September: Hela byn är involverad!
Uppdaterat: 18 sep.
”Säsongen är inne på sitt sista ryck och i mitten av Oktober slår portarna igen. Även om en hel del fortfarande håller öppet så är Charterflygens sista turer redan borta, kvar står en säsong som ska återgå till det vanliga. Så varför skriver jag om det nu kan tänkas?...”

Dagbok, September - sid. 34
Tar mig en smutt på mitt morgonkaffe som nu har svalnat så pass att jag kan dricka det.
Radion står på där inne och dom korta reklamsnuttarna mellan nyheterna skränar lågt i bakgrunden från den öppna ytterdörren, där ljudet överröstas av dom små gråsparvarna som pickar frenetiskt efter dom få smulorna av kattmat som hamnat utanför skålen och lämnats kvar.
”-Idag blir en skön dag”, Tänker jag medan jag slänger av mig morgontofflorna och låter mina barfota fötter känna på det varma golvet med skiffer-kaklet ute på verandan,
Nöjd med vad dagen än så länge har med sig.
Jag ser hur Vilma leker ”titt-ut” för fullt på verandan med sin nyfunna vän – Kattungen som jag numera döpt om till Sissi då 'Strecket' kändes för opersonligt.
Även om jag försöker att inte bli allt för närgången med katten och låta henne vänja sig allt för mycket vid människor, har i varje fall Vilma hittat en vän.
'Sissi' kommer dessutom när jag kallar på henne och hon har tagit över Regissörsstolen utanför.

Lutar mig tillbaka i stolen och njuter av morgonbrisen som drar in över verandan.
Sitter utan tröja och är endast iklädd ett par slitna shorts men svettas likt förbannat.
Jag 'river' mig över magen med fingrarna, mest för att signalera till mig själv att det är dags för morgonduschen innan jag ska sätta igång här hemma.
Solen börjar visa sig mellan olivträdens toppar som redan börjar få massor av oliver vilka ingen kommer ta vara på.
Det är bara jag som bor här nu, och grannen ovanför – Gästarbetaren från Bulgarien som jobbar på hotellet en bit ifrån. Han bryr sig inte om olivträden det lilla minsta.
När jag går ut från skuggan under verandans tak, så känner jag hur solen biter tag i min hud. Och jag skyndar mig att göra det jag ska innan jag måste in i skuggan igen.
Beslutar mig för att låta frukosten vara över, och innan jag går in för att diska upp efter mig så knipsar jag av tre gröna citroner från citronträdet, vilka jag ska ha till middan och till mitt kvälls-te.
Tack för ert enorma stöd:
Johan & Anneli Björling
Tack för att ni finns – Ni är Bäst!
Om ett par dar är ni i byn...
Jag är ledig idag och har bestämt mig för att jag ska städa och skrubba dasset idag, ett tag sedan jag fick grovstädat sist, säkert 1 månad sedan.
WC städar jag, och köket men inte spis, ugn och skrubbar badkar och rengör tvättmaskin.
Sånt tar en hel dag, speciellt när det är 34-35 grader inne.
Efter en hel del svettande så beslutade jag mig för att ta en paus efter jag är klar med köket, sen fick det bli att köra in till Mackan för att ta mig ett dopp.

Hemma igen blev det Köttbullar på kalvfärs och Potatismos med ordentlig skvätt grädde och smör i. Små picklade gurkor till det och en rejäl slev med Bearnaise sås.
En hel förpackning med Glass bara försvann! dessutom under efterrätten?
Både jag och Vilma tror att det var en av katterna.. eller ett UFO som snott allt?



Tillbaka ute på Verandan...
Av en slump lyssnar jag på nyheterna som skränar i bakgrunden och berättar att sångaren Giorgos Mazonakis har avlidit.
En mycket uppskattad sångare och artist, speciellt här på Kreta där han alltid återvände och hade sin släkt. Han föddes i Nikaia (Piraeus) 1972 där han även växte upp, men hade sina rötter och familj i Sitia här i Lassithi regionen på Kreta.
Mazonakis har nära släkt i grannbyn till Mackan, Pefki. Alla här vet vem släkten är och av hänsyn till familjen så väljer jag att inte nämna mer än så.

För ett par år sedan var han i byn på taverna Piperia, där det gick livat till hela natten.
Tur nog var även jag och Mia där. Det är minnen av en mycket ödmjuk, sympatisk person. Väldigt jordnära trots sin stjärnstatus i Grekland och i Europa.
Omtyckt av alla vänner och familj med vilka jag delar mitt djupaste beklagande.
Kalo Taxidi Giorgo..
Hela Makrigialos är involverade!
Som ni alla läsare har märkt så är jag försiktig med att ta upp det här angående de ”projekt” jag har på gång – Två stycken! för att vara exakt.
Jag kan lätta lite på ”hemlighetsstämpeln” kring En av dom två, och låta er veta att jag letar efter nytt boende i Makrigialos! Så, nu vet ni det.
Men endast i Mackan, Ingen annanstans.
För er som har skrivit till mig och frågat, är det ingen nyhet. Där även varför har fått sin förklaring.
I min Studio jobbar jag med böckerna jag har i min pipeline, och med mitt måleri.
Studion är inget jag gör mig av med då den även är Övernattningslägenhet under jobbperioden. Här har jag ca 3 minuter från ytterdörren till kontoret.
Det ska jämföras med ca 45 minuter till 1 timmes pendling – Enkelväg, dvs. upp till 2 timmar om dagen på vägen, som om det inte räckte och blev över annars?
”Det känns som att hela byn är involverade...”
Visst är det en underbar plats – Ierapetra.
...Men det ”räcker” inte för oss.
I studion har jag vad jag behöver, och mer därtill. Visst är det ont om plats, men den har sin charm och omger mig i ett lugn som är perfekt nu under jobbsäsongen.
Här funkar vardagen helt okej. Och det handlar inte om yta eller plats utan om sinnesro.
Om distansen till vänner och familj som gör sig påmind när man försöker hinna med det sociala under den korta tid man har mellan arbetspassen.
För även om studion är en perfekt plats för att hitta ro och fortfarande ha nära till allt, är det trots allt främst det praktiska att bo här som är A och O, något jag har fått bortprioritera under en tid.
Det plingar i min telefon under dagarna, där Dimi berättar att hans mamma har pratat med någon i byn som hon känner, och denne personen ska visa mig något bra ställe.
Eller så är det någon mina vänner känner i byn och ska prata med dom och kolla vad man kan hitta.
Nu sist när jag var inne och fikade med Dimi så gick vi längs hamnstråket i Mackan.
När vi gick där i lugn och ro haffas vi plötsligt av ägaren till en av det mest populära matstället i hamnen, som ivrigt berättar att han har "ett ställe" han känner till.
Under dom senaste tre-fyra gångerna jag varit inne i Mackan och ätit eller bara tagit en fika har jag stoppats av den ena efter den andra som ska kolla vad man kan hitta till mig.
Det känns som att hela byn är involverade och jag skrattar lite gott för mig själv och minns hur alla här stöttar varandra – På riktigt!
För er som undrar var man hittar och stöter på den Grekiska och legendariska ”Filotimo”?
Så finns den här, rakt under näsan på oss alla.

Hört på Caféet
”Kärt återbesök i Makrigialos”
I veckan kommer Johan & Anneli ner igen, denna gången blir det en kortvisit i Mackan för att sen åka vidare till Rethymno.
Än så länge bådar det gott för lilla Mackan som får nytt besök av paret, Och tro mig – Det är inte jag som har tvingat dom att återse byn, utan dom har själv - som så många andra, helt enkelt 'fastnat' för denna lilla byns stora hjärta med vilken man får alla besökare som tar till sig Makrigialos, att känna lite extra.
Med sin egna magnifika Charm och ökända Karisma, lockar byn till välmående och ett lugn man kan känna som en sval bris.
”Tyvärr.. Det blir svårt!”
En bra indikation om att säsongen snart är över är när man själv ska försöka ta sig från Kreta ut i Europa, speciellt med djur i kabinen.
Så även denna gången och det blir till att jaga biljetter.
Då jag ska ha med mig den lilla gamla (Vilma), så måste jag se till att hon får resa med mig i kabinen, vilket brukar gå bra och fint med rätt flygbolag.
Med Ving/Spies och via deras Sunclass Airways går det inte att flyga enkel väg, då man måste flyga från Sverige med hund för att få ta hund med sig tillbaka. Så där blev det tvärstopp.
Tyvärr måste jag välja Norwegian Air denna gången, trots att jag helst undviker.
Som ett bevis på att säsongen är över, i princip, Måste jag och Vilma ta oss till Chania flygplats där de enda resorna med hund finns tillgängliga.
Det kommer bli på håret att hinna med, där jag helst tar in på hotell kvällen innan.
Just nu så försöker jag få klart med allt i god tid, där allt ifrån Vaccinationer, Pass och praktiska saker som att Hemmet ska ses över och iordningställas för att låsas, El och Vatten ska stängas ner.
Alla saker ska fixas som kyl- och frys med avfrostning, Bil och MC ska tömmas på vätskor och batteri ska tas ur.
Sen har det samlats 4-5 katter varje dag som får mat som ska få anpassa sig till livet utan mig. Här kommer jag ha dåligt samvete, men å andra sidan är jag väldigt strikt och varit noga med att dom även måste jaga mat själv periodvis. Vatten finns här däremot gott om dygnet om då vägen har en allmän vattentapp som samlar vatten.
Nu väntar sista slutspurten innan turistsäsongen är över och jag ska få lite semester.
Som sagt, nu ligger Sverige i horisonten inför planeringen, och jag och Vilma ska ge oss ut på nya äventyr - Igen!
Om det lyckas, blir av eller om jag helt enkelt lyckas få se er alla i Sverige?
Det återstår för oss alla att se.
Läs mer i nästa inlägg...
Byvandringar


Avslutningsvis
Det finns bara en av dig – Ni är alla unika!
Våga älska! Våga säga det du vill, skjut inte upp det som betyder något.
Berätta om din kärlek – Varje dag! Livet är för kort för att tas för givet,
Livet är för kort för att inte hinna uppskatta den man älskar,
Och livet gör inga repriser – Du har den tid du fått.
Simma lugnt där ute i livets ocean!
Ta vara på er där ute,
Vart ni än befinner er..
/ Kärleksfullt,
”Världens rikaste fattiglapp”.
Vill du stötta mig och bloggen?
Ett litet bidrag – eller ett större – betyder mycket.
Alla gåvor är lika uppskattade och hjälper mig att fortsätta skriva, fotografera, berätta och dela med mig av livet på Kreta tillsammans med Vilma. ☀️🐾
Ett annat väldigt fint sätt att stötta mig är att köpa min bok!
Min bok En Enkel Biljett till Kreta handlar om steget från Sverige till ett nytt liv på den grekiska ön – om drömmar, vardag, utmaningar och livet som svensk utvandrare i Grekland.
Vill du köpa boken och samtidigt stötta mitt skrivande?
Du hittar den här:
Tack till alla er som följer, läser, delar, köper boken eller på annat sätt stöttar mig. ❤️
Det är tack vare er jag kan fortsätta göra det jag tycker allra mest om – skriva och berätta om livet på Kreta.

Glöm inte och Gilla Enkelbiljett / Kretabloggen´s Facebooksida och/eller prenumerera på vår Youtube kanal! - Ingen registrering krävs, bara klicka på ”SUBSCRIBE / PRENUMERERA”.







Kommentarer