Mackan och till Efi och hennes salong.
Hon vet precis hur jag vill ha det och hon ser till att fixa till den då jag klantar till mig, det är inte första gången och hon bara skrattar när jag återkommer.
En 40 minuter klippning med diverse skvaller och nyhetsuppdatering kostar mig €10 (!!!)
-Det går inte att klaga på!
Tack för ert enorma stöd:
Johan & Anneli Björling
Tack för att ni finns vid min sida och stöttar mig på den här resan.
Ni förgyller den till det bättre!
Avslutningsvis
Det finns bara en av dig – Ni är alla unika!Våga älska!
Våga säga det du vill, skjut inte upp det som betyder något.
Berätta om din kärlek – Varje dag! Livet är för kort för att tas för givet,
Livet är för kort för att inte hinna uppskatta den man älskar,
Och livet gör inga repriser – Du har den tid du fått.
Simma lugnt där ute i livets ocean!
Ta vara på er där ute,
Vart ni än befinner er..
/ Kärleksfullt,
”Världens rikaste fattiglapp”.
Boken
För er som köpt boken vill jag gärna be om en liten tjänst, den tar bara någon sekund och är helt frivillig men avgörande för mig och bokens framsteg.
Önskar att ni lämnar ett omdöme och på så sätt gör boken mer sökvänlig på nätet.
Ni kan lägga ert omdöme här eller via länken undertill:
Vill ni köpa boken kan ni besöka bokhyllan här och läsa mer om den: https://www.amazon.se/dp/B0GJDWCCN9
Glöm inte och Gilla Enkelbiljett / Kretabloggen´s Facebooksida och/eller prenumerera på vår Youtube kanal! - Ingen registrering krävs, bara klicka på ”SUBSCRIBE / PRENUMERERA”.
Kommentarer