September: Avslut med Lite regn och Mycket nöje!
- 1 sep. 2024
- 7 min läsning
Aktiva och sköna veckor har svischat förbi, åter igen - Alldeles för fort så klart.
Med lite regndroppar och en överraskande 'Nyhet', blir Augusti ett skönt avslut och en ny inledning på något nytt och ett spännande September? Ett kort inlägg med allt vi behöver just nu. 'Kalo Mina' och välkommen September...
Vaknar till medans jag fortfarande är kvar i drömmen av att något rör vid mitt ansikte.
Med suddig syn gnuggar jag morgonen ur ögonen och ser Vilma sitta strax intill mig och smått börjar vifta på sin knorr(svans) över lyckan att jag är vaken, medan jag kastar en suddig blick på klockan – 05:30.
Jag inser ganska snabbt att det är Vilma som väckt mig och vill att jag stiger upp – 1 timme innan klockan ringer! -Typiskt! Tänker jag när jag satt mig upp.
Livet i 'Cowboyland'
Ute är det fortfarande små mörkt men ljuset har börjar tränga fram och jag försöker somna om utan resultat. Lammen 'bräkar' i takt till tuppen som börjat med sitt hesa kackel där ute, och småfåglarna har samlats i våra palmer intill sovrumsfönstret där dom kvickt kvittrar till varandra.
-Lika bra att gå upp! Viskar jag fram, när Vilma lyckligt hoppar ner och springer ut till ytterdörren.
”-Jaja, Vi ska gå ut” Suckar jag fram mellan ihop bitna tänder till henne, Och reser mig upp från sängen till jämmer och stön.
Visst är det intressant att man vid 40-års åldern så spänstigt skuttade ur sängen, för att strax över tio år senare skapa kväsande oljud så fort man ska resa sig?
"...'peka ut Karlavagnen i himlen med fotsulorna'..."
Jag tar med mig ett glas isvatten ut och sätter mig på verandan medans jag iakttar Vilma i hennes morgonrutiner ute i trädgårdens flora av träd, buskar och Katternas hemliga gömslen.
När jag suttit där en kort stund, hör jag myggdörren i ytterdörren runt hörnet öppnas och stängas tyst, och ett par sekunder senare känner jag en hand sakta stryka mig i nacken,
-Sover inte du? Mia har vaknat och sätter sig i mitt knä.
Jag känner doften av hennes schampo i den svaga morgonvinden.
-Ska vi äta något gott ikväll, och fira din dag? Frågar hon lite nyvaket.
Vi bestämmer oss för att bara ta det lugnt och laga go mat, baka en liten tårta till oss själv som vi ska äta framför en bra hyr film – Jag får bestämma vilken film, såklart.
Men först måste jag köra till Jobbet.
Detta förbaskade 7-dagar-i-veckan jobbet, men vad gör man inte för ett arbete idag?
Jag hade hellre gått tillbaka in och lagt oss nån timme till, för att senare få vakna tillsammans och kanske även fått Mia att 'peka ut Karlavagnen i himlen med fotsulorna'.... ni fattar.
En dag i 'Dubbel' bemärkelse
Vi förlovade oss på min födelsedag i Augusti och detta firar vi naturligtvis samtidigt.
Även om vi då och då väljer att fira dagen på en 'egen' dag där vi gör något annat, fritt från födelsedags firandet.
Just denna dagen nu i Augusti månad väljer vi att även fira med vår vän Dimi, då han fyllt år bara veckan innan och vi bestämmer oss för att fira gemensamt några dagar senare.
Det blev en Stekhälls kväll med ett fritt tema, eftersom vi alla gillar olika.
Den gemensamma nämnaren på temat fick bli ”Wraps”, där vi fyller tortillabröd med valfritt från Stekhällen. Till det var det olika såser, dressingar och såklart god dricka.
Det blev även Mias goda Choklad Tårta med Mocca/Tryffel skum i fyllningen.
Själv tycker jag den är helt underbar med nackdelen att den lägger sig som en tegelsten i magen, och att jag alltid måste äta en bit extra..
Den som väntar...
En dag när jag satt på kontoret och njöt av ytterligare en dag i svetten, plingade det till i telefonen. Mia har skickat en bild på en skärm med text bara, och först fattar jag inte.
Men inser snart – Oj! Hon skriver på sitt nya inlägg i bloggen!
Måste ringa henne och fråga, och mycket riktigt – Hon skriver på inlägget som kommer handla om både hennes år i Grekland innan vår lycka besannades.
Men även om den resan hon själv tagit – Förr och Nu, för att kunna känna sig tillräckligt 'mogen' för att kunna ta det steg hon tog många år senare.
Men det kan likaväl vara innehåll kring hennes nya Akvarium eller om hundarna här hemma?
Jag vet faktiskt aldrig riktig allt, och precis så känns lagom.
Ivrig som jag är får jag bara veta att - jag inget får reda på, så även jag får vänta.
Och så är det ibland med våra inlägg - Vi skriver ensamma och känner av med varandra senare.
Vi läser oftast inte varandras inlägg innan det är klart nog, det blir liksom inte 'rätt' annars.
Och kanske är det så att båda två har lika mycket att berätta för varandra ibland, som vi berättar för er, Fast med en liten 'knorr' i slutänden?
Lite regn i Ierapetra (Och i Mackan..)
Vi väntade lite moln och regn i Fredags och strax efter 15:00 kom det en liten skur.
Inget märkvärdigt, låt oss säga att det droppade i ca 5 minuter, sen slutade det igen.
Hemma i Kalo Nero var det snustorrt och även om några moln siktades på himlen, kom det inte en droppe till under dagen. Med fortsatt 32-33 grader ute, blev det en fuktig natt med 34 grader inne i sovrummet.
Tur är att vi kan ha öppet alla fönster i huset och skapa litet tvärdrag.
Inte en gräshoppa kommer nära grinden innan hundarna varnar, så det känns skönt.
Mia var med mig in på kontoret och jag hade fått ledigt Lördagen, så vi planerade en skön dag på stranden med snorkling dagen efter. Vi handlade goda baguetter inne hos bagaren mitt emot, och var inne på charken och såg till att jag fick gott i baguetten med en rejäl klick majonnäs, Hahaha..
På Lördagen vaknade jag innan klockan ringde och kände för att sträcka på mig lite till, vilket fick som följd att jag vaknade en och en halv timme senare till Mia ute i köket.
”-Ska vi äta innan eller på stranden, Ta med oss?” Frågade hon mig. När jag fortfarande yr i kolan försökte hitta morgontofflan med foten.
Vi bestämde oss för att äta frukost innan vi stack iväg och när vi var färdiga runt 10-tiden, var det lite vind i luften så jag sa till Mia '-Att det kommer bli kallt när du går upp ur vattnet'.
Jag vet nämligen att Mia's 'Kryptonit' är Kyla – Hon avskyr nämligen all kyla, så det är bäst att varna henne innan, tänker jag.
Vi har några bra ställen vi brukar snorkla på och idag ville vi gärna köra ut till den vi vet har mest fisk att se när man dyker. Men den är även väldigt ”öppen” och låter vinden blåsa här ganska ordentligt. Det är även bra fiskevatten och jag brukar fiska här under hösten.
Efter vi hällt i oss morgonkaffet och fått i oss frukost, satte vi oss på verandans 'mys-hörna' och sjönk ner i tankar om vad vi vill göra med mina nya 'lediga dagar'?
Jodå, ni hör rätt!
Ska ta det lite smått från början...
Dåligt blir Sämre men blir ändå Bra?
För några dagar sedan hamnade jag i oväder med chefen och kollegan på firman.
Dels för att det har utlovats en hel del som inte blivit av, trots dålig säsong anser jag att man får ta tjuren vid hornen och ta itu med skiten trots allt. Jag och Mia blir lika drabbade som företaget, speciellt när man är delägare dessutom.
Men det handlar om annat än löften, det handlar om min och Mia's tid.
Jag jobbar sju dar i veckan i sex månader utan en enda dag ledigt, men är till förfogande dygnets alla timmar? Själv är det ingen matematik som är förenlig med vårt liv här nere, och var heller inte tanken när vi valde att stanna för gott.
Under dom senaste två åren har vi två fått avsäga oss mångt och mycket. Saker vi annars haft som delmål på vår resa mot det vi siktar på – Att spendera All vår tid med varandra!
Naturligtvis är det en lyx få förunnat, men vi har inte fått 'resan' gratis heller.
På kontoret igen,
Efter några timmars ordväxling och olika förslag varit uppe, valde man att ge mig två lediga dagar i månaden, vilket är helt okej för oss två. Då hinner vi planera och kan även börja se fram emot att hinna göra saker under det halvåret Mia är hemma.
Det återstår att se om det blir mer än bara snack, men själv kommer jag ta ledigt oavsett vad som än bestäms därefter, och jag och Mia har redan planerat in både det ena och det andra.
Just nu är det skönt och vi har det bra och gott.
Vi vet att inget är gratis och att allt är till låns här i livet, så man måste kämpa och göra det bästa av vad man har. Med små steg närmar vi oss vårt 'mål' för kommande och nästa steg, Men det tar vi upp i blogg när det blir aktuellt, just nu ska vi njuta av ledighet tillsammans innan Mia ska bege sig till Sverige igen för att arbeta sina månader.
'Kryssen' i kalendern fyller i dagarna allt fortare känns det som, och närmar sig det oundvikliga.
Vi tar dagen som den är och tar till vara på vad den har med sig.
Här frågar vi inte '-Vem kunde veta?
Här är vi säkra på vad vi har och vad som väntar.
Lika säkra som att solen kommer stiga upp i horisonten i morgon igen, lika säkert måste man se varje dag tillsammans.
Musik i Fokus:
Sista orden för detta inlägget:
För er som gärna vill fortsätta integrera med oss, rekommenderar vi att titta in hos oss på vår ”hemma”-facebooksida, här delar vi med oss från lite av vår vardag som inte hamnar i blogg eller i text och är helt separerad från bloggen - Enkelbiljettkreta.se
Glöm inte och Gilla Enkelbiljett / Kretabloggen´s Facebooksida och/eller prenumerera på vår Youtube kanal! - Ingen registrering krävs, bara klicka på ”SUBSCRIBE / PRENUMERERA”.
Ha det gott på er!
Var rädda om er, det finns bara en av dig.
Simma lugnt där ute i livets ocean!
På återseende & Goa hälsningar!
/Robban & Mia
Kommentarer